HIF E-zine studerar...

Ipswich, som är HIFs nästa motståndare i UEFA-cupen.

Ipswich spelade idag match på hemmaplan mot Leeds United, ett av de förväntade topplagen i Premier League. I rent spionsyfte satte jag mig framför Canal+ och skulle se vad det nu var för gäng som ska springa in på Olympia lite senare i höst.

Ipswich spelade 4-4-2 i en ganska rak formation. Det var inget speciellt uppseendeväckande med det. De stora stjärnorna på förhand var Finidi George och Marcus Stewart. Försvarstalangen Titus Bramble var inte med på grund av skada.

Laguppställning (4-4-2): Sereni- Makin- McGreal- Venus- Hreidarsson. George- Holland- Magilton- Wright. Stewart- Armstrong.

Hemma på Portman Road har man Englands finaste gräsmatta. Åtminstone var den det ifjol då det röstades fram efter säsongen. Och även ikväll höll den hög klass, något som givetvis gynnar ett fint passningsspel. Arenan i sig tar för närvarande in drygt 22.000 åskådare eftersom en av kortsidorna håller på att byggas om.

Det var hemmalaget Ipswich som inledde matchen klart bäst. Man visade upp ett piggt spel med bra passningar och kombinationer. Det var inte överdrivet glamoröst men det var effektivt. Anfallen kom mestadels på högerkanten eller genom mitten. Vänsterkanten var betydligt mindre offensiv, mest på grund av att Jermaine Wright som spelar där verkar ha betydligt större kvaliteter defensivt. Marcus Stewart på topp visar att han är en väldigt duktig anfallsspelare, han är ständigt farlig och alltid på språng. Han hade ett stolpskott efter en dryg kvart och en stund senare gör han målet när Ipswich tar ledningen. En frispark skarvas snyggt vidare in i mål.

Mark Venus, mittbacken för dagen, tog hand om de flesta fasta situationer. Även om det blev mål på en av dem så var det överlag inte några speciellt farliga varianter som man bjöd på. Finidi George användes flitigt på sin högerkant, men även om han hade bollen mycket så fick han inte så värst mycket uträttat. Han hade ingen bra dag, men fotbollskännare vet att han kan betydligt bättre.

Det som är mest märkbart i första halvlek är att tempot är betydligt högre än det HIF brukar ställa upp med. Framföra llt är det bolltempot som dras upp och passningarna kommer ofta efter ett eller max två tillslag. Det är givetvis också mer underhållande att se på än allsvensk standard. I paus var det hemmaledning och man hade ganska bra koll.

Andra halvlek var en ganska jämn tillställning där det böljade fram och tillbaka. Leeds skapade en del chanser men det gjorde Ipswich också. Till slut verkade det dock som om Ipswich blev något trötta och inte orkade hålla uppe det starka spelet man presterat hittills. Leeds rann igenom allt mer och efter att ha haft ett friläge räddat så gjorde Robbie Keane mål på sitt andra läge. Sedan avslutades matchen med lite svängig fotboll där Mark Venus lyckades göra självmål efter att Chris Makin på högerbacken klantat till det ordentligt för sig. Slutresultatet alltså 1-2-förlust och fortsatt bottenkänning.

Vad kan man då säga mer om Ipswich? Man har en väldigt duktig målvakt i Sereni, som köptes in inför denna säsong. Richard Wright, målvaktstalangen, gick ju till Arsenal för att nöta bänk. Men Sereni ser ut att kunna komma upp i nästan samma klass som Wright.

Mittförsvaret var inte överdrivet imponerande. Backlinjen som sådan var ganska bra försvarsmässigt, men när det gällde att behandla boll var det inte mycket att hurra för. Mittfältet styrdes av rutinerade nordirländaren Jim Magilton som bland annat har ett förflutet i Sheffield Wednesday och Southampton (tror jag) och han gjorde ett bra jobb. Irländske landslagsmannen Matt Holland kompletterade honom på centrala mitten men gjorde ingen höjdarmatch. Över huvud taget var det lite dålig kreativitet från mittfältsspelarna. Något vi känner igen i HIF. Framåt var Stewart den stora stjärnan. Alun Armstrong kom inte upp i hans klass i dag, men är också en stabil forward.

Slutsats: Ipswich är ett bra lag. Man spelar stundtals kvick fotboll och har ett betydligt högre tempo än HIF. Men samtidigt imponerar man inte, man har brister i kreativiteten och är mycket beroende av att Finidi George och Marcus Stewart är på spelhumör. Men just Stewart blir något för HIF-försvaret att se upp med. Laget verkar ganska välorganiserat defensivt men brister offensivt. Det kan bli ganska målsnålt, alltså....

Martin Falkman2001-09-30 20:04:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen