Krönika: Kloaker vid MFF:s träning
"Någonstans i redan nedtrampad jord har det blivit en dygd att vara just hård och hänsynslös. Man ska avslöja, såga, kapa, paketera in någon med en kränkande punchline och utföra en verbal Zidane-skalle i bröstet på offret. Är folk verkligen så hårda och tuffa? Är vi säkra på att de inte dricker mjölk och läser Harry Potter innan läggdags?"
Rubriken syftar på händelsen i Malmö då en tidigare skribent för Himmelriket och bloggare blev hotad av en MFF-spelare under pågående träning. Nu kanske några av er undrar vad en svartvitrandig själ 60 mil bort har att göra med det inträffade. Det ska jag nämligen försöka förklara då svaret utgör själva poängen av detta alster. Det är lätt att vara efterklok och jag delar verkligen de åsikter som stödjer bloggaren Kaveh och fördömer mittfältaren Labinot Harbuzi. Men någonstans har det skett en förändring när en professionell fotbollspelare i Sverige hotar en tyckare för att denne kritiserat honom. Tyckare i form journalist är ju inte exakt vad en bloggare representerar och frågan är om en sådan händelse någonsin hade uppstått om Kaveh arbetat för en valfri seriös tidning. Jag tror att händelser där fotbollspelare på elitnivå hamnar i polemik med bloggare, fritidsskribenter och andra lekmän i grunden bottnar i två underliggande orsaker.
För det första tycker jag precis som så många andra redan konstaterat att klimatet på internet blivit allt hårdare. Anonymiteten på nätet är en av många anledningar till just det. Vanligt folk kan lugnt och stilla hemma uttrycka sig utan närmare eftertanke vilket eggar någon annan att göra likadant eller ge igen lite, lite hårdare. Allt blir ju också mycket lättare när man tillåts vara ingen alls, ett icke bekräftat subjekt som genom bredband flyter runt med enbart ett påhittat och fräckt alias. Problemet med det hårda klimatet har funnits länge, så länge som forumen existerat förmodligen. Egentligen började det redan på mIRC och flöt sedermera över till internetcommunities, forum och sedan över till bloggarna. Nu på senare tid har hänsynslösheten vuxit inom sportens värld på nätet i och med olika artikelkommentarsfunktioner. Någonstans i redan nedtrampad jord har det blivit en dygd att vara just hård och hänsynslös. Man ska avslöja, såga, kapa, paketera in någon med en kränkande punchline och utföra en verbal Zidane-skalle i bröstet på offret.
Är folk verkligen så hårda och tuffa? Är vi säkra på att de inte dricker mjölk och läser Harry Potter innan läggdags? Det känns som att råheten är en obskyr mask, för när datorn loggar ut och tyckarna interagerar med folk i det verkliga livet är det svårt att föreställa sig något annat än att alltihopa är just grymhetens otåliga dramaturgi.
När Robert Laul gjorde ett utspel om SvenskaFans i Resume kunde man delvis bara hålla med. Han beskriv forumen på SvenskaFans som kloaker och visst stämmer det att vissa forum blöder invärtes men dock långtifrån alla. Det jag vill förtydliga är att de ”kloaker” som Laul beskriver existerar överallt och inte bara på SF, till och med i tidningen han själv skriver för. Nu är inte det här ett fördömande av enskilda bloggare som Kaveh eller dylikt, problemet ligger inte på en individuell nivå utan på ett mer kollektivt plan. När jag satt i bussen i går vinkade en passagerare hejdå till chauffören när han gick ut. Det intressanta var att de sex eller sju efterföljande vid olika avstigningar gjorde detsamma. Ingen ville vara sämre än den andre in real life och samma typ av föreställning fast motsatsen har undertecknad om de privata åsiktsmaskinerna på nätet.
Den andra underliggande orsaken bottnar kortfattat i respekt. Labinont Harbuzi kanske inte är så speciellt medietränad men å andra sidan hotade han inte media utan en privatperson som var där på sin fritid i egenskap av bloggare. Antingen är en skruvlös, eller lampa eller så befann sig inte alla rosa dockor i dockhuset vid tillfället då Harbuzi gick fram till Kaveh och hotade honom. I normala fall handlar det om att visa respekt för en annan människas mest grundläggande friheter. Kritik har ju bevisligen MFF-spelaren kunnat ta emot från journalister förr så varför inte av en lekman som inte alls lockar lika många läsare kan man fråga sig. Det beror nog på att de svider att ta emot kritik om än tung sådan när man vet att kritiken inte betalar en lön och på så sätt är en del av motivet till kritiken. De flesta förordar att fler fotbollsklubbar ska bli mer öppna, frågan är om spelarna klarar av det.
