- -
Teknik och kämpaglöd gav tre poäng
Med såväl teknisk briljans som moral och kampvilja plockade ÖSK tre poäng för andra matchen i rad och tangerade därmed sin segersvit från 2006. Men som så många gånger förr kunde det ha börjat bättre.
Bortsett från att man omgående tvingade Sundsvalls målvakt, Andreas Lindberg, till en rensning ut över sidlinjen var det Sundsvall som började bäst.
Redan i den tredje matchminuten rasslade det till bakom en chanslös John Alvbåge i ÖSK-målet. Samuel Wowoah blev bortfintad av Tobias Eriksson som slog ett fint inlägg. Efter rensning hamnade bollen hos Sundsvalls Ari Skulason som fick på ett bra skott som träffade stolpen. Bollen studsade ut till en fristående Mambo Mumba som ostört kunde placera in bollen. 0-1 och återigen hade ÖSK släppt in ett tidigt mål. Bara två minuter senare borde kanske Sundsvall ha haft en straff men domaren Sven-Martin Åkesson friade.
ÖSK:s första heta målchans dröjde till den nionde minuten när Kim Olsen sånär hann före målvakten på ett fint inspel från Roni Porokara. Finnens dribblingar och inspel skulle visa sig bli värdefulla för ÖSK denna kväll.
ÖSK verkade ha svårt att få grepp om Sundsvall under de första 25 minuterna och tyvärr var passningsspelet återigen riktigt dåligt vilket flera gånger stoppade anfallen i sin linda.
Det enda som hördes på arenan var de tillresta Sundsvallssupportrarna. Det var som om såväl publik som spelare väntade på att Kubanerna skulle dra igång.
Ungefär samtidigt som Kubanklacken reste sig upp och började trumma igång slog Hannes Sigurdsson en lysande framspelning till en framrusande Johan Patriksson. Alvbåge var bra med och räddade Patrikssons skott varpå returen förvånande nog slogs över av Sigurdsson som följt med hela vägen. Sigurdsson var annars Sundsvalls kanske bästa spelare denna kväll.
Snygga soloräder av såväl Porokara som Eric Bassombeng vittnade om en enorm vilja och försäsongens håglöshet i underläge kändes långt borta. I den 27:e minuten skrev jag orden ”ÖSK på G??” i mitt anteckningsblock och känslan var helt klart positiv med såväl klack som publik rejält igång.
Så kom då den förlösande kvitteringen. I matchminut 32 stod Porokara för matchens delikatess när han dribblade bort två Sundsvallsspelare och spelade in bollen i straffområdet. Nordin Gerzic kastade sig fram och sköt bollen i mål. En makalös prestation av Porokara som lyckades med det mesta denna kväll.
Halvleken avslutades med att lagen bytte lite chanser där Sundsvall bland annat kontrade och befann sig i ett fyra mot tre-läge. Patrik Anttonen stod dock säkert och avväpnade den första GIF:aren.
Trots att kaffet var försenat på pressläktaren spred sig en känsla av optimism inför andra halvlek som rivstartade med ett skott strax över från Gerzic. Porokara fortsatte att fira triumfer på kanten och spelade gång på gång in bollen till Olsen som dock brände lägena. Sundsvall fick snart respekt för ÖSK:s anfallspel och drog sig allt längre och längre ned på egen planhalva.
ÖSK:s giganter denna match stod för 2-1 målet. Gerzic slog en fin genomskärare till Porokara som läckert passade till Bassombeng. 'Basse' fintade sig förbi en försvarare innan han enkelt placerade in bollen. Det var länge sedan jag såg en gladare målskytt än 'Basse' som sprang fram och kramade om både Axén och Boström efter målet.
Det blev starten för en fin tiominutersperiod där ÖSK dominerade. Den kulminerade i en serie av skott från Porokara i straffområdet innan han till slut satte bollen i nät. Tyvärr hade linjemannen vinkat för offside, ett beslut som nog får anses felaktigt.
Efter det tappade ÖSK tempo och Sundsvall tilläts sticka upp i allt farligare anfall.
När krampsymptomen började synas med kvarten kvar gjorde ÖSK en del defensiva byten vilket blev till en slags signal till laget som började backa hem. Flera spelare haltade stundtals runt men kampviljan och moralen hos ÖSK:arna var enorm.
I slutminuterna gick den i Örebro ökände Erkan Saglik vårdslöst in i en duell med Fredrik Nordback som blev liggande. ÖSK fortsatte dock anfallet som avslutades med lagets fjärde nätrassel för kvällen, men Robin Staaf var dessvärre offside.
Sista chansen gick till Sundsvalls Hannes Sigurdsson som frispelad schabblade med mottagningen. Där kunde tre poäng ha snöpligt runnit ÖSK ur händerna.
Behrn Arena exploderade sedan i jubel och applåder när slutsignalen ljöd. Vi hade bevittnat en match där flera ÖSK:are visade prov på en enorm vilja och kämpaglöd.
Porokara var matchens lirare och hann till och med visa upp en sulfint från liggande position på mittplan till publikens stora förtjusning. Idag borde han ha haft ett mål med i protokollet men på grund av en felbedömning får han – och vi – vänta lite ytterligare.
Gerzic är fortfarande ÖSK:s utropstecken totalt den här säsongen. Killen har en otrolig teknik och hans vändningar på en femöring ger honom ständigt någon extra sekund att bearbeta bollen. Dock måste passningsspelet bli bättre. Efter näsblodet i Ljungskile har han haft alldeles för hög felprocent och mot bättre lag som Hammarby kan sådant straffa sig rejält.
Men en kväll som denna tänker man förstås hellre på finska sulfinter och hypersnabba afrikaner och kanske, kanske att Örebro SK har börjat en vandring uppåt i tabellen.
Eller som jag sa till Johannes strax före slutsignalen: "Nu är vi bara tre poäng efter Djurgården!"
Spelarpoäng:
5p Roni Porokara
4p Eric Bassombeng
3p Nordin Gerzic
2p Bertin Zé
1p John Alvbåge
