Gästkrönika: Vad har hänt?
Signaturen "Kolo" försöker lista ut vad som skiljer årets upplaga av HIF från fjolårets och hittar tre starka punkter.
Sju omgångar har nu spelats av Allsvenskan år 2005 och som HIF-supporter är det inte utan att man stannar upp lite och funderar över vad i helvete som har hänt? Vid samma läge förra året hade vi lyckats skrapa ihop sex poäng och var ett bottenlag helt utan självförtroende. Om man då snurrar fram klockan ett år så leder vi serien, har tagit 14 poäng och spelar den roligaste fotbollen i allsvenskan.
Hur kan då ett lag som tappat sin kapten och sin bästa spelare (förra året i alla fall) samt inte gjort något spektakulärt nyförvärv genomgå en sådan här total förvandling? Vissa pekar på spelsystemet, det nya 4-2-3-1, vissa pekar på Peter Gerhardsson och menar att han är en bidragande orsak och vissa påpekar bestämt att HIF bara haft tur hittills. Snart kommer vi att rasa genom tabellen när alla tränare ordentligt har analyserat hur HIF:s spelsystem fungerar. Själv vill jag lyfta fram tre punkter som ligger bakom förvandlingen:
Ungdomlig entusiasm
När Jesper Jansson lämnade Sundets pärla försvann rutin i massor och detta kunde väl inte vara bra när HIF nu hade ett så pass ungt lag, eller? Med facit i hand så kan man försiktigt dra slutsatsen att Jesper nog tog för stor plats i laget och att många litade på honom. När nu han försvann så knöt framförallt Atiba och Dahl näven och insåg att de var tvungna att ta mer ansvar på mittfältet. Dessa två har kanske också varit HIF:s bästa spelare efter sju omgångar. Hur hade det varit om JJ varit kvar? Överhuvudtaget är det mittfältet som drar ner medelåldern i laget, ett bra exempel på detta är matchen mot IFK som vi för övrigt dominerade fullständigt i första halvlek: av fem mittfältare var Christian Järdler (23) äldst och det säger det mesta. Men medaljen har sin baksida, hittills har det flutit på bra förutom bottennappet mot Häcken och hur reagerar spelarna om vi åker på en rejäl käftsmäll i någon av derbymatcherna tex. Detta leder oss osökt in på:
Självförtroendet
Till skillnad från förra året spelar HIF med ett mycket större självförtroende och det finns en tro på spelet och spelsystemet som väl egentligen inte har infunnits sig sedan äventyret i Champions League. Ett bra exempel är förra matchen mot Kalmar där HIF gör en usel första halvlek och ligger under med 0-2 i halvtid. Laget pratar sig samman, gör några små förändringar i spelet, kommer ut som ett helt nytt lag i andra och lyckas både reducera och kvittera innan domaren blåser av matchen. En pånyttfödd Erik Wahlstedt sammanfattar läget bra efter matchen mot IFK som slutade 0-0 "När offensiven inte fungerar till hundra procent tajtar man till det, håller ihop laget och knuffas lite. När vi inte fick utdelning i första fanns det ingen anledning att gå bort sig och chansa i slutet. Allt det här beror på att vi har en helt annan trygghet jämfört med ifjol. Den här typen av matcher kunde vi mycket väl förlora då. Typ i slutsekunderna, eller på övertid."
Kontinuitet
Förra året köptes det in spelare som var tänkta i startelvan på löpande band på försäsongen. Ju längre säsongen gick desto mer verkade det som att dessa spelare köpts in utan någon direkt tanke och de passade inte in speciellt bra i spelsystemet. Atiba, Wahlstedt och Thando bytte positioner i var och varannan match och ordet kontinuitet användes väl egentligen bara när "Friis" drog ordvitsar på forumet.
Med det nya spelsystemet har spelarna hittat sina positioner och känner sig trygga i dem, när sedan inget spektakulärt nyförvärv som kräver en plats i startelvan har dykt upp har Peter-Peter i lugn och ro kunnat bygga upp en startelva som fungerar i både teorin och praktiken. Det ska därför bli mycket spännande att se vad som händer i sommar vad gäller nyförvärv.
Svaret på frågan: "Vad har hänt?" Är väl egentligen att HIF har blivit ett topplag att räkna med igen, men vi har en tunn trupp och är mycket sårbara för skador, avstängningar och spelarförsäljningar. Däremot om vi får behålla laget kan det räcka långt, kanske inte så långt som till ett SM-guld men en Europaplats är absolut ingen omöjlighet!
