Krönika: Det ser ljusare ut igen
Så underbart härligt skönt att vinna igen! Säsongsupptakten har varit mycket upp och ner, men efter förra veckans absoluta bottennapp behövdes gårdagens relativa triumf mot Hammarby. På det hela taget hade laget som helhet ryckt upp sig jämfört med Gefle-matchen; det var ibland svårt att tro att det var samma ÖSK.
Som har sagts tidigare så spelade ÖSK bra mycket bättre igår än på Strömvallen i förra veckan. På hemmaplan och med Almebäck tillbaka kändes försvaret stabilt igen. Anttonen har vuxit till en riktigt bra högerback och hans löpningar framåt bidrog till att göra flera anfall farligare. Samarbetet med Bassombeng blir också allt bättre med tiden – i andra halvlek bjöds vi på överlappningar som nästan var i klass med Neville och Beckham på Manchester Uniteds högra sida i slutet av -90-talet.
På mittfältet gjorde Kihlberg en stormatch. Fältherren styrde och ställde och dominerade totalt; han som oftast är bra gjorde en mycket bättre match än så igår kväll och jag har svårt att föreställa mig att ÖSK skulle kunna spela riktigt dålig med en Magnus Kihlberg i sådan form.
Och tillsammans med Kihlberg fick Bedoya en ny chans. Debuten från start för floridianen förra veckan var inte den mest lovande vi har sett i en svartvit tröja, men igår såg det mycket bättre ut. Kondition och villighet fanns i mängder och med några fler allsvenska matcher kommer positionsspel också.
Tyvärr – för Bedoya, men inte för oss – är konkurrensen ganska hård på ÖSK:s mittfält just nu, så det kan ta tid att få de där matcherna att utvecklas från. Det är svårt att se att Nordback och Nordin inte skulle kliva direkt tillbaka in i laget efter avtjänade avstängningar; båda har dessutom förtjänat det. Utan Gerzic i synnerhet ser Svartvitt ofta ut som en idéfattigare lag.
Men även om det inte stod en trotjänare till lagkapten och en bolltrollande lokallegend på sidlinjen och väntade på att komma in, så tror jag att Per Johansson ändå står före Bedoya i kön. Med mer fysisk närvaro än amerikanen och en bättre blick för spelet visade Per förra veckan att han är ett säkert kort. Mot Hammarby igår tog han ett längre kliv och spelade riktigt bra.
När det gällde anfallsspelet så bevisade vi än en gång att de stora hoten kommer från våra tekniska kantspelare. I mitt tycke har Porokara inte gjort en dålig match den här säsongen och igår var han lysande (även om jag inte har ett 100% protokoll att gå efter – visste ni att BBC i England inte har så värst bra koll på Allsvenskan?). Bassombeng utgjorde ett tillräckligt stort hot för att Hammarby skulle ge honom lite specialbevakning. De systematiska små foulerna var jobbiga för honom att handskas med på planen, men han borde ändå ta dem som ett bevis på at han gör något rätt!
En annan som fick en konsekvent behandling av Hammarbys försvar matchen igenom var Kim Olsen. Den store dansken har inte börjat säsongen lysande och matchen igår representerade inte något trendbrott. Formen fortsätter att lysa med sin frånvaro och snabbheten som ibland glimtade till förra säsongen har vi inte sett mycket av; igår, precis som i tidigare matcher, var han ofta ett halvt steg efter sin försvarare och ett helt steg från inspelen. Men även om Kim inte blixtrade i straffområdet stod han ändå för en gedigen laginsats, som bollmottagare på topp. Ofta ett otacksamt arbete – och än värre med försvarare som hade gjort sin hemläxa och visste precis hur de skulle handskas med hans styrkor. Olsen är en vass huvudspelare, men inte särskilt snabb – så Hammarby jobbade nära honom, tvingade upp honom i luften tidigt och gick sedan in i ryggen på honom. Inte riktigt en foul – i alla fall inte om man gör det rent (vilket inte var fallet rätt många gånger) – men nog så effektivt.
Både Kim och Bassombeng hade nog med rätta kunnat förvänta sig några frisparkar, precis som andra ÖSK:are i enskilda situationer. Att Hammarby överlevde till övertid innan de fick sitt första gula kort var minst sagt märkligt, med tanke på den utstuderade taktiken – något som tilämpas ganska ofta, men som vanligtvis bestraffas. Och det var naturligtvis skamligt att inte den andra armbågen straffades lika hårt som den första, samt att Hammarbys spelare tilläts protestera så tydligt och långdraget vid utvisningen.
Jag kan inte låta bli att undra om Hammarbyklackens närhet och de bräckliga (nästan obefintliga) barriärerna påverkade domaren. Bajenfansen uppträdde inte hotfullt under matchen – till skillnad mot spelarna! – men det måste ändå ha varit en lite vansklig situation för domarteamet. Kan man förvänta sig att en domare ska vara helt opåverkad av möjligheten att supportrar tar sig in på planen vid en ’provokation’? Antagligen inte. Borde man kunna utgå ifrån att inramningen inte spelar någon roll? Absolut. Men domare är också mänskliga, så det är kanske bra för ÖSK att bättre säkerhetsarrangemang ska vara på plats inom kort.
