KFF-HIF 2-0, Kommentar: Sommarvila efter blek insats
Inför 5943 åskådare på ett söndagssoligt Fredriksskans åkte HIF på däng av ett Kalmar FF som var numret större. Därmed går HIF till sommarvila på en tredje plats i tabellen, fem poäng bakom ledande IFK Göteborg. Vårsäsongen som helhet blev lite bättre än väntat, i alla fall defensivt.
Matchen mot Kalmar blev för HIF:s del en klar spelmässig uppryckning jämfört med den senaste bortamatchen – som förlorades mot Häcken med 0-3. Mönstret från förra matchen, hemma mot ÖIS, höll dock i sig. HIF har mycket svårt att göra mål på sina chanser.
Som ett par gånger tidigare under våren var det Henrik Larsson som var i fokus när HIF brände chanser på söndagen. I den 26:e minuten gjorde han en perfekt löpning och kom fri på Christoffer Anderssons fina långboll. Avslutet var dock av sämre kvalitet och hemmamålvakten Petter Wastå kunde avstyra. Strax innan hade dessutom Rasmus Jönsson haft ett jätteläge framför ett tomt hemmamål, men han nådde inte fram till Christoffer Anderssons inlägg.
Dessa situationer kan mycket väl ha varit matchavgörande. För istället för 1-0 till HIF så blev det Kalmar som tog ledningen i den 32:a minuten, då Daniel Sobralense nickade in ett inlägg från David Elm. Agerandet från HIF:s ytterbackar Markus Holgersson och Adama Tamboura: chockerande passivt.
HIF hade problem med att kontrollera ytan framför egen backlinje, och Kalmar gick välförtjänt till ledning med 1-0 i paus. I andra halvlek fortsatte sedan hemmalaget att vara bättre, trots att Bosse Nilsson valde att redan i pausvilan byta in Andreas Landgren som högerback istället för Markus Holgersson.
HIF har svårt att vända på underlägen i matcher, och lagets möjligheter att få med sig poäng hem till Sundets Pärla blev därmed ännu mindre än vad de redan var i minut 49. Då tryckte nämligen svenske landslagsmittfältaren Rasmus Elm, något tursamt efter murtouch, in 2-0 på en frispark strax utanför straffområdet.
Sedan bjöds det inte på mycket mer att glädjas åt för HIF-supportrar, förutom ett piggt inhopp. René Makondele byttes ut i minut 57 och ersattes av Erik Sundin, som bytts in och gjort ett par fina insatser på slutet. Söndagen blev inget undantag. Nästan allting HIF skapade mot slutet var signerat den vänstra mittfältskantens Sundin eller den högra mittfältskantens Christoffer Andersson.
Henrik Larsson och Rasmus Jönsson, ofta isolerade i matchen, skulle få varsin ny ypperlig chans att skriva in sig i målprotokollet denna söndagseftermiddag. Den sistnämnde kom fri med Petter Wastå på en högklassig framspelning från Sundin, men Wastå var ute och blockerade den unge anfallarens avslut. Även Larsson missade ett friläge, hans andra, då han i slutet av matchen kom igenom bra på en lång passning från Joel Ekstrand. Närmre kom aldrig HIF i matchen, och Kalmar vann rättvist med 2-0.
******
Målformen hos HIF:s forwards är inte den bästa just nu, helt enkelt. I maj månad mäktade Henrik Larsson på sex matcher med två mål, och Rasmus Jönsson gjorde inte ett enda på lika många matcher (inte målskytt i allsvenskan sedan hans magnifika hattrick-uppvisning på Råsunda den 29 april). Båda två rör sig rätt och kommer ofta till bra chanser, men effektiviteten har saknats.
Framför allt för den rutinerade Henrik Larsson har det märkts att måltorkan börjat irritera ordentligt. Kanske kan ett par framspelningar från Capocannonieri Ibrahimovic få igång den gamla målmaskinen kommande vecka?
För ska HIF hänga på det allsvenska tåget i juli, då serien startar igen, måste man göra mål på de chanser som bjuds. Faslig ineffektivitet kan räcka till tre poäng i hemmamatcher mot Örgryte eller borta mot BP. Men faslig ineffektivitet stoppade HIF när skickliga lag från övre halvan som Trelleborg och Kalmar skulle besegras. Och om faslig ineffektivitet visar sig i den tuffa bortamatchen i Gävle eller i hemmamötet med Elfsborg, så kommer HIF inte att ta tre poäng i dessa julimatcher heller.
Och julischemat ser mycket lurigt ut. Först väntar ett Djurgården som man kanske helst mött i vår, borta. Därefter de två nämnda matcherna, som på senare år varit mycket svåra för HIF, och sedan ännu en match mot tabellsexan Gefle, på Olympia.
Varvat med dessa matcher skall HIF spela Europa League-kval och en cupmatch mot Syrianska (28 juni). Det blir således en period som kommer att avgöra mycket av hur HIF:s 2009 kommer att summeras.
******
Vårsäsongen är alltså över, och HIF parkerar på en tredje plats i tabellen efter de tolv inledande omgångarna. Utgångsläget är således bättre än vad det var för ett år sedan inför EM, trots att anfallsspelet innehållit samma inslag av ineffektivitet som då, samt ofta varit betydligt blekare. Men den avgörande skillnaden gentemot våren 2008 har varit försvarsspelet, som i de flesta matcher varit betydligt stabilare.
Efter 3-4 mot Trelleborg och 2-2 mot Djurgården i de sista träningsmatcherna inför den allsvenska premiären kändes det som att HIF:s backlinje skulle kunna läcka som ett såll i säsongsupptakten. Men till säsongsstarten mot IFK Göteborg klev en oprövad Pär Hansson in i kassen och resten är ett stycke historia. Den unge debutanten har varit mycket säker under vårsäsongen, och bjudit på både fantastiska räddningar och en skön avsaknad av misstag. Allsvenskans bäste målvakt?
In i startelvan mot IFK Göteborg klev också en annan krigare som tog ÄFF till femteplatsen i Superettan förra året. Markus Holgersson gjorde en halvsvajig allsvensk debut, men var sedan till största delen av våren en bjässe på högerbackspositionen. Stark och kompromisslös.
Den stora chocken i laget som klev ut på Olympia för premiären mot Göteborg var emellertid Marcus Nilsson. Förra året var han ofta svajig och blandade godkända insatser med större misstag. På försäsongen hade han bara startat en match. Under den allsvenska våren 2009 har han varit med från början i samtliga matcher och gjort en mycket stark insats. Hansson och Holgersson får ursäkta – den här vårsäsongens stora överraskning i HIF var Marcus Nilsson.
Det är dessa tre brickor, tillsammans med Marcus Lantz storspel på mittfältet, som gjort att HIF spelat ett försvarsspel på en helt annan nivå än vad som var väntat inför säsongen. På slutet, i matcherna mot Trelleborg, Häcken och Kalmar, har en viss försämring märkts. Ska HIF vinna allsvenskan måste defensiven fungera lika bra som den gjorde i inledningen av säsongen.
******
Avslutningsvis, Magnus Arvidsson – tack för allt!
