En poäng - två förlorare!

HIF och AIK delade broderligt på poängen. Nu är bägge lagen mer eller mindre borta från guldstriden.

Det var en tuff match som spelades på Råsunda stadion, bägge lagen gav och tog en hel del i närkamperna och det delades också ut några välmotiverade varningar. För HIFs del innebär detta bland annat att både Hasse Eklund och Ulrik Jansson är borta från nästa match. Mer om detta senare.

Matchen som sådan var ingen höjdare. AIK var det klart bättre laget under största delen av matchen. HIF hade sin bästa period under den sista kvarten av första halvlek. Under den första halvleken skapade man en ribbträff och en stolpträff och hade dessutom ett skott i fritt läge via Mattias Lindström, men målen uteblev. Istället var det AIK som lyckades göra mål först. Typiskt för HIF, att när man spelar som bäst släpper man alltså in mål bakåt.

Andra halvlek dominerades kraftigt av AIK, men HIF spelarna vek aldrig ner sig utan kämpade väldigt hårt matchen igenom. Det var tydligt att man inte kommit till Stockholm för att spela imponerande fotboll, för det märktes ganska snabbt att så inte var fallet. Tyvärr, för HIFs del, fick man inte grepp om mittfältet på det sätt man önskat, utan en viss Andreas Andersson dominerade det helt och hållet. Han måste ha gjort sin bästa match för året.

AIK spelade stundtals snabbt passningsspel modell "den nya dimensionen" men allt som oftast strandade ändå anfallen i HIFs backlinje, som stred tappert. För HIFs del var det inte mycket organiserat anfallsspel utan man spelade mer på chans. Tyvärr var det inte så effektivt idag. När Jankulovski satte krokben för Micke Hansson i andra halvlek fick ändå HIF straff och lyckades kvittera. Sett till bollinnehav var det knappast ett resultat som var rättvist då AIK borde vunnit, men sett till kvalificerade målchanser var nog 2-2 ganska rättvist. HIF hade som sagt ett par träffar i virket och även ett par andra chanser. AIK hade också ett par chanser utöver målen, så 2-2 får ses som ett passande resultat.

Desto mindre passande då för de bägge lagens tabellpositioner som nu är fast förankrade i ingenmansland. Faktum är, att HIF nästan borde se mer neråt kvalstrecket just nu än upp mot medaljerna.

Bäst i HIF var Micke Hansson, som arbetade över stora ytor. Jesper Jansson gjorde en helt okay insats och även Micke Gustavsson, som dock ibland hade lite svårigheter mot Sharbel Touma. Christoffer Andersson gjorde en mycket bra första halvlek men tyvärr en lite sämre andra. Framåt kämpade Hasse Eklund förtjänstfullt medan Rade Prica började bra men sedan föll bort ur matchen.

För AIKs del såg det stundtals trevligt ut med passningsspelet och Andreas Andersson var outstanding. Även Andreas Alm (som måste vara en av allsvenskans fulaste spelare) var duktig. Luke Casserly överraskade positivt liksom Martin Åslund.

Martin Falkman2001-08-12 21:30:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen