Krönika: Fördomar, fördomar och fördomar
"Örebro SK har som enda riktigt stora fotbollsklubb i Närke en svag konkurrens som gynnar bollklubben främst i avseendet att locka till sig länets största talanger. Och detta utnyttjar man om vi bortser från BK Forward..."
Fördomar kan te sig på alla olika sätt. En blick, kommentar, ett handlande eller kroppsspråk som får dig att känna dig negativt utpekad är aldrig önskvärt. Människan kan få smaka på andra medmänniskors fördomar när som helst och dessa kan vara begrundade av helt olika anledningar. Som vilket fotbollslag man håller på, av vilket kön man är, vad man har för etnicitet och så vidare. Örebro SK har som enda riktigt stora fotbollsklubb i Närke en svag konkurrens som gynnar bollklubben främst i avseendet att locka till sig länets största talanger. Och detta utnyttjar man om vi bortser från BK Forward på väster vilket hade varit acceptabelt ifall BK Forward inte haft bakgrunden som talangfabrik. Många talanger i Örebro fostras av BK Forward, många duktiga spelare börjar där och går vidare i sin fotbollstjänst utan att spela på Behrn Arena (Eyravallen). Det är ett stort problem. Relationerna mellan ledningen i Forward och ÖSK är inte de allra bästa men det är inte den enda förklaringen till varför talangerna i gult och svart är likgiltiga inför Örebro SK.
Vad ÖSK behöver göra är att förstå, analysera och agera för en förändring. Många av de unga talangerna i BK Forward är bosatta på väster i Örebro, i förorten. Örebro SK behöver en radikal marknadsföring av klubben i området samt ett lag likt ÖSK Söder med bas på väster. Det är inte många ungdomar från den delen av staden som besöker Behrn Arena och så länge man lirar i andra konkurrerande lag kommer ÖSK alltid att vara den förnäma antagonisten. Klubben man vill slå, klubben med resurser och främst klubben - som dem tror - tycker sig vara finare och bättre än alla andra. Och med sådana fördomar i luften kommer ÖSK inte locka till sig fler talanger från väster än tidigare.
Matchen mot Gefle var en stor besvikelse att bevittna på O'Learys i Uppsala. Läsken smakade beskt, jordnötterna var så saltade att mina läppar kändes skrynkliga och för att inte tala om de mjuka popcornen. Apropå fördomar. Det satt en person framför mig i sportpuben, en äldre man med vitt hår och även han höll på Örebro. Jag kände igen honom som ägaren till en sportbutik centralt i Örebro. Jag vet det för när jag var ung och fortfarande spelade knattefotboll besökte jag hans sportbutik för att kolla på fotbollsskor med en lagkamrat. Vi förundrades över skruvdobbarna eftersom vi själva var för unga för att använda dem. Vissa skruvdobbar saknades på skon, en tjuv hade tydligen varit där innan oss. Gubben som satt framför mig under Geflematchen dök upp bakom oss i arbetskläder och frågade om det var vi som tagit dobbar från fotbollskorna. Min vän som alltid haft skinn på näsan undrade kaxigt om han kallade oss för tjuvar och han blev tyst en stund innan han harklade fram en smått rasistisk kommentar.
Matchen då?
Jag och troligen övriga ÖSK-fans har de senaste veckorna blivit bortskämda med poäng och trots att jag försökt se spelet, resultatet i matchen mot Gefle i ett större perspektiv kan jag inte bli annat än just besviken. Ytterbackarna slår bort för många passningar i matchen och i det ena fallet är jag föga förvånad men Patrik Anttonen är dock en intelligent fotbollsspelare, och det måste bara finnas en bakomliggande orsak till varför han slog bort så många enkla passningar över sidlinjen och i gapet på radikalt färglösa motståndare. På tal om dåliga uppspel sa Petter Hansson, vår landslagsman i den blå-gula dressen, efter Albanien-matchen i VM-kvalet, jag citerar: "Det finns en anledning till att jag är mittback". Apropå fördomar återigen. En fördom mot sin egen art dessutom, en fördom mot mittbackar. Att en mittback är en begränsad art av fotbollsspelare som i regel endast är en fysisk spelare med fyrkantiga fötter. Den sortens fördomar hoppas jag inte existerar inom ÖSK.
Anfallet gick heller inte att känna igen i ÖSK. Rörligheten samt acceleration existerade aldrig i den form Örebro mäktats med tidigare undantaget Nordin Gerzic de första 60 minuterna förstås. Och det spelar ingen roll hur många nickdueller Kim Olsen (Mr. Dynamite) vinner så länge han inte har en medspelare som står beredd att skjuta, klacka, nicka, peta eller axla bollarna från Olsen i mål.
Nåväl, en poäng är alltid en poäng och vi vet alla hur viktiga dem är för fortsatt allsvenskt spel. Men det är just det här sättet att resonera som är skillnaden mellan att vara nöjd med krig i träsket, bortom media, hyllningar, kvalité samt seriens adel där vardagens förgylls som i ett fotbollsharem.
"Har ni bajs på fingrarna?" var vad butiksägaren i vitt hår sa till oss."
