Örgryte IS - Ljungskile SK 0-0
Checkpunkter innan match:
• Fungerar Fagerberg bättre utan Santos? Njae..
• Nicolas Sandberg från start = mål? Nope!
• Håller Peter andra nollan i rad? Jadå!
• Skrällar Ljungskile? Lite.
• Tar ÖIS tre färska pinnar? Verkligen inte!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Första halvlek
ÖIS började taggat och aggressivt, första chansen kom redan efter tre minuter där Nicolas Sandberg fick bollen utanför straffområdet och sköt strax utanför vänstra stolpen.
Dryga fyra minuter senare kom nästa chans, Pavel Zavadil höll i bollen på offensiv planhalva, spelade Ken Fagerberg som vände upp och sköt men Ljungskiles målvakt Nick Noble räddade den undan från att gå in i mål.
Nicolas Sandberg fick återigen en chans att avsluta men hans avslut var jättetamt och kunde bara rulla förbi vänster stolpe.
Rödblått var det bättre laget de första tio minuterna av matchen, härliga kombinationer i anfallsvapnena med lugna och trygga uppspel bäddade för ett oerhört passivt Ljungskile. Bortalaget fick för det mesta försvara sig mot Gustafsson, Fagerberg och Zavadil som var farliga.
ÖIS dominerade totalt på Gamla Ullevi, Ljungskile hade problem i anfallsfaserna och Rödblått kunde snabbt ställa om genom Anderberg som satte hög fart på kanten.
Dominansen avtog efter ca 20 minuter från hemmalaget då de inte orkade föra matchen lika mycket som i början, Ljungskile fick ta lite mer del av bollen som de inte fick i början men kunde fortfarande inte göra så mycket av förfördelningen.
Faktiskt så började bortlaget bli hetare framför mål med två halchanser som kunde mycket väl resultera i mål. Deras lagkapten, den gamla IFK-produkten Martin Smedberg-Dalcene var farlig med hans härliga tillslag på högerkanten som ställde till det för ÖIS-försvararna.
Rödblått tog sig tillbaka in i matchen men skapade inte så mycket. Framåt slutet började det se bättre ut vad gäller spelet men ytterligare skärpa krävs ifall de ska hota framför mål.
Halvtid
Inga byten behövs som det ser ut hos ÖIS, men ett ordentligt peppande skulle inte vara fel. Vi måste bli hetare framför mål. Om Anderberg springer sig trött är Alex Pereira ett perfekt alternativ att sätta in på vänsterflanken. Anderberg har till och med haft ett litet övertag på ex-öisaren Henrik Nikkilä.
En annan sak som slog mig var att om Nicolas Sandberg faller ur matchen som han oftast gör, kan det bädda för en superetta-debut för jämnårige Luka Mijaljevic.
Andra halvlek
Redan efter en minut fick ÖIS bollen in i mål. En frispark slogs från vänster där Zavadil knorrade den mot bortre och någon spelare aktade sig från bollen som ställde LSKs målvakt Nick Noble. Men målet underkändes eftersom att domare Stålhammar ansåg att DEnnis Jonsson vart för het inne i straffområdet och en frispark tilldelades till bortalaget.
Och det forstatte. ÖIS satte en otroligt hård press på sina motståndare, bollen var i stort sett på Ljungskiles planhalva, dock var ÖIS väldigt oslarviga när det gällde spelet runt straffområdet men det verkade som att det fanns mer som hemmalaget kunde bjuda på. Stämningen på Gamla Ullevi blev från ingenstans nästintill magisk då supportrarna började lyfta laget med den berömda sången "Vi ger aldrig upp vi älskar ÖIS".
Som jag förutspådde skulle det bli debut för Luka Mijaljevic, i den 64:e minuten ersatte han Nicolas Sandberg.
Men mitt i denna hemmapress så var gästerna det lag som faktiskt hade den farligaste chansen. Markus Gustafsson skulle vid ett uppspel strax vid straffområdeslinjen lura sin motståndare och vrickade bollen in i straffområdet när en boll spelades utanför straffområdet. Bollen hamnade för långt fram och till inhoppande Gabriel Altemark-VAnnemyr som tog emot och sköt bollen i ribban. Returen nickade Johan Patriksson centimetrar utanför mål. Farligt!
ÖIS vann två hörnor direkt efter detta men kom aldrig till något farligt. Inhoppande Mijaljevic nickade den sista hörnan av dessa någon meter utanför.
Det räckte fortfarande inte för ÖIS, Alex Pereira fick ersätta Markus Anderberg med en kvart kvar i hopp om att få ta ledningen.
Inhoppande Luka Mijaljevic vann en frispark från en farlig distans utanför straffomrdet. Dagens andra rödblåa inhoppare, Alex Pereira, fick ta hand om den och knorrade den runt muren men Nick Noble i LSK-målet var spänstig och greppade den utan problem.
ÖIS gjorde sitt sista byte, David Leinar gjorde entré och ersatte Ken Fagerberg som gjorde en godkänd insats på topp. Leinar som till vardags spelar som back ersatte anfallaren på samma position i hopp om att få nicka ner bollar, och agera bollmottagare.
Rödblått hade allt framåt slutet men var otama i stort sett hela matchen. Problem vid den sista tredjedelen varje gång i anfallsfaserna och det lutade åt en delad poäng för de båda lagen.
Alex Pereira fick på ett enda riktigt inlägg med en minut kvar och den träffade Mijaljevic som nickade högt över.
Matchen blåstes av och ÖIS har fortfarande inte vunnit på hemmaplan i årets superetta, dock så har de inte förlorat - nu är det Syrianska på torsdag. Hur går det, tro?
Kanon: Markus Gustafsson, blir bättre och bättre för varje match som går. Ska bli underbart att följa honom denna säsong.
Kalkon: Avslut på mål saknades kraftigt.
Hatten av för: Nick Noble. Utan honom hade vi vunnit - garanterat!
Matchfakta omgång 3 Superettan Örgryte IS - Ljungskile SK
Varningar LSK: Johan Patriksson, Sören Ferm
Domare: Daniel Stålhammar, Landskrona
Publik: 2939 åskådare
Örgryte IS (4-4-2): Peter Abrahamsson - Björn Anklev, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Tommy von Brömsen - Markus Gustafsson, Pavel Zavadil, Sebastian Johansson, Markus Anderberg (Pereira 75') - Nicolas Sandberg (Mijaljevic 64'), Ken Fagerberg (Leinar 85').
Ljungskile (4-4-2): Nick Noble - Edwin Phiri, Sören Ferm, Josemar Santana Silva, Henrik Nikkilä - Genalvo da Silva Oliveira, Aleksandar Kitic, Martin Smedberg-Dalence, Martin Dohlsten - Andreas Lind (Altemark-Vannemyr 64'), Johan Patriksson.
