Krönika: Betalt och kvitterat
Två saker var lika från vårens möte, hemmalaget gjorde ett tidigt ledningsmål och Pontus Wernblom fick gult kort. Där upphör likheterna. Istället blev det en präktig dansk skalle för Göteborg.
Örebro SK:s möten med IFK Göteborg har sannerligen inte varit några roliga tillställningar under 2000-talet sett med svartvita ögon. Men inte i eftermiddags, det är nämligen betalt och kvitterat! Ni förnedrade oss fullständigt på Behrn förra året och spelade ut oss totalt tidigare i våras. Men då fanns inte John Alvbåge, Eric Bassombeng, Bertin Zé, Robin Staaf och Kim Olsen med på plan. Den ende som gjorde någonting vetigt nere i Göteborg i våras var Magnus Kihlberg och han följde sannerligen upp sitt fina arbete även idag.
Två saker var lika från vårens möte, hemmalaget gjorde ett tidigt ledningsmål och Pontus Wernblom fick gult kort. Där upphör likheterna. Istället blev det en präktig dansk skalle för Göteborg. Visserligen påstår media och även info på Svenska fotbollsförbundet att 1 – 0 målet var ett självmål. När man kollar på tv-bilder på det målet kan jag inte se något självmål. Men skit samma det är Kim Olsen som är den direkta orsaken till att nätmaskorna rasslade innan den första matchminuten var till ända och det är det som räknas och inget annat.
Sen kommer den olyckliga kvitteringen. Man kan inte nog uttrycka sig hur mycket man lider med stackars Oskar Johansson. Det där målet tycker jag vi bokför på kontot för olycksfall i arbetet. Oskar råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle helt enkelt, inget mer att orda om vi tar nya tag och kör vidare. Inlägget från Stefan Selakovic var bra slaget och det slutade som det gjorde.
Sakta men säkert började det gro en förhoppning inom mej att ÖSK skulle kunna gå till halvtidsvila som serieledare men icke då. Ovan nämnde Selakovic kunde reducera och han gjorde det samtidigt som han fick in ett snyggt grepp om halsen på Nordin Gerzic och vi var ett antal personer på läktaren som nog tyckte att domare Åke Andreasson nog borde ha blåst av till Nordins fördel för den sekvensen. Men men, 2 – 2 blev resultatet som spelarna tog med sig ut i omklädningsrummet.
Som alltid spekuleras det ju vilken halvlek som ska vara den bra halvleken. ÖSK gör som bekant oftast en bra halvlek och en dålig. 2 gjorda mål under 45 minuter och dessutom av samme spelare är ju ur Örebro-synpunkt alldeles förträffligt. Därför låg det nära till hands att redan innan andra halvlek startat utnämna första halvlek till den bra. – Fel! I den 69: e matchminuten får ÖSK frispark och läget är ganska bra. Samuel Wowoah lägger upp bollen och tar sats. Ska han satsa på att skjuta den direkt i mål eller ska han försöka sig på ett inlägg. Samuel väljer det senare och vad finns där om inte en tvättäkta dansk skalle som ser till att bollen snyggt men säkert singlar ner i mål bakom Olsens landsman Kim Christensen.
3 – 2 och det var ånyo dags att bli nervös. När ÖSK mötte Trelleborg senast hade jag inte möjlighet att följa med ner till Skåne och utan fick snällt följa matchen via min mobil och Nerikes Allehandas målservice. Jag fick då läsa se att ÖSK både kvitterade Trelleborgs ledning och även övertog den. Två gånger till och med men att slutresultatet ändå bara blev ett oavgjort och en poäng istället för tre sköna poäng. Liknande tankar började nu snurra i skallen. Göteborg vaknade till liv och började pressa för att ordna en ny kvittering.
Då var det dags för två andra herrar att lägga sig i målskörden, två spelare som inte fanns på plats i våras när lagen möttes. Men som nu i högsta grad fanns på plan. Eric Bassombeng (som Aftonbladet envisas med att kalla för Eric Magliore Bassombeng, blir ju jobbigt att läsa) och Robin Staaf. Bassombengs inlägg var klockrent och när Robin Staaf avlossade bössan var det ingen hemma i målet. 4 – 2 var ett faktum som senare skulle bli slutresultatet.
Sen inträffade det som nog var matchens händelse, ja kanske årets händelse sett ur svartvitt perspektiv. IFK Göteborg får straff efter att John Alvbåge har fällt Stefan Selakovic. Om straffen var riktig eller inte tänker jag inte spekulera i här. Pontus Wernblom stegar fram och ska lägga straffen. Alvbåge ser av någon anledning väldigt taggad ut och står kvar väldigt länge innan han slänger sig, i varje fall kändes det som om en hel evighet från läktarplats.
Och det är nu den stora händelsen inträffar. John Alvbåge räddar! Efter att ha läst diverse forumsinlägg och hört lite klipp på Youtube från kommentatorerna verkar det som om en del tycker att straffen var dåligt slagen. Så dålig var den väl inte, visserligen slagen efter backen men den hade dock fart. Men den gode John gick åt rätt håll och fick händerna på bollen som styrdes undan till en resultatlös hörna.
3 minuters tilläggstid och den här gången var 3 minuter ingenting annat än just 3 minuter, domaren blåser av matchen och ÖSK:s första storseger för året var ett faktum. Inte bara det faktumet att vi gör mer mål än vad vi brukar göra, att vi inte längre är det lag som för tillfället har producerat minst mål utan att storsegern kommer från ett av de lag som Örebro brukar ha svårast för.
När man sedan kommer hem – överlycklig naturligtvis – och sätter sig och läser vad som skrivits på forumen på svenskafans, - och det är en hel del det - så slås man dels av att det finns vissa Örebroare som tar tillfället i akt att pika Göteborgssupporters och sen ursäktar sig med att det är så sällan man som ÖSK:are får en chans att vara glad. Javisst, segla inte för högt upp i det blå bara. Det är snart dags för ny match, Kalmar FF och Fredrikskans står närmast på programmet men visst det är tillåtet att vara glad även i Närke.
Men det jag häpnas mest över är vissa Göteborgares påhopp på John Alvbåge. Svenskfans-skribentent på Göteborgs sida, Erik Lupander talar om den ”genomusle John Alvbåge” Henrik Garpenrud skriver i sitt spelarbetyg över Göteborgsspelarena om ”klumpige Alvbåge” Finns fler exempel från supporters som skrivit på diverse forum om Alvbåge. Kan det månne vara lite hederlig svensk avundsjuka som ligger bakom? 2004 var jag nere med familjen på Kanarieöarna för att fira min hustrus 40-årsdag. Där träffade vi bl.a. en familj från Göteborg, en riktigt trevlig och sympatisk familj där mannen var riktig IFK:are. Han sa då till mej att i Örebro SK spelar det bara en riktigt bra spelare och det är John Alvbåge. Honom ska vi värva från er fortsatte han. Mycket riktigt, Johan blev värvad tillbaks till Göteborg och hur det sen gick vet vi ju alla vid det här laget.
Så jag väljer att tro att det är vissa personer som inte kan hantera sina känslor och sin avundsjuka på ett korrekt sätt som uttalar sig på det här sättet. John Alvbåge är en jättefin kille och en ypperlig målvakt, så är det bara! I övrigt vad det gäller era synpunkter om John Alvbåge säger jag som Robert Gustavsson sa i Allsång på Skansen:
”Fäll ner pungen och landa”
Vi ses på Fredriksans!
