Gästkrönika: Säsongen 2001
Forumskribenten Söderberg ger här sin syn på hur säsongen har varit.
Inför säsongen 2001 hade vi alla hoppats på stordåd, hösten 2000 med europacupspel hade, även om media vägrat se det, varit väldigt lyckad. Helsingborg hade tex. spelat oavgjort borta mot Bayern München som senare vann CL, och med säkrare ekonomi och ett starkt spelarmaterial skulle Helsingborg leka hem allsvenskan.
Men trots ett vad vi trodde samspelt starkt lag så uteblev succén, i första matchen borta mot Göteborg blev HIF tillbakaslagna med 3-1 mot ett mycket starkt Göteborg. Den efterföljande matchen blev vinst mot nykomlingen Djurgården, något som skulle vara självklart på förhand och som tur var blev en match tidigt på säsongen innan DIF hade fått sitt spel att stämma ordentligt. Nästa match blev i efterhand mer fokuserad på D.K.U (Dart Kastande Ungdom) men själva matchen mellan HIF och Sundsvall slutade 3-0. Säsongen fortsatte och i femte omgången tog Helsingborg emot Elfsborg i en match som skulle känneteckna HIFs säsong. Helsingborg förde matchen och tog rättmätigt ledningen med 1-0 men efter dålig utdelning så blev det inte fler mål från Helsingborgs sida och på en av Elfsborgs få chanser lyckades man kvittera till 1-1.
I efterhand skulle det inte spela så stor roll eftersom Elfsborg hade använt sig av en oregistrerad spelare, och därför tillgavs Helsingborg en 3-0 seger. I den fortsatta säsongen skulle det bli många liknande matchen där Helsingborg haft spel övertag men inte lyckats vinna, dessa alla oavgjorda matcher skulle visa sig avgörande i guldstriden. I juni och augusti mötte HIF konkurrenten Malmö i två viktiga matcher, i den första matchen skulle Zlatan spela sin sista match på Malmö Stadion i de himmelsblå tröjorna. Malmö-fansen hade stort självförtroende och förväntade sig seger mot HIF med en outstanding Ibrahimovic på plan, men så blev inte fallet. Helsingborg vann rättvist med 1-0 mot ett blekt Malmö och en ännu blekare Zlatan. Den andra matchen blev precis som Elfsborgsmatchen. HIF pressade och tog en rättvis ledning, MFF fick sedan en spelare utvisad men då upphörde plötsligt HIFs övertag och Malmö fick ett slumpmål som visade sig räcka till 1-1.
Med undantag för ett par ljusglimtar på hösten så fortsatte Helsingborgs dåliga spel, fler och fler matcher slutade oavgjort efter att HIF slutat spela boll efter att ha tagit ledningen. Ändå fanns HIF med i toppen när allt skulle avgöras de sista tre omgångarna, efter vinst mot Norrköping (h), Djurgården (b) och Göteborg (h) så skulle HIF kunna spela sig till en andra plats på egen hand, så blev dock inte fallet. Helsingborg lyckades på något sätt inte motivera sig och förlorade mot bottenlaget Norrköping med 0-1. Man förlorade även mot Djurgården och den ”säkra” fjärdeplatsen kunde vara förlorad. Det krävdes vinst mot Göteborg samtidigt som AIK skulle förlora mot Malmö, något de inte gjorde vilket ledde till att den fina 3-0-vinsten mot IFK inte gav någon klättring, HIF slutade på en femte plats efter tre Stockholmslag och Göteborg. I efterhand kan man tycka att de två 3-1-förlusterna mot de blivande svenska mästarna Hammarby gjorde att tabell-läget blev som det blev. Med vinster där hade HIF haft 48 poäng och Hammarby 42 – något som skulle räckt till guld. Men man kan inte skylla hela säsongen på dessa två matcher.
Många har funderat på varför HIF haft så svårt att vinna, jag delar mina teorier med flera andra och lägger stort ansvar på tränare Nanne Bergstrand. Han har omotiverat låtit spelare som inte spelat bra fått förtroende i match efter match, något som bör skapat lättja bland dessa spelare och irritation och uppgivenhet bland andra spelare som kämpar i bakgrunden utan att få en ärlig chans.
Samtidigt har Nanne använt sig av okonventionella metoder när spelet inte fungerat ordentligt på plan. Istället för att byta ut en ytterback mot en annan har han möblerat om ordentligt på många olika platser och placerat rutinerade spelare på ovana positioner. Jag vet inte om Nannes tanke har varit att få ett samspelt lag utan att byta allt för många spelare i uppställningen, men jag tror att detta har stjälpt snarare än hjälpt. De unga lovande spelarna måste känna att det är omöjligt att ta en plats i laget om samma spelare får spela match efter match trots mediokra prestationer, och när till och med mittfältare får spela backar och anfallare på mitten måste många nästan ge upp.
Kom nu ihåg att detta är högst personliga tankar på varför HIF haft ett misslyckat år, men vi ska inte glömma att när detta skrivs är HIF sin vana trogen fortfarande med i en europeisk cup och har möjlighet att gå vidare efter en fin första match mot Ipswich.
