ÖSK vann i uselt genrep
ÖSK lyckades vinna genrepet mot Åtvidaberg men det satt långt inne. Kim Olsens straffmål blev matchens enda.
Det sägs ju att genrep och premiärer brukar vara varandras motsatser. Sett till den logiken bör ÖSK alltså spela väldigt bra men förlora mot Djurgården om drygt en vecka. Sixten och Rickard matchade en mycket väntad startelva och bara Roni Porokara saknades då han är på landslagsuppdrag med sitt Finland.
Jag hade förhoppningar innan matchen att det skulle vara klasskillnad (eller åtmistone att man kunde urskilja vilket av lagen som var allsvenskt och vilket som hörde hemma i Superettan). Det var också väldigt stor skillnad på lagen i början, dock till östgötarnas fördel. ÖSK uppträdde väldigt passivt och hade svårt att få grepp om ÅFF:arna som rullade på bra på offensiv planhalva. Man har också ett jätteläge att ta ledningen då Kristian Bergström får nickläge tätt framför mål, Alvbåge är dock med på noterna och styr undan. Det kändes småfarligt mest hela tiden då Åtvidaberg anföll på bred front och suckarna på läktarplats var både många och tunga över hemmalagets brist på spel. Längre bollar mot Bassombeng var ÖSK:s enda anfallsvapen i första halvlek men kameruanen lyckades inte komma förbi sin back. Ofta var det sista touchen som svek högeryttern.
Halvtidsvilan närmade sig med stormsteg när Fredrik Nordback gör det han är bäst på; vinner närkamper och fixar en straff åt Sportklubben. Vår danske målmaskin gör inget misstag med elfmetern och gästernas duktiga målvakt är chanslös på Olsens straff. Inte alls rättvist sett till spel och chanser men fotboll handlar ju fortfarande om att göra mål.
Till den andra halvleken gjorde ÖSK ett byte, Emra Tahirovic ersatte en småskadad Bassombeng på högerkanten. Den tunge anfallaren gjorde det rätt bra på kanten men blandade mellan excellenta dribblingar och enkla misstag. Svartvitt inleder andra halvlek i högt tempo och man kunde urskilja att de svartvita hade ett högre tempo i kroppen. ÖSK är nära att dubbla ledningen i andra halvlek då Näfver och en ÅFF-spelare med gemensamma krafter får bollen i insidan av stolpen. Resten av matchen var rätt händelsefattig och det bjöds på någon fin helikoptersnurr av Nordin, ett piggt inhopp av Frempong och heta dueller mellan Wowoah och Radetinac (båda varnade) men det kändes att detta var ett genrep.
Spelarna var inte riktigt på hugget och man tycktes vilja undvika skador då man inte var hundraprocentigt fokuserade i duellspel och passningar. Att ÖSK ändå vinner skall väl anses vara något form av styrkebesked men Åtvidaberg var väl så bra/dåliga som de svartvita denna, vädermässigt, härliga lördagseftermiddag. Svårt att hitta några riktiga plusvarianter i ÖSK men Anttonen var duktig, Almebäck stabil och Frempong pigg i sitt inhopp. Helt klart är dock att spelarna måste höja sig flera klasser mot Djurgården om vi skall kunna få med oss något hem från Stadion.
Spelarpoäng:
3p Patrik Anttonen
2p Michael Almebäck
1p Nordin Gerzic
ÖSK-Åtvidaberg 1-0 (1-0)
1-0 (45) Kim Olsen (straff)
Varning ÖSK: Samuel Wowoah, Magnus Wikström
Domare: Tobias Mattsson
Publik: 780
ÖSK: John Alvbåge - Patrik Anttonen, Michael Almebäck, Magnus Wikström, Samuel Wowoah - Fredrik Nordback, Magnus Kihlberg, Nordin Gerzic (Alejandro Bedoya, 86) - Eric Bassombeng (Emra Tahirovic, 46), Kim Olsen (Marcus Astvald, 86), Kristoffer Näfver (James Frempong, 66)
