Guldet regnade bort
Det krävdes vinst mot Sundsvall för att HIF skulle ha en chans att ta guldet i år. Men regnet och ett taggat GIF Sundsvall satte stopp för det.
Oavgjort var ett resultat som inget av de bägge lagen på Idrottsparken i Sundsvall kan vara nöjda med. Giffarna behövde 3 poäng för att kämpa sig ur bottenstriden och HIFarna behövde poängen för att ha kvar gulddrömmarna. Men det blev en mycket chansartad match som i princip gav oss två förlorare.
Helsingborgarna började piggast och verkade inriktade på att få det första målet, när ett inlägg från Sundsvalls vänsterkant fick Sven Andersson att se ut som en tafatt juniorspelare när han helt enkelt missade att slänga ut en arm för att rädda bollen. Han kan inte ha varit nöjd med det, trots att hans backar har en stor skuld till att Sundsvall fick läget från första början. Antagligen gjorde målet att di röe blev lite skärrade och man hade inte samma gnista och fart i benen som hemmaspelarna. Anfallsspelet gick långsamt och när giffarna kunde ta bollen och kontra sprang man lätt ifrån helsingborgarna. 2-0 var ett faktum.
Regnet spelade en stor roll i den här matchen och det är lätt för tränare och spelare att skylla på det. Och visst är det så att HIFs spel är mer känsligt för regn. Man spelar med små marginaler och om en passning bromsas upp lite av den blöta planen så kan det göra att motståndarlaget får en gratischans. Vi har sett det förut och vi fick se det många gånger i den här matchen. Hur som helst så lyckades man ändra sitt spel efterhand. Man spelade enklare och det var framförallt lagkaptenen Jesper ”Jay-Jay” Jansson som tog tag i det hela. Han gjorde säkra brytningar och valde hela tiden den enkla passningen framför den svåra och chansartade. Och det var mycket riktigt han som gjorde HIFs reduceringsmål. Rogério, som fick spela från start även i denna match, lade en ganska låg hörna som Micke Hansson klackade vidare till Jansson som än en gång visade sin styrka på huvudet och nickade in 2-1 i slutet av första halvlek.
Målet var psykologiskt viktigt och det måste ha känts lite lättare för spelarna att komma ut till andra halvlek med bara ett måls underläge. Nanne Bergstrand gjorde också ett byte i pausen. Han tog ut den långsamme och småskadade Björn Johansen och satte in kvicke, anfallsvillige Mattias Lindström i mitten. Ett byte som snabbt gav resultat. Lindström var framme och klackade in en retur som annars mycket duktige Fredrik Sundfors hade lämnat efter ett skott av Rade Prica. Det var ett typiskt Lindström-mål som vi fått se honom göra i flera B-lagsmatcher tidigare. Han är alltid snabbt framme i straffområdet när det luktar målchans och det är för mig en gåta varför denne 21-åring inte fick spela från start.
Nåja, det hemska regnet fortsatte att vräka ner och gjorde att en hyfsad fotbollsmatch gick över till att bli en orgie i borttappade passningar, sena tacklingar och sneda långskott. Det var inte alls kul att se på. Dock verkade Sundsvall ha lite lättare för underlaget och det var dom som hade flest chanser i andra halvlek. Men i ärlighetens namn ska man säga att HIF hade den klaraste målchansen. Alvaro Santos som fick komma in till förmån för Micke Hansson blev fälld inne i straffområdet i den 90:e minuten. Det var en soklar straff, men domaren var alldeles för långt ifrån för att se den. Och eftersom Santos dessvärre gjort sig känd för att falla ganska lätt i straffområdet så valde domaren att inte blåsa. Trist, men samtidigt hade det varit lite orättvist om HIF hade vunnit den här matchen. GIF Sundsvall var helt enkelt snäppet vassare idag och det var ett helt annat lag än det vi kunde se på Olympia i våras. Nu hade man ett betydligt bättre spel trots att Leif ”Foppa” Forsberg, som var deras bäste spelare sist dom mötte HIF, saknades pga skada.
Det ska också påpekas att Marcus Lindberg fick komma in i andra halvlek då Nicklas ”Liatorparn” Persson fick lämna vänsterkanten, troligen pga sin skada. Lindberg gjorde ett bra defensivt arbete men hade svårt för att skapa nånting framåt. Det är dock ganska naturligt med tanke på att han är van vid en mittbacksposition som han brukar ha när han är lagkapten i B-laget.
Hur ser framtiden ut då? Finns det nån chans till guld i år? Nja, visst finns chansen kvar, men den är mycket liten. I princip måste HIF vinna de resterande sex matcherna och det ska enormt mycket till för att lyckas med det. Nästa allsvenska match är Halmstad hemma. Den bör man vinna. Man har haft lika lätt för att vinna på Olympia som man haft för att förlora på Örjans vall. Dock har man Ola Nilsson avstängd och med Jozo Matovac på skadelistan så lär Marcus Lindberg få spela mittback. Han är fortfarande ganska oerfaren men trots allt en hyfsad ersättare.
Nästa match är Elfsborg borta. Om Elfsborgs dåliga form håller i sig så har HIF en god chans att ta tre poäng i Borås. Men det är två veckor dit och mycket kan hända. Sen möter man Trelleborg borta. Det är absolut ingen lätt match. TFF lär behöva poäng för att rädda sig undan nedflyttning och i en derbymatch kan allt hända. Tredje sista matchen är hemma mot IFK Norrköping. Peking har ett mycket bättre lag än tabellen visar och det kommer att krävas en hel del av di röe för att ta den segern. Men seger ska det bli.
Sedan är de två avslutande matcherna borta mot Djurgården och hemma mot IFK Göteborg. Både Djurgården och Göteborg lär vara med i guldstriden och dom här matcherna kommer att bli helt avgörande. Man kan räkna med en hel del nerver i dessa båda matcher och det är mycket svårt att sia om resultaten. Det som talar för HIF är att man varit i den här situationen så många gånger förr, med slutmatcher som kan göra skillnad mellan guld och silver. Förhoppningsvis så gör den erfarenheten att di röe kan hålla huvudena kalla och gå vinnande ur slutstriden. Men det kommer att bli mycket, mycket svårt. Laget lär först och främst få inrikta sig på att sluta bland de fyra första för att få spela i UEFA-cupen nästa år. Något som är nog så viktigt och det tror jag att dom klarar av.
