Álvaro – Återkomsten som uteblev
Det var början på en underbar dröm, men i måndags gick det hela om intet. Ryktet om Álvaro Santos övergång till Örgryte visade sig vara mer än en halvsanning och HIF går miste om en publikfavorit av sällan skådat slag.
Det var i måndags som Örgryte gick ut med den information som redan under helgen cirkulerat i supporterkretsar. Ingen med HIF-hjärta kunde väl först ta ryktet allvar, men med facit i hand är det bara att bita i det sura äpplet. Efter en sex år lång proffssejour i Danmark och Frankrike återvänder Álvaro Santos till Sverige, men inte till Helsingborg och HIF. Det blir Göteborg och Örgryte istället.
Drömmen blir alltså inte sann och HIF får inte ett av fotbollsallsvenskans intressantaste anfallspar på många, många år. Inget ont om Rasmus Jönsson, som gjorde en strålande debutsäsong 2008 och går en ljus framtid till mötes, men Henke och Álvaro vore något unikt. Kungen och Gud – för första gången tillsammans.
Nu finns inte Gud längre, men det går aldrig att komma ifrån det faktum att Álvaro i HIF-tröja var något väldigt speciellt.
En brasiliansk yngling anländer
Det var sommaren 2000 som den då 20-årige Álvaro värvades till HIF. Debuten skedde på Örjans vall den 22 juli, där HIF efter en usel första halvlek låg under med 3-0. Bland annat ska målvakten Sven Andersson ha beskrivit sin egen insats som ”katastrofalt dålig”. Marcus Ekenberg byttes ut i halvtid och Álvaro behövde bara några minuter på plan för att presentera sig och från en dålig vinkel sätta reduceringen 3-1. En månad senare hade Inter besegrats i kvalet till Champions League och Álvaro hade på egen hand sysselsatt ett helt Inter-försvar på San Siro. Ett nytt kapitel HIF-historia hade skrivits.
Det blev ytterligare 34 allsvenska mål för Álvaro, som även målade i Champions League-matchen mot Rosenborg på Olympia, innan han 2003 lämnade för FC Köpenhamn. Där emellan lyckades Álvaro bli en av de mest populära HIF-spelarna i modern tid.
Ödmjuk och jordnära – och en svikare?
Hur kan det komma sig att en brasiliansk kille utan tidigare koppling till HIF eller Helsingborg blir så pass populär? För utomstående beaktare synes de mest inbitna Helsingborgssupportrarnas beteende närmast sektliknande. Álvaro kallades Gud och var mer populär än självaste Henrik Larsson. Galenskap! Eller finns det en förklaring?
Det som gör Álvaro unik i sammanhanget är hans person. Under 2000-talet har vi sett en mängd spelare passera genom HIF. Gemensamt för många av dem, även Álvaro, har varit målet att bli proffs i Europa. En del spelare har varit mer lojala mot föreningen än andra, men få har på samma sätt som Álvaro visat respekt, ödmjukhet och kärlek till klubben.
Álvaro lärde sig svenska (förlåt, skånska) på väldigt kort tid och rotade sig snabbt i staden. En jordnära, tacksam och troende person som prioriterade familjen först och vid flertalet tillfällen förkunnade sin kärlek till föreningen. Fast visst låter det som publikfrieri?
Nu valde Álvaro Örgryte före HIF och en del galenpannor säger att brasilianaren svek HIF. Men hur var det nu egentligen? Läser man mellan raderna i de intervjuer Álvaro gett så förstår man att han helst spelat för HIF. Jo, för så är det. Om allting fallit på plats hade han åter beträtt Olympias gröna matta i rätt rödblå dress. Men hade han inte kunnat gå ner i lön då? Jovisst, det kan väl alla. Men ingen spelar gratis i dagens värld, inte ens Gud (fastän han alltså inte finns) och kanske var det lika bra det som hände? Om HIF inte kom fram till en ekonomiskt försvarbar lösning, varför då värva en spelare bara för hans hjältestatus?
Fast ekonomin kan egentligen kvitta, för den här gången. Poängen är att en spelare som Álvaro inte förtjänar att bespottas. Dessutom nobbade han ett bud från MFF och poängterade detta beslut. Bara det tyder på att Álvaro inte är en spelare som alla andra. Jag kan nämna en hel drös svenska spelare som inte visar prov på samma goda tankeförmåga. Att Álvaro alltid haft HIF i tankarna är utom all tvivel.
Fortsatt kontakt med HIF
Álvaro lämnade HIF när föreningen stod på ruinens brant och övergången till FC Köpenhamn bidrog i allra högsta grad till att föreningen fortfarande existerar. Samma dag han lämnade HIF uttryckte han också en förhoppning om någon gång i framtiden återvända till HIF och Helsingborg. Samma förhoppning är jag också säker på att Álvaro hade, fram tills den dagen han insåg att HIF inte var tillräckligt intresserade av hans tjänster.
Under åren i Danmark och Frankrike såg Álvaro till att vara ständigt uppdaterad om hur det gick för HIF och som FCK-spelare var han en flitig Olympiabesökare. En annan rolig historia som visar att Álvaro alltid varit HIF:are är från sommaren 2007 då HIF mötte Drogheda i kvalet till UEFA-cupen.
I en allt annat än problemfri radio-webbsändning för hif.se meddelade kommentatorn, med en röst som påminde om en whiskeydrucken Leonard Cohen, att informationsansvarige Frederik Ericsson precis blivit uppringd av Álvaro som undrade hur det gick i matchen. Det var tydligen svårt att få reda på resultatet på annat sätt…
Den 25 maj kommer Örgryte på besök till Olympia. Då välkomnar jag Álvaro med en varm applåd - och hoppas att han gör en katastrofmatch. Om mötet på Nya Gamla Gamla Ullevi säger jag detsamma, men i övrigt önskar jag honom lycka till. Han förtjänar det. Att bua ut en av de populäraste HIF-spelarna i modern tid för att han väljer att spela i en obetydlig västkustklubb finns liksom inte på kartan.
