- -
Sixtens mörkande hjälpte inte på Råsunda
Efter bottennappet spelmässigt mot GAIS senast, hade åtminstone den här skribenten förhoppningar om att det skulle bli en uppryckning mot AIK. Resultatet blev väl inget vidare i en match som AIK dominerade, ibland onödigt mycket.
Det var annars en match som på förhand dominerades av mörkningar, spelarrockader och överraskningar för såväl publik som journalister och experter. Sixten Boström var så hemlighetsfull att han inte ens gav ut hela startelvan på gratistjänsten Startelvan (Anttonen och positionerna saknades).
Förhandstipsen sade Fredrik Nordback och Sebastian Henriksson som mittbackar och många var säkert oroade över hur det skulle gå mot AIK:s kvicka offensiv. När matchen startade stod det klart att Sixten och Alexander Axén hade löst det med att flytta in Patrik Anttonen som mittback och låta Joakim Gren ta steget in i startelvan till höger.
Och det var just på ÖSK:s högerkant som AIK rivstartade med en hörna från Jorge Ortiz redan i andra minuten. Bollen gick ut till den för dagen utmärkte Daniel Tjernström som nickade fram bollen till en fristående Nils-Erik Johansson som dock inte kunde få bollen på mål. Redan från början var det AIK som höll i taktpinnen och trillade boll medan ÖSK fick jaga fram och tillbaka och försöka göra det svårt för AIK:arna att ta sig igenom.
ÖSK försökte att ställa om och kontra på AIK när chanserna gavs och efter elva minuter etablerade man för första gången spel på AIK:s planhalva. Det avslutades med att Anttonen fick bollen vid mittlinjen och slog en hög lyra mot Stefan Rodevåg som gick upp och lobbnickade bollen i en vid båge över AIK-målvakten Tomi Maanoja. 0-1 var sannerligen lika överraskande som härliga siffror och många ÖSK:are trodde nog på en ganska trevlig kväll.
AIK tappade dock inte modet utan fortsatte med ett piggt anfallspel där man hela tiden hotade i djupled. ÖSK avvärjde effektivt varje gång, bland annat tack vare Anttonens snabbhet och Henrikssons offervilja. I perioder lyckades ÖSK:arna stressa AIK till enkla misstag och dåliga avslut men det skapades å andra sidan alldeles för lite framåt. Överlag var det väldigt få heta målchanser i matchen så långt.
Hett blev det istället efter en halvtimme när Ivan Obolo fick en bra boll längs vänsterkanten. Inspelet var vasst men Kenny Pavey var inte tillräckligt snabb för att nå bollen. Den bästa kvitteringschansen i halvleken stod dock anfallaren Miran Burgic för när han i den 35:e matchminuten rundade Anttonen och sköt i stolpen. Minuten efter revanscherade sig Anttonen när han hann före Burgic på en boll in i straffområdet. Dessa två hade många spännande dueller i matchen.
Med fem minuter kvar av halvleken tog ÖSK för sig allt mer. Allra bäst var den trippelchans som inleddes med skott från Samuel Wowoah som målvakten motade, returen från Nordin Gerzic och därefter Roni Porokaras petning som räddades på mållinjen av Nils-Erik Johansson. AIK kunde tacka Maanoja, ”Nisse” och en hel del högre makter för att det inte blev mål där. 0-2 hade hade verkligen smakat mumma i det läget. Istället öppnades matchen upp och spelet böljade fram och tillbaka innan domaren blåste för halvtidsvila.
När andra halvlek drog igång fanns det nog en hel del optimism bland ganska många örebroare. Det är ju inte första gången i år man sett sitt lag göra en dålig första halvlek för att sedan komma ut som ett nytt lag i den andra. Tyvärr kom de förhoppningarna på skam då AIK fortsatte anfalla precis lika glatt som i den första halvleken. Därför var det inte helt oväntat när kvitteringen kom. Målskytten Obolo nickade bollen säkert i den bortre burgaveln när Sebastian Henriksson tappade markering under en hörna.
Efter 1-1 blev det än mer darrigt i ÖSK-laget där man tappade boll på egen planhalva (Gerzic) och förlorade närkamper. I den 56:e minuten smällde det till igen när Markus Jonsson frispelades till höger i straffområdet och kallt spelade in till Kenny Pavey som enkelt kunde bredsida in ledningsmålet.
AIK fortsatte sedan att spela mycket bra men drog efterhand ned på tempot vilket lät Örebro komma tillbaka in spelmässigt i matchen igen. Det hjälpte dock föga då felprocenten ifrån de svartvita var alldeles för hög. Stundtals påminde det om matcher från vårsäsongen. När man nådde den sista tredjedelen av planen knöt det sig och det är förstås något som tränarna måste titta på till nästa match.
Mot ett något försiktigare AIK fick Gerzic mer utrymme och boll men även han slarvade alldeles för mycket med både passningar och dribblingar. Farligt blev det istället åt andra hållet genom ett stolpskott från Markus Jonsson och djupledslöpningar från inhopparen Saihou Jagne.
Matchens stora händelse kom dock i den 80:e minuten när Anttonen slog bollen i eget mål efter att Jagne blivit avblåst för offside. I det efterföljande bråket varnades en väldigt ilsken Samuel Wowoah och domare Stefan Johanneson tillrättavisade sin linjeman som verkade vilja godkänna målet.
På slutet bytte ÖSK in Bertin Zé på topp men förutom en frispark till höger skapades inget riktigt tryck. AIK hade god koll på Örebro de sista minuterna och sett över hela matchen var resultatet rättvist. För mycket slarv och oskärpa gjorde att ÖSK:arna inte riktigt lyckades etablera något anfallspel. Man kan alltid spekulera i hur matchen skulle ha gestaltat sig om ÖSK hade gjort 0-2 i slutet av första halvlek men då glömmer man att AIK med lite flyt (och mer skärpa) kunde ha satt ett par bollar bakom Alvbåge redan innan den händelsen.
Förutom missade poäng drog Fredrik Nordback på sig ett gult kort och är därmed avstängd i nästa match, Joakim Gren skadade axeln och även Per Johansson såg ut att gå av planen skadad. Sjukstugan och omöbleringarna i laget lär alltså fortsätta ett tag till. Som tur är blir motståndet i kommande matcher mer överkomligt och jag har liksom ÖSK inte gett upp den där åttonde platsen.
Spelarpoäng:
5p Patrik Anttonen
4p Stefan Rodevåg
3p Fredrik Nordback
2p Joakim Gren
1p John Alvbåge
