Nylins Arena-ABC
En guide till nutidens katedraler. Rolig och intressant läsning även för dig som inte är GIF-supporter.
Jag var åtta år då min far för första gången introducerade mig för mitt öde. Det handlade inte i första hand om att han den där novemberkvällen 1967 gjorde mig till livslång supporter av Timrå IK - med allt vad lidande och frustration det inneburit. Nej, det som främst grep mig den kvällen var själva rummet som matchen spelades i, ishallen.
Som storögd åttaåring var Timrå Isstadion gigantisk, fascinerande, större än livet. När Timrå överraskande tog ledningen mot Leksand och 9000 sillpackade själar vrålade kändes det antagligen som att jag var del av en kolossal mässa. Jag skriver "antagligen" eftersom jag självklart inte analyserade situationen på det viset då. Det är långt senare som jag insett att detta nog var konfirmationen till den enda religion jag tillhört, idrotten, och att den enkla isladan i Sörberge just där och då var den vackraste kyrka jag sett.
Mitt idrottsintresse har knappast svalnat sedan 1967. Dessutom har jag senare fått chansen att resa en hel del. Resor där toppidrott och arenasightseeing varit en ständig höjdpunkt. Med följden att jag drygt 30 år senare hunnit besöka åtskilliga exempel på idrottsarenor som uppfyller alla kriterier att kallas för nutidens katedraler. I en serie kommer jag framöver att presentera mina favoriter bland världens idrottsarenor.
De flesta av dessa är stora arkitektoniska vidunder. Som ligger likt skimrande "Star Wars"-farkoster i eller strax utanför världsstäderna: San Siro/Guiseppe Meazza i Milano, Nou Camp i Barcelona, Santiago Bernabeu i Madrid, Amsterdam ArenA, Old Trafford i Manchester, Estadio Jornalista Mario Filho/Maracana i Rio de Janeiro, Azteca i Mexico City, Le Stade de France i Paris. Men här finns även utrymme för älskade klenoder, som Stadion i Stockholm eller Stade Felix Bollert Bollaert i franska Lens, kanske min favorit nummer ett. Naturligtvis kommer jag heller inte att glömma "Holken", den lilla sittplatsläktaren på Sundsvalls IP, eller "Olympiaslänten" i nordvästra hörnet, trots att den arenan aldrig varit något att skryta över.
Vissa arenor är ursprungligen byggda som OS-stadia och/eller natioanlarenor för diverse sporter. Det gäller till exempel för världens största , May Day i nordkoreanska Pyongyang, med plats för 150.000. Andra i serien används av idrotter som är relativt små här hemma: som USA:s stora arenor för baseball och amerikansk fotball eller Australiens jättelika rugbyarenor.
Men de flesta är byggda för fotboll. De allra bästa, enligt min egen regelbok, är 100% avsedda för detta ärans och gudarnas spel. Dessa fotbollkatedraler har fyra raka, gärna branta takförsedda läktare, tillslutna i hörnen för att undvika blåst. De har definitivt inte löparbanor, vilket gör att arenan känns intim trots att den, som t ex i Milano, har mer än 80.000 sittplatser. Mina egna favoriter har en kombination av sitt- och ståplats, som Westfalenstadion i tyska Dortmund. Men endast sittplats lär man i slutänden få acceptera i en tid när kostympublik och huliganer, från var sin vinkel, av väsensskilda orsaker, har ställt till det för oss andra. Arenan måste inte ligga "mitt i byn", men det är ett stort bonus. Det enda pluset med Sundsvalls IP, fram till den nybyggnation som nu påbörjats, är faktumet att anläggningen sedan invigningen 1903 legat en crosspassning från Storgatan.
Den som följer serien får förhoppningsvis en grundkurs i en sorgligt negligerad aspekt på 1900-talsarkitektur. För vilka andra vackra moderna byggnader attraherar så många människor?
Kanske ger serien också en viss insikt i hur framtidens idrottsarenor kommer att se ut. För det händer mycket på det här området. Historien kommer antagligen att skrivas om redan innan serien är avslutad.
Första arenan: Amsterdam ArenA, Ajaxs aningen kontroversiella hi tech-stadion -->
/ Gästkrönikör: Nyllet, GIF-08
