En upphämtning som skänker hopp
Gästkrönika inför Allsvenskans avslutning skriven av Jonas Svahn.
Det är den 5 april. Klockan är ungefär tio över två när jag och mina vänner stiger in på Gamla Ullevis norra ståplatsläktare för första gången. ÖIS är tillbaka i fotbollens finrum efter två år på bakgården i Superettan. Jag minns fortfarande känslan. Förväntningarna vibrerade i luften, stämningen gick nästan att ta på. Ett fantastiskt premiärtifo lades som grädde på moset av förväntningar.
Ni vet så klart hur det gick sen. 1-5 i baken, hånade av allt och alla. Och på den inslagna vägen fortsatte marschen. Vi blev jämförda med Billingsfors IK som under sin enda allsvenska säsong mäktade med tre ynka poäng. Personligen fick jag nog efter hemmamatchen mot BK Häcken. ÖIS hade då tagit en poäng på 9 omgångar. Det blev till slut två poäng på 12 innan Åge Hareide fick ta över rodret efter Janne Carlsson.
Min tanke när nyheten nådde mig var att ÖIS ledning hade tappat förståndet. Varför ens försöka rädda en båt full av hål som redan ligger på havets botten? Jag förespråkade att Sällskapet skulle spara på resurserna, acceptera nederlaget och göra fallet ner i Superettan så mjukt och skonsamt som möjligt. I dag skäms jag för den tanken. Jag skäms för att jag valde att ge upp. Att nästintill ignorera Allsvenskan och laget som betyder så oerhört mycket för mig.
Som tur är fanns det dock andra personer i vår anrika förening som tänkte annorlunda. Jag tänker på vår kritiserade klubbledning som valde att satsat på Åge Hareide. Jag tänker på de supportrar som följde med laget till bortamatcherna mot bland andra Halmstad, Helsingborg och Elfsborg. Och jag tänker främst på spelartruppen och Åge Hareide. Tack för att ni trodde på att vi skulle kunna klara oss kvar. I dag kan ni vara stolta, ni förtjänar all respekt och heder.
Jag var tillbaka på läktaren i omgång 20 då Malmö FF gästade Gamla Ullevi och de senaste månaderna har varit bland de mest känslofyllda jag har fått uppleva som Öisare. Sedan Åge Hareide tog över har vi tagit 22 av 51 möjliga poäng. Jag minns att Åge, när han tog över, sa att han trodde att vi skulle behöva ta hälften av de poäng som fanns kvar att spela för om vi skulle ha chans att klara oss kvar. Om vi vinner i morgon har vi tagit 25 av 54 möjliga poäng. Det är två färre än hälften. En enastående bedrift av ett lag som efter halva säsongen var uträknat och utskrattat av Fotbolls-Sverige.
Oavsett om vi åker ur i morgon eller om vårt öde skjuts upp ytterligare en vecka kommer jag sent att glömma denna säsong. Oavsett om vi blir återförpassade till fotbollens bakgård eller ej, så kommer jag att veta att spelare, ledare och supportrar gav allt för att vi skulle klara oss ur en till synes omöjlig situation. Om det finns något som ger mig hopp inför söndagens avgörande så är det tanken på detta. Och möjligtvis Henrik Rydströms vinnarskalle.
