Krönika: Sluta med bortförklaringar – Inse fakta
HIF förlorade mot Örebro på Behrn Arena eller Eyravallen, vad ni vill, för vilken gång i ordningen. Sanningen är att laget varit uselt på konstgräs vare sig det rört sig om Borås, Gävle eller Örebro. Den enda gången undantaget bekräftade regeln var i premiären mot Sundsvall.
Mot Örebro gjorde man i varje fall ett seriöst försök genom att åka upp kvällen innan och träna på underlaget vilket man inte gjort tidigare. På Olympia halkar lustigt nog också spelarna runt lite då och då. Det blir lite lätt många billiga bortförklaringar när sanningen egentligen är att guldet slarvats bort huvudsakligen under våren.
Hemma mot Halmstad, Gefle och Norrköping saknades inte den skara som idag inte fanns med. Då fanns även en viss Razak med på planen. Inte heller borta mot Hammarby saknades ”de rutinerade” även om Bajen fortfarande hade Petter Andersson till förfogande. Vad sedan HIF gjorde i matcherna mot Ljungskile hemma och Gefle borta är även det ytterst oförklarligt. Den handlingsförlamning som präglade spelarna var tio resor värre än den som HIF drabbades av i sista matchen mot Häcken 1998. Det går inte bara att skylla på otur; för inställning och motivation bör slår klass nio gånger av tio.
Det blir också något paradoxalt när unga och motiverade killar som Marcus Bergholtz, Joel Ekstrand, Marcus Nilsson, Rasmus Jönsson och Andreas Landgren går in och gör kanoninsatser. Dessa spelare bör HIF kunna utnyttja utan bortförklaringar om deras ork. Spelar man matchen så orkar man genomföra denna – det är därför dessa talanger valt att spela i HIF.
Förtroende och kontinuitet föder framgång. Alla utom Andreas Landgren var tillgängliga igår. Bara för att dra ett enkelt exempel i en annan sport några mil norrut. Rögle har drabbats av den ena skadan efter den andra, nu senast på Kenny Jönsson som i betydelse måste kunna jämföras med Henrik Larsson. Men unga killar, tidigare helt okända för den stora publiken, tar laget mot nya höjder.
HIF saknar tyvärr den jämnhet som krävs för att kunna utmana topplagen i år.
Det har man egentligen gjort ända sedan en viss norsk förbundskapten styrde laget för tio år sedan. Denna starka grund kunde sedan Nanne Bergstrand bygga vidare på ända tills han fick lämna några år senare. Om inte HIF lär sig hantera motgångar och svårigheter bättre, särskilt mot ”på pappret sämre lag”, kommer guldet fortsätta att hamna utanför Helsingborgs stadsgränser.
