HIF:s ungdomssatsning: Del IV - Framtiden
I en artikelserie på fyra delar granskar E-zine ungdomssatsningen i HIF.
HIF ser sin ungdomsverksamhet som en oerhört viktig grundsten och utan satsningen på talanger hade man inte på långa vägar haft samma (relativt) goda förutsättningar inför varje säsong. Vad hade HIF varit utan Rasmus Jönsson, utan Andreas Landgren, utan Joel Ekstrand, och faktiskt utan Christoffer Andersson eller kanske Marcus Lantz?
I synnerhet i kristider är en stabil ungdomsverksamhet ett väldigt skönt, förmodligen vadderat, ryggstöd att luta sig tillbaka mot. Carell berättar för E-zine att HIF har som mål att fortsatt vara en av Sveriges ledande klubbar i ungdomsutveckling, och man är medveten om att utvecklingen går snabbt. I mångt och mycket handlar utvecklingen om professionalisering, och i HIF satsar man till exempel mycket pengar på att utbilda sina ungdomstränare och ledare både internt och externt.
”Det finns naturligtvis ett likhetstecken mellan bra tränare och bra spelare, därför känner vi att den relativt stora kostnad vi betalar för att utbilda våra tränare till avancerad nivå är väl värd pengarna. Det tillsammans med kontinuitet på tränar - och ledarsidan för att kvalitetssäkra det långsiktiga arbetssättet är avgörande för ett bra resultat.”
Det läggs också resurser på att se hur utvecklingen går i andra länder än Sverige, man har de senaste åren gjort ett antal studiebesök utomlands, senast i Holland då man besökte PSV Eindhoven och Feyenoord. Innan dess har man varit i England och tittat på hur Manchester United, Liverpool och Blackburn arbetar med sina ungdomar. Carell menar att för att vara utvecklingsorienterad krävs det att man lyfter blicken och ser vad som händer i andra länder och vilka idéer man arbetar efter. Därigenom kan man få impulser som i sin tur noggrant kan värderas, kritiseras och eventuellt överföras till den egna verksamheten och i framtiden ge HIF en konkret förbättring. När Carell säger ”överföras till egna verksamheten” betonar han att direkt kopiering är farligt med tanke på de väldigt olika omständigheter föreningarna har att arbeta utifrån.
”Det är viktigt att vara utvecklingsorienterad, men minst lika viktigt att vi ser allt med HIF-ögon.”
Som avslutning på intervjun vill Carell ändå se en ljuspunkt i den annars ganska mörka frågan om internationell konkurrens.
”Den försämrade ekonomiska konkurrenssituationen för svenska klubbar i ett internationellt perspektiv (ca 50 spelare bara i Danmark och Norge) kommer att i framtiden innebära att ännu fler ungdomar kommer få möjligheter till speltid i svensk elitfotboll. Det var tydliga tendenser på detta under 2008 och den trenden tror jag fortsätter framöver. I en förlängning kommer det naturligtvis även vara positivt för svensk landslagsfotboll.”
Slutord
Medveten om att Sverige ligger ganska långt bak i den så kallade professionaliseringen av fotboll, det vill säga införandet av mer pengar - i stort sett den långsamma process från att för bara några decennier sedan spela som glada amatörer till att idag se fotbollen som en produkt och supportrarna som dess konsumenter - vill E-zine ändå påstå att HIF bedriver en verksamhet med framåtanda och vilja att utvecklas. Detta tillsammans med en väl utarbetat helhetsidé och ambitionen att hålla en genomgående hög professionalitet ger väldigt bra möjligheter att bedriva en bra ungdomsverksamhet, vilket man med svenska mått mätt får anse att HIF gör.
