Krönika: Örebro - Rånarna 2-2
Det kändes så surrealistiskt. Att pojkarna i det rödblå laget höll på att råna oss på tre väldigt värdefulla poäng, inför drygt 7700 vittnen, publikvärdar, ordningsvakter och poliser. Och ordningsmakten reagerade inte ens.
Det slutade visserligen med ännu en räddad poäng, men det känns som en onödig förlust. Egentligen skulle det inte ha spelat någon roll att Öis hann göra två mål innan Alvbåge hunnit säga ”tillfällig formsvacka” i upptakten på andra halvleken. Spelet, och chanserna, i den första halvleken borde ha resulterat i mer än en futtig 1-0-ledning. Hade någon av Basses eller Nordins kanonlägen suttit på mål så hade Bengt Andersson inte haft någon chans att nå dem. Vid varje skott verkade han agera stenstaty, som om att han blivit för gammal för att slänga sig.
I andra tyckte jag att Öis fick ta över taktpinnen lite för enkelt. Visserligen är det inte samma jumbo som man mötte i den tredje omgången i våras. Åge Hareide verkar ha fått rätsida på sitt lag under sommaren, och dessutom har man både värvat klokt och fått tilbaka sina anfallsstjärnor som tyvärr fick göra ett varsitt ikväll. Men, vi borde ändå ha rätten att kräva en seger hemma mot Örgryte. Nu har topplagen hakat av oss andra, och i mitten av tabellen har det blivit oroväckande jämnt. Nu måste vi framöver plocka lite segrar för att inte behöva blicka nedåt.
Skyttet var inte bra i afton. Av 17 avslut satt bara 4 på mål. Till och med Örgyte kunde åstadkomma 5.
Till det positiva: Nu har spelet åter börjat komma tillbaka. Lägen att göra mål på saknades inte heller. Det är egentligen ganska anmärkningsvärt att ett lag som är så tillbakapressade lyckas ta med sig en pinne. Eller kanske ännu mer anmärkningsvärt, man gör fyra mål i en och samma match och får ändå bara oavgjort mot ett lag som inte mäktade med att göra ett enda eget mål. När hände det senast?
Positivt är också att Adriano (som han härmed kommer att kort och gott få heta) har anlänt för att kunna avlasta Kim Olsen som har det ordentligt tungt och tunnt med målskyttet för tillfället. Idag missade han dessutom grovt vid minst två jättelägen. Supportrarna verkade ta Adriano till sina hjärtan direkt med en egen sång när han äntrade planen efter en timmes spel. Då hävdade undertecknad för sina bänkgrannar att han kanske skulle bevisa något på planen innan han skulle få en egen sång. Jag hann inte ens avsluta meningen innan Adriano höll på att avsluta med en, för sitt folk så patenterad, brassespark invid bortre stolpen. Han kommer att bli väldigt intressant att följa i Sportklubben.
Kul att se att så pass många Öisare hittade till Behrn Arena trots det utsatta och frustrerande tabelläget. Mindre kul att östra läktaren ännu inte är klar. När den väl blir det, kommer Örebro SK kunna stoltsera med en av seriens allra bästa hemmaarenor.
KRYA PÅ DIG, YUNUS!
