StartfotbollSuperettanGIF SundsvallGIF Sundsvall-IFK Göteborg 0-5

GIF Sundsvall-IFK Göteborg 0-5

AJ!

GIF Sundsvall – IFK Göteborg 0-5

Det finns roligare uppgifter än att skriva en matchrapport efter en femmålsförlust på hemmaplan. Det bisarraste av allt är att jag, om denna match inträffat i början av säsongen, inte ens ansett att matchen var en totalkatastrof ur sundsvallssynpunkt. Göteborg är trots allt ett ganska bra lag, och vi visade vissa intentioner (om än också en viss brist på effektivitet) under delar av matchen. Hade det varit i början av säsongen hade man kunnat hoppas att effektiviteten skulle förbättras, och fokuserat på intentionerna. Nu är vi dessvärre inte i början av säsongen längre.

Låt oss ta det hela från början: Laguppställningen var, för ovanlighetens skull, inte någon överraskning, vilket förmodligen berodde på skadesituationen. Lindberg i mål, Berntsson, Ålander, Powell och Tabula i backlinjen, Patriksson, Mambo Mumba, Mustafi och Skulasson på mittfältet, Hallenius och Sigurdsson i anfallet.

Göteborg inleder klart starkast och dominerar klart de första tio minuterna. Därefter börjar Sundsvall så sakteliga jobba sig in i matchen, vilket omedelbart belönas med ett mål i baken. Oavsett vem som tränar Sundsvall nästa säsong (och oavsett i vilken division vi spelar) bör denna tränare lägga lite tid på att gå igenom hur man försvarar sig mot fasta situationer. Visst, det var en ganska bra frispark, men fullt så enkelt ska inte Wernbloom få nicka in den.

Nåväl, efter detta numera obligatoriska tidiga baklängesmål börjar vi spela upp oss igen. Än är inte slaget förlorat. Ineffektiviteten är dock slående, och inget av de skott vi får på mål är riktigt farliga. Därefter tvingas Skulasson utgå med vad som ser ut som en ganska otäck skada i fyrtioförsta minuten, och ersätts av Ongala. Som lök på laxen slår Tobias Hysén in 0-2 strax före halvtidsvilan. Ska man säga något positivt om detta ska det väl vara att det är ett ganska vackert mål. Och inte efter en fast situation.

Inför andra halvlek fruktar man hängande huvuden, uppgivenhet och utskåpning. Riktigt så illa blir det dock inte (åtminstone inte med en gång). I ett försök att reducera går vi över på 4-3-3, vilket har fördelen att Patriksson får spela anfallare. Det funkar faktiskt förvånansvärt bra, så till vida att vi faktiskt tar över en del av spelet, skapar några halvchanser, och inte släpper in några flera mål förrän i den 78:e minuten. På hörna.

Att vi efter detta tredje mål släpper in ytterligare två gör måhända siffrorna pinsamma (och förbättrar inte vår målskillnad direkt), men är egentligen inte förvånande. Båda går stolpe in. Lag som Göteborg gör mål stolpe in. Lag som Sundsvall gör det inte, eller har åtminstone gjort det på länge.

Just det, Powell blev utvisad, och Berntsson spelade stora delar av andra halvlek med hårt lindad axel. I nuläget är det således långt ifrån säkert att vi kan ställa ett helt lag på banan nästa helg mot Djurgården. På bortaplan. I Stockholm. Vi vet vad det brukar betyda. Jag kommer självklart att vara där, tack vare Örebro, AIK och just Djurgården har vi inte tappat mer än ett poäng på lagen ovanför (och under). Än är det kort sagt inte kört. Fast vi behöver nog göra ett mål eller två i någon av de matcher som återstår. Samt öva försvar mot fasta situationer.