Guld är inte allt som glittrar
Kim Olsens framtid ska avgöras i dagarna. Det har spekulerats om vad som händer i december mer eller mindre sedan dansken anlände. Med varje mål har ropen efter ett permanent kontrakt ökat, precis som Olsens personliga prislapp. Pengarna är i fokus – som vanligt – men stannar journalister, spelare och vi fans någon gång upp och funderar steget längre?
Om man läser mellan raderna i de uttalanden som gjorts (NA 14/10) så begär Olsen lön och personliga villkor, som det så fint heter (något som främst syftar på andra former av ekonomisk ersättning), som ligger högre än klubben för närvarande är beredd att betala.
Som supporter kände jag mig frestad att använda den här krönikan till att kräva att ÖSK ser till att behålla Olsen, kosta vad det kosta vill. Från det enkla perspektivet att jag vill att laget ska vinna så många matcher som möjligt verkar det vara det enda acceptabla alternativet. Men att tillgodose Olsens lönekrav ”kosta vad det kosta vill” innebär mycket mer än bara pengar.
Den ekonomiska ansträngning som det innebär att möta lönekrav som inte ligger i linje med klubbens policy är lätt att överse med. Fans tänker ofta inte på att pengar som inte ligger med i budgeten fortfarande måste fram någonstans ifrån – jag gjorde det sannerligen inte själv när det var tal om att klubben inte tillgodosåg Patrik Haginges lönekrav i somras.
Men pengarna ligger liksom inte och skräpar i ett hörn någonstans. Oftast tänker vi fans inte på konsekvenserna av en omprioritering av finanserna. Drabbar det arenan, ungdomsverksamheten, back-upen eller rentav oss själva (mer direkt) i form av höjda matchpriser eller bantade program?
Med ett publiksnitt på ungefär 8500 och 15 matcher om året skulle en prishöjning på en krona per åskådare ge ytterligare 10 625 kronor i månaden till Olsen. De flesta av oss skulle säkert gå med på 10 kronor – så länge vi vet att pengarna går dit de ska. Men det är en farlig väg att slå in på – om publiken direktsponsrar en spelare så vill de också ha direkt inflytande över hans medverkan. Jag kan inte se att Sixten skulle vara alltför glad över ytterligare 8500 assisterande tränare – och jag tror att det skulle vara direkt skadligt för spelet.
Pengarna måste därför fram från någon annanstans. Om vi jämför ÖSK med ett företag (moderna klubbar ska ju drivas enligt samma linjer som företag) så blir situationen mer knivig. På företag finns oftast en lönepott, en bestämd summa pengar avsatt för löner, inklusive löneökningar; ytterligare medel görs inte tillgängliga. Det betyder i slutändan att en löneökning för en person betyder mindre chans för en ökning för någon annan. Knappast främjande för lagandan…
Nu tror jag inte att Kims lönekrav kommer att ha någon direkt inverkan på hans medspelares löner. Men faktum kvarstår att om dansken får en ny jättelön så kommer snart Nordin Gerzic att känna at hans nya kontrakt är småskaligt. Allting är relativt och om ni har läst Ashley Coles självbiografi så vet ni att det är mera relativt inom fotbollen. Till och med £55000 i veckan kan kännas som en förolämpning. I jämförelse…
Och så fort man börjar jämföra sig på det sättet med medspelare så tror jag att en del av lagandan, en del av solidariteten – en del av känslan – går förlorad.
Som supporter kan man lätt romantisera fotbollen. Det är ett jobb för Kim Olsen. Det är hans yrke och det måste respekteras. Självklart ska han tjäna en vettig lön – han är faktiskt i sin fulla rätt att förhandla hårt och tufft och flytta till den klubb som erbjuder honom mest pengar. Vi vill alla tjäna pengar – och på sätt och vis är det viktigare för många spelare att tjäna så mycket som möjligt medan karriären varar.
Men fotbollens mest fulländade yrkesman, i form av Nicholas Anelka, utgör ett bra exempel på vad som kan hända när pengarna betyder mycket mer än fotbollen. För Anelka är fotbollen enbart ett jobb. Han är oerhört talangfull och har framstått som ett otal klubbars frälsare och hjälte genom åren. Och om det finns en spelare i världen som jag absolut inte skulle välja att slå en avgörande straff för mitt lag i en Champions League-final så är det Nicholas Anelka. Helt enkelt för att han inte bryr sig om något mer än pengarna. Kanske har han ingen målbonus på straffar i sina personliga villkor…
Det finns annat än pengar som är viktigt, i jobbet och i fotbollen. Ofta är det samma saker som ger framgång: vilja, ambition, lojalitet.
Så jag hoppas att ÖSK ser till att behålla Kim – men inte till priset av osämja inom laget eller en allvarligt försämrad ekonomi.
Och jag hoppas att Kim väljer att stanna kvar, av rätt skäl.
