Lundblad: "Kirurgin räcker inte alltid till"
Förlust mot ÖSK, men efter förutsättningar var det kanske inte så mycket att säga om. HIF är kvar i titelracet.
”Idag saknar vi (infoga valfria spelarnamn här)”. Frasen har uttalats många gånger i sommar om ett HIF som tvingats till stora ingrepp i startelvan inför varje match. Kontrasten mot framgångarna i april månad, då HIF kunde spela med samma startelva i fyra-fem matcher i rad, är påtaglig. Trots det har Bosse Nilsson visat sig vara en skicklig kirurg när han opererat i HIF:s startuppställning. Naturligtvis har han också varit hjälpt av han haft bra verktyg till hands.
Det räcker emellertid inte alltid, ibland blir helt enkelt avbräcken för tunga. Hela 24 spelare har figurerat i HIF:s lag efter sommaruppehållet, men frågan är om ruljansen någon gång under perioden, med undantag av vid förlusten mot Djurgården, känts av så mycket någon gång under sommaren som igår kväll. Mitt i ett avstängningshelvete med fortsatta skador på nyckelspelare kom HIF igår mot ÖSK till start med mer än halva den ordinarie startelvan borta, bara tre dygn efter den tunga förlusten i Sarajevo.
Tung förlust, ja. Om det någon gång varit omotiverat att använda begreppet ”Tung förlust” om en HIF-förlust på Olympia så var det kanske igår. Örebros första vinst i Helsingborg sedan 1994 kom, med tanke på förutsättningarna, inte som en isande kalldusch och ingen blev tagen på sängen av att HIF förlorade hemma för andra gången i årets allsvenska. Dessutom hjälpte Halmstad och Gefle till med att göra HIF:s förlust än lindrigare, då dessa båda lag slog tillbaka självaste Kalmar och Elfsborg i en ganska osannolik omgång.
******
Eller osannolik... Det är trots allt allsvenskan vi talar om, en serie som minst sagt är van vid skrällar (fast det är ändå svårt att inte förundras över att Malmö lyckades slå sitt bogey team Trelleborg på Vångavallen).
******
5-13 i avslut igår visar på att HIF hade svårt att komma till mot ÖSK-defensiven. På topp fick Erik Sundin inte ut mycket av sina löpningar, och även om en halvskadad (utgick i början av andra) Rasmus Jönsson visade prov på mycket bra bollbehandling och passningsspel fick han sällan chansen framför mål. Att Larsson och Lantz saknades behöver man kanske inte skriva, men även avsaknaden av avstängde Christoffer Anderssons inlägg och löpningar på högerkanten var kännbar. Dessutom har formmittfältarna Andreas Landgren och Olafur Skulason varit mycket viktiga vid HIF:s två senaste allsvenska vinster, och även deras uteblivna närvaro märktes igår.
Men när ordinarie spelare är borta öppnas dörren för andra spelare med pretentioner på plats i startelvan. Det var dock inte Fredrik Svanbäck eller Marcus Bergholtz som igår visade att de vill konkurrera om en plats på HIF:s mittfält när alla är friska, utan ett helt nytt ansikte.
May Mahlangu är det naturligtvis som avses. Sydafrikanen gjorde en allsvensk debut som nog inte många vågat drömma om, och var bäste HIF:are med ett fint passningsspel. Även om någon eller några av de skadade innermittfältarna återkommer till seriefinalen mot IFK Göteborg om en vecka, känns det som att May med söndagens insats ställer en allvarlig fråga om spel från start i den oerhört viktiga kampen på Gamla Ullevi.
Kanske är han lite för svag defensivt för en sådan uppgift redan, men ett längre inhopp kommer det definitivt att bli tal om mot serieledarna.
******
May Mahlangu som trequartista framför Marcus Lantz på HIF:s mittfält... Tanken är lockande...
******
I den oerhört jämna allsvenskan krävs det mer än en förlust mot ett mittenlag för att man ska kastas av guldtåget, men nu är det augusti och det är en månad som brukar innebära bryderier för HIF:are. Sedan den allsvenska comebacken har HIF spelat 438 matcher i serien. Man har vunnit 192, spelat oavgjort i 137 och förlorat 108. I augusti ser det emellertid annorlunda ut: 26 vinster, 19 oavgjorda och 27 förluster för HIF. Förra året var det dessutom just i den artonde omgången som HIF inledde en svit på tre raka förluster och tappade guldchansen. Det är bara att hoppas att historien inte upprepar sig.
******
Tabelltoppen:
1.GBG 35
2.HIF 34
3.AIK 34
4.KFF 33
5.IFE 33
Ohyggligt jämnt, alltså. I nästa omgång, den 19:e fortsätter tåget till följande destinationer: Göteborg möter alltså HIF på söndag 1230. Kalmar spelar hemma mot Gefle (lördag), Elfsborg möter Bajen borta (lördag) och AIK ska till Halmstad (måndag).
Det är kul och spännande och det är bara att passa på och njuta så länge HIF är med i racet. Om bara Lantz får bukt med sina hälseneproblem och Jönsson med sin fot, så kan det roliga vara ett bra tag till.
******
Hannu Patronen vikarierade för avstängde Joel Ekstrand igår, och han gjorde det faktiskt helt OK. Finländaren har spelat upp sig efter ett par svaga insatser tidigare under säsongen.
******
Erik Wahlstedt var kapten igår. Det var skönt att se den lojale ytterbacken ta på sig bindeln för första gången i HIF-tröjan.
******
Porcellis hann inte visa någonting igår, och rörde inte bollen många gånger (första bollkontakten i HIF-tröjan kom för övrigt med en nick i den 85:e minuten). Men han lär nog finnas med i matchtruppen mot Blåvitt också, i och med Sundins avstängning. Längre inhopp då kanske?
******
Och det är inte mycket som är häftigare än Adama Tambouras brytningar.
