HIF:s ungdomssatsning: Sveriges bästa (Del I)
I en artikelserie på fyra delar granskar E-zine ungdomssatsningen i HIF.
Lugnet före stormen, sinnena är på helspänn och våra rödblå hjältar spänner musklerna inför den nalkande premiären. HIF och de allsvenska konkurrenterna förbereder sig i detta nu på årets upplaga av Europas tjugonågonting bästa liga. Vi kommer få se heta derbyn (MFF-HIF, rankat som nr 85 i världen - granne med stormatcher som APOEL Nicosia-Omonia (87) och Hammarby-Djurgården på en godkänd 92:e plats), vackert svenskt landskap på väg upp till metropolen Gävle och halvfulla läktare när storlaget Häcken kommer på besök.
Våra konkurrenter liksom vi själva finslipar sina anfallsvapen och lappar så gott det går ihop eventuella brister. Lagbygget bör vara klart och startelvan så gott som spikad. I HIF är de egna produkterna Ekstrand, Landgren och Jönsson givna i lagets centrallinje och på målvaktsfronten är det tuff kamp mellan Hansson och Andersson. Ytterst få, om ens något Allsvenskt lag har så stort förtroende för sina ungdomar som HIF. Därför tycker E-zine att en djupdykning i den ungdomssatsning den vackraste av föreningar står för är mer än på sin plats.
E-zine har intervjuat akademiansvarige Hans Carell, tidigare assisterande A-lagstränare och kontinuerligt inblandad sedan starten av ungdomssatsningen på 90-talet.
Historik
HIF har de senaste åren haft ett ganska dåligt rykte kring sig när det gäller ungdomsfotboll och bland annat blivit kallade ”ett hot mot svensk fotboll”, ett påstående som med facit i hand är om inte helt, så åtminstone på gränsen till fullkomligt ogrundat. Jag kan naturligtvis göra det enkelt för mig och peka på dagens startelva och bänk för att påvisa hur befängt ett sådant påstående är, men faktum är att HIF redan sedan starten av Tipselit - den första seriösa ungdomssatsningen i mitten på 90-talet med först Jörgen Lennartsson och därefter Peter Swärdh, Hans Eklund och Per-Ola Ljung i huvudrollerna – ganska kontinuerligt levererat duktiga spelare från egna led ända upp till A-laget.
Tittar man tillbaka på den första årskullen med årgång -78 så hittar vi Christoffer Andersson och Erik Edman, -79 kom ingen alls och -80 hade vi Rade Prica, Mattias Lindström och Marcus Lindberg. När vi går in på 80-talet så ser vi att efter det mindre lyckade -81 lyckades man producera mannen med rubrikerna, Christian Järdler. I årskullen därefter, det vill säga de födda -82, tog man upp Eldin Karisik, Fredrik Elgström och John Pelu . Pelu, som numera spelar i norska Rosenborg. Kullarna i mitten av 80-talet hamnar mitt i HIF:s ekonomiska kris, men ändå lyckas man plocka upp spelare som Oscar Berglund, Martin Fribrock, Oscar Rönningberg, Andreas Granqvist m.fl. Värd att nämna här är också Imad Khalili, född -87, som kom från Högaborgs BK till HIF vid 17 års ålder och snabbt fick en hel del speltid.
Fler finns att nämna, fast naturligtvis har inte alla som givits seniorkontrakt gått hela vägen med HIF - en del spelar inte ens fotboll idag - men klart är också att man ”ganska kontinuerligt” har varit duktiga på att ge egna produkter A-lagskontrakt. Det är trots allt det vi räknar idag - HIF:s förmåga att producera spelare värdiga en plats bland seniorerna. HIF har enligt Carell de senaste 10 åren gett uppskattningsvis mellan 25 och 30 ungdomsspelare A-lagskontrakt, och det är mycket ur ett svenskt perspektiv.
Viktigt är också att många unga spelare som inte nått hela vägen i HIF istället blivit elitspelare på annat håll. Exempelvis spelar idag ett stort antal ungdomsspelare från HIF i Superettan. Om vi utelämnar själva resultatet av ungdomssatsningen och tittar på vad som egentligen hände där i mitten på 90-talet, så säger Hans Carell så här:
”Den som började lägga grunderna för en mer strukturerad talang och ungdomsutveckling var Jörgen Lennartsson, anställd i mitten av 90-talet som Tipselit-tränare, som efter sina tankar och idéer ville strukturera upp vår ungdomsverksamhet. Till en början var det bara i de högre åldrarna, 16-19 som en mer seriös satsning påbörjades. Naturligtvis hade HIF redan tidigare en ungdomsverksamhet som var ganska bra, men det var här vi fick en tydligare inriktning och idé.
Några år senare anställdes Nisse Larsson, någon som jag också, förutom Jörgen, sett som en nyckelperson längs vägen. Nisse fick då som ungdomssansvarig ett övergripande ansvar för det långsiktiga arbetssättet lite lägre ner i åldrarna eftersom man på något sätt behövde förbereda ungdomarna inför spel på tipselit-nivå. Genom anställningen av Jonas Ohlander, ännu en duktig tränare och ledare, har vi lagt ytterligare fokus på utveckling i de så viktiga åldrarna 12-15 år och där ytterligare höjt kvalitetsnivån.”
De idéer och tankar man hade i mitten av 90-talet är idéer som fortfarande i stort präglar HIF:s ungdomsverksamhet och Hans Carell tillägger att en av nycklarna var att tillsammans med en bra kommunikation lagen emellan försöka få en naturlig övergång, det vill säga att krympa gapet mellan tipselit och A-lag. Exempelvis tränar lagen ofta vid samma tidpunkter vilket ger flexibilitet och fler möjligheter till integration av tipselitspelare i A-laget.
”Någon träning saknade vi till exempel en högerback, då kunde vi enkelt låta en tipselitspelare gå in och ta den platsen istället och en annan träning saknade vi kanske en mittfältare eller anfallare, på samma sätt lät vi då en spelare på respektive position gå in och träna med A-laget istället. Sådan träning är både utvecklande och inspirerande för ungdomarna, och för att inte tala om hur viktigt det är att känna närheten mellan de olika lagen och delarna av verksamheten.”
Fortsättning följer i del II – Idéer och målsättningar - som publiceras imorgon.
