Krönika: Traditionens makt är stor
Traditionens makt är stor, det har nästan på dagen gått 38 år sedan Elfsborgs IF fick vända hemåt från Örebro med ett leende på läpparna. Historien upprepar sig faktiskt lite grann, förra året blev slutade det första mötet mellan ÖSK och Elfsborg oavgjort och så vinner ÖSK den andra matchen med 2 – 0. Och som av en händelse blir det exakt likadant i år, enda skillnaden är att årets oavgjorda match slutade mållös. Vad är det man säger, en gång är ingen gång, två gånger är en vana och tre gånger en tradition. Törs vi hoppas på en tradition nästa år?
På kvällen onsdagen den 9 september 1970 när åskådarna sakta vände hemåt var stämningen säkert inte den allra bästa. Örebro SK hade förlorat den allsvenska matchen mot Elfsborgs IF med 1 – 0. Den 9 september 1970 var undertecknad nästan 18 månader gammal så jag var av förklarliga skäl inte på matchen men så här står det på sportklubben.net om matchen:
”En för ÖSK-laget dålig match med massor av felpassningar. Elfsborg däremot spelade systematiskt och förde matchen. Målet tillkom efter ett hårt skott av Gert Christansson som Sven-Gunnar reflexräddade. Han kunde dock inte hålla bollen utan Hasse Höglund slog returen i nättaket utan, chans för Sven Gunnar.”
Det där sistnämnda klingar bekant, målvakten kan inte hålla bollen utan istället slår motståndarna in den i mål. Höhö...
Traditionens makt är stor, det har nästan på dagen gått 38 år sedan Elfsborgs IF fick vända hemåt från Örebro med ett leende på läpparna. Historien upprepar sig faktiskt lite grann, förra året blev slutade det första mötet mellan ÖSK och Elfsborg oavgjort och så vinner ÖSK den andra matchen med 2 – 0. Och som av en händelse blir det exakt likadant i år, enda skillnaden är att årets oavgjorda match slutade mållös. Vad är det man säger, en gång är ingen gång, två gånger är en vana och tre gånger en tradition. Törs vi hoppas på en tradition nästa år?
Att det sedan skrevs ett litet, litet stycke fotbollshistoria igår gjorde ju saken inte sämre. Elfsborg hade på 19 matcher släppt in endast 5 mål, vilket ger ett snitt på 0,26 mål/match. Ett ganska fint facit, men efter gårdagens match är det snittet nu uppe i 0,35 mål/match. ÖSK blev första lag i år att göra mer än 1 mål på Elfsborg.
Varför har inte ÖSK spelat så här hela tiden? Ja, några av förklaringarna kan nog stavas Sixten Boström, Alexander Axén, Eric Bassombeng, Bertin Zé, Magnus Kihlberg, Roni Porokara, Samuel Wowoah, Robin Staaf, Kim Olsen och John Alvbåge, nästan ett helt nytt lag och ny tränarstab med andra ord. Många hade säkert förväntningar på Sixten och Alex och förväntade sig resultat med vändande post. Men Rom byggdes ju inte på en dag som bekant fast vi kan förhoppningsvis börja se resultat herrar lagledares idéer.
Vi satt och pratade under fikarasten på jobbet nu i eftermiddags och kollega sa lite skämtsamt till mej att nu spelar väl ÖSK i Champions League om 2 år nu då. Ja, för att få spela i Champions League måste man först vinna SM-guld och sen ska man klara av ett tufft kval så svaret på den frågan blev ett leende bara. Men visst, det är väl en dröm de flesta allsvenska fotbollssupportrar har att deras lag en dag ska lyckas fullt ut.
Vidare fortsatte diskussion kring fikabordet om ÖSK:s form och vi var nog rörande överrens om att ÖSK ”bara” skulle ha klarat att bärga 1 poäng från mötena med IFK Göteborg, Kalmar FF och Elfsborgs IF. Nu blev det 7 och med lite mer flyt hade det nog kunna blivit 9 men varför klaga. De här poängen är rena bonuspoäng men alla poäng är lika välkomna oavsett hur eller mot vilken motståndare man fått dem.
De tankar som snurrar just nu i skallen på undertecknad är frågan hur kommer det sej att ÖSK spelar så bra fotboll just nu, varför har man inte kunna prestera det förut och framför allt hur länge kommer man att orka prestera så här bra, förhoppningsvis många matcher till. Sångaren, musikern, rockpoeten och örebroaren Ingemar Olsson sammanfattar de här tankarna rätt bra i sin låt ”En gång till”:
Lyckan kommer, lyckan går; liten som blir stor
Söker nya vägar, prövar nya skor
Det blir aldrig som man tror
Jag vill leva en gång till, våga tro på mina drömmar
Inte bara sitta still; satsa allt som jag har
En gång till
Med andra kör hårt, våga och var inte rädd för att förlora. Något som jag efterlyst flera gånger i mina krönikor och som nu börjar förverkligas. Senast ÖSK vann sin premiärmatch i allsvenskan var 1994 och de som var med då har säkert en del fina minnen att tänka tillbaks på. I år upprepade ÖSK äntligen bedriften med att vinna sin premiärmatch. Tyvärr tror jag inte att det hägrar någon andraplats som det gjorde 1994 men spelet har blivit roligare och bättre än på många år.
Några ord och funderingar kring matchen kanske. Ärligt talat var första halvlek inte en av de bättre jag sett. Det kändes som en stor kamp om mittens rike och bägge lagen hade svårt att komma till kring motståndarens straffområde. För ÖSK:s del vet jag inte om det var saknaden av Kim Olsen som gjorde sig påmind. Men så i den 32:a matchminuten hände det som vi nog bara kunna drömma om tidigare. ÖSK gör mål och man gör det på ett lite spektakulärt sätt.
Måltjuven Robin Staaf slår till igen. Samuel Wowoah skickar på ett skott med adress Elfsborgs straffområde, allsvenskans bäste (?) målvakt Johan Wiland tänker sig plocka ner skottet säkert men fumlar på något sätt med bollen samtidigt som Robin Staaf får för sig att han ska störa Wiland. Och tro det eller ej, bollen ur Wilands grepp ner framför fötterna på Staaf som inte gör något misstag och Elfsborgs sjätte insläppa mål för året är ett faktum!
Som någon sa, i en sån där situation brukar domaren i 9 fall av 10 döma till målvaktens fördel. Igår var det det 10:e fallet, tack för den! ÖSK har ju liksom inte haft domsluten på sin sida alla gånger den här säsongen. Men, men Mål-Göran slog till igen (ska uttalas mål-görar´n för er som inte hänger med i ordvitsen).
Alla som följer Örebro SK:s vet att laget som regel har en bra och en dålig halvlek. Första halvlek får nog betraktas som den dåliga målet till trots. I andra halvlek kom Elfsborg ut som en nytt lag och spelade aggressivt – i 3 minuter. Sen tog ÖSK:s defensiv musten ur Elfsborg, det mittfältet inte klarade av att hantera det tog backlinjen hand om. Elfsborg fick en fin chans då Fredrik Berglund sprang sig fri men ett stycke målstolpe och ett stycke utrusande John Alvbåge avvärjde den saken. Vi får nog vara tacksamma att det just var Fredrik Berglund som kom fri, vilken annan anfallare som helst och det hade varit kvitterat.
Men det verkade vara en sådan här kväll då bollen bara inte skulle in. Ett fenomen man som ÖSK-supporter är allt för bekant med men som det nu äntligen var motståndarlagets supportrars tur att få uppleva.
ÖSK ångade på i andra halvlek och blev mer aggressiva i sina anfall, Nordin Gerzic kom loss i en fin duell och bollen såg ut att segla in snyggt i krysset under några hundradelars sekund men smet utanför. Även Johan Wiland fick hjälp av stolpen en gång då Nordin Gerzic på nytt avlossade stora kanonen och Fredrik Nordback hade en fin nick som tyvärr smet utanför.
Matchuret tickade på och nervositeten började bli allt mer påtaglig för varje försök som Elfsborg fick till och som ÖSK fint avvärjde. Men så i den 78:e matchminuten var det dags för nästa osannolika händelse – Johan Wiland släpper in sitt andra mål i matchen och det var första gången någonsin den här säsongen! Nordin Gerzic gör ett snyggt förarbete och serverar sedan en fin passning till Eric Bassombeng som inte gör några misstag utan lobbar in bollen snyggt i mål, nätmaskorna rasslar igen och jublet på Västra stå visste inga gränser.
Låt oss nu hoppas på en fin fortsättning. IFK Göteborg och Kalmar FF hade båda två cup-matcher tätt inpå sina matcher med ÖSK. Elfsborg å sin sida hade 10 dagars matchuppehåll. Det säger mej att det är ÖSK:s fina spel och inte motståndarnas olika förutsättningar som bäddade för de här 7 poängen.
Nästa prövning blir Djurgårdens IF, återstå att se om vi får se förra ÖSK:arna Patrik Haginge och Kristoffer Näfver på plan. Ska bli intressant att se, Kubanerna ordnar supporterresa upp till Stockholm i varje fall. Om nu ÖSK vinner ska det bli intressant att höra vilka bortförklaringar som kommer den här gången, både IFK Göteborg, Kalmar FF och Elfsborgs IF råkade ju göra ”säsongens sämsta match” just nu när man mötte ÖSK. Ja, ni kanske kan säga som den här killen förklarade sitt strul med mobilen.
Kille 25+ (svarar i mobilen): Förlåt, det var min pung som svarade förut! Jo, det är säkert! Jag hade mobilen i fickan och då svarade min pung. (Paus) Neej, jag har inte fingrar på pungen…det var pungen som svarade själv. Ja, hursomhelst…
Vi ses på Stockholms stadion, forza svartvitt!
