Krönika: Positiva vindar blåser
"Att Alec varit strålande i sin roll och att den norska fotbollspensionären varit den bästa spelaren sett över hela säsongen..."
Efter vad som känts som sju svåra år med superettans ökenvandring, förra årets hjärtknipande spel och överlevnad följt av vårens kräftgång så är det svårt att inte svepas med i de positiva vindar som blåser. Det började med 3 nyförvärv. Mellan John och Kim vreds mittfältstriangeln och det hördes ett högt KLICK. Maskinen slutade hacka och topplagen maldes ner och spelet var helt fantastiskt. Även om ÖSK:s hemlighet avslöjades och spelet kunnat låsas upp en del så har vinster och poäng trillat in. Nordins kontrakt har förnyats efter lite drama. Ett drama där både ÖSK och Nordin visade stor respekt för oss supportrar med stor öppenhet och dialog.
Vi har sett en strid ström spelare få känna på BA:s matta och inspekteras av Sixten och Alec. ÖSK har varit väldigt tydliga och släppt de spelare man vill släppa. Värvningar väntas på 3 platser och på 2 av dessa har man spelare (Haisem & Wirtanen) som återkommer för ytterligare provspel. Därtill förhandlas med en mittfältare.
Det är lätt att se på framtiden med tillförsikt.
Men...så var det dags att krypa till korset. Inför säsongen skrev jag en krönika: (http://www.svenskafans.com/fotboll/osk/artikel.asp?id=215768)
"Bottenlaget som skall spela 4-3-3, Champagne-fotboll med en lokal AIK:are en vår egen variant av Jukka Ikäläinen. Där man värvat en fotbollspensionär från Norge, två kamerunska avbytare och en Wowwe som fått gå från ÖSK, Djurgården, IFK och HBK för att slutligen misslyckas i den så brutalt tuffa Cyperiotiska ligan. Tandagnisslan och ångest."
Det är bara att ta hatten i hand och konstatera att det spelats en hel del attraktiv och vägvinnande fotboll av ÖSK. Att Alec varit strålande i sin roll och att den norska fotbollspensionären varit den bästa spelaren sett över hela säsongen. Dessutom har våra två kamerunska avbytare gått in i startelvan på ett underbart sätt och ja, Nordin har definitivt blommat ut och även Nordback har hittat tillbaks till en högre nivå. Även om Wowoah fått mig att hålla andan och gråta så har han spelat upp sig.
Allt är inte bara guld och gröna skogar men för idag nöjer jag mig med att glädjas åt det som finns att glädjas åt.
Så ett stort tack till samtliga i ÖSK fotboll (Styrelse och spelare), bröderna Avenbrand och övriga på redaktionen. Till Kubanerna och alla Örebroare som går på fotboll. Inte minst till de som tjänat och nu lämnar: Sebastian Henriksson, Stefan Rodevåg, Robert Walker och Kristoffer Näfver. Sist men inte minst till NAs bevakning, min favorit Pelle Blohm och alla fotbollsidioter på forumet som delar och stillar min ÖSK-abstinens.
Ett år värdigt ett 100-årsjubileum.
Forza Svartvitt!