Lundblad: Är det bra att HIF missar Europa League?
Kalmar FF blev årets sista topplag att besöka Olympia, men det blev inte samma klang- och jubelföreställning som mötena mot AIK, Göteborg och Elfsborg. En poäng blev det endast, och Kalmar FF tar nog därmed den sista Europa League-platsen.
HIF öppnade lördagseftermiddagens match på ett sätt som förde tankarna till 3-2-segrarna mot Elfsborg och AIK. Marcus Lantz vann allt på mitten, René Makondele var i rörelse och Henrik Larsson skarvade på det där sättet som ingen annan gör. Kungarnas Kungs näst sista match i karriären såg ut att bli en sådan pampig avskedsfest som han förtjänar.
Och det verkade komma mer efter Makondeles tidiga drömmål (ett Makondele-mål exakt enligt hans avancerade instruktionsbok). Olafur Skulason kom ständigt i andravågen och vållade oreda i Kalmar-försvaret. Petter Wastå tvingades till flera bra räddningar under första halvtimmen, men höll undan och sakta med säkert kunde bortalaget börja rida ut stormen. Matchen gick in i sitt eget hösttempo. Kalmar kvitterade och hade sedan hyfsad kontroll på sin poäng. Och att HIF behövde tre poäng för rimlig chans på Europaspel var inte övertydligt mot slutet. Någon desperat satsning mot kontinenten blev det inte, och HIF får istället vända blicken norrut 2010.
Kanske lika bra det, kan man hävda (med sommarens Sarajevomatcher färskt i minnet). Att gå in i Europa Leagues första kvalomgång (det gör den allsvenska fyran) är inte det allra roligaste man kan göra om man vill vinna allsvenskan. Skadorna man ådrog sig i det grymma dubbelmötet i den tredje kvalomgången i somras blev början till fallet för det HIF som tagit sig ända upp i serietopp vid månadsskiftet juli-augusti i somras.
Samtidigt måste rimligen en klubb med ambition att vara en toppklubb i Sverige rimligen vara intresserat av Europaspel, framför allt en klubb med så fina Europa-anor som HIF.
På presskonferensen efter matchen diskuterade Bosse Nilsson denna dubbelhet. Det Europaspel som kan bjuda på de allra bästa matcherna (Inter, Aston Villa, Galatasaray, Chelsea, med mera), visade för HIF andra sidan av sitt Janus-ansikte i somras. Hade HIF inte spelat Europa League-kval 2009/2010, hade Henrik Larsson kanske fått avsluta karriären med Lennart Johanssons Pokal.
- Med tanke på att man går in så pass tidigt i Europa League, för att nå gruppspelet måste man vinna fyra matcher, så kanske chansen att vara med i toppen i allsvenskan nästa år är större om man inte är med, sa HIF-coachen och tillade att nästa års allsvenska spelschema kommer att vara extra hårt på grund av det långa VM-uppehållet.
Bortacoachen Nanne Bergstrand tog dock upp det klassiska beviset på att Europaspel inte utesluter allsvensk framgång: Hans höst i HIF 2000. Samtidigt som Mjölkkossan spelade mot Inter, Bayern München, Paris SG och Rosenborg, gick HIF från tionde till andra plats i allsvenskan. På 12 matcher gjorde man 36 mål. Han sa också att:
- Har du framgång så får du mycket energi av det. Men det gäller också att du har rätt spelarmaterial. Det är det som är det svåra för svenska klubbar idag, jämfört med då, att hålla sig med en trupp som är bred nog.
Och det var ju så, att när HIF tog sig upp i serietopp via 2-1-segern mot Hammarby på Söderstadion med ett ganska decimerat manskap, så hade man trots allt fem Europa League-matcher på fem veckor i bagaget (under dessa fem veckor tog man 12 av 15 möjliga poäng i allsvenskan). Efter att man åkte ut i den sjätte Europa League-matchen, efter straffarna i Sarajevo, tog man 2 av 15 möjliga poäng på de kommande fem allsvenska matcherna.
I alla fall, det lär inte bli Europa League nästa sommar. Avgör själv om det är bra eller dåligt.
******
I övrigt? Fredrik Liverstam, förstås. Debut i startelvan blev det för 21-åringen, som nyss skrivit på nytt kontrakt med HIF. Han var stundtals opolerad i sitt spel, men verkade inte vara tagen av stundens allvar och visade prov på kvalitet. Två gånger hamnade han på mellanhand (ena gången städade Hannu Patronen upp, andra gången gjorde Ricardo Santos 1-1), men debuten var definitivt godkänd.
******
Decenniet är nästan slut, men i Helsingborg verkar det som att det slutade med de tre 0-1-förlusterna mot ÖSK, Gais och BP. Dagens publiksiffra var 5159, och ja, det är absurt lågt för att vara på Olympia. Näst lägsta åskådarantalet sedan mötet med TFF 8 maj 1995 (Häcken senast sågs av 5025 tappra). Vad är det egentligen som sker? HIF har alltid kunnat räkna med jämna publiksiffror, sällan eller aldrig lägre än 7-8000, oavsett tabelläge. I höst rasar alla tänkbara golv igenom, och hade inte Henke aviserat karriärens slut hade nog publikens antal underskridit 5000 för tredje gången sedan den allsvenska comebacken 1993.
Varför? Är det finanskrisen? För mycket matcher? Konstiga matchtider? Eller har den framgångsvåg för svensk fotboll som började med EM-92 och VM-94, slutligen ebbat ut helt?
******
Oavsett vilket: Inget av detta borde påverka engagemanget för onsdagens match. Det är Henrik Larssons sista match.
Igen: Det är Henrik Larssons sista match. Det finns en chans till i världshistorien att se Henrik Larsson spela elitfotboll. Det är på onsdag. Finns det något annat ställe att vara på än Olympia då? Finns det någon vettigare syssla än att se HIF-Djurgården då? Nog måste Nordvästskånes folk kunna fylla hemmaborgen när vår tids störste tackar för sig?
