Ni kommer inte gilla det här - och det skiter jag fullständigt i.
Min dröm var att bli sportjournalist. En helt ny värld upptäcktes när jag beslöt mig för att skriva på Örgryte Svenska Fans. Nu, cirka två år senare - tror jag att jag har fått nog.
Text efter text i en meningslös redaktion som aldrig någonsin kommer att hålla hög klass, förmodligen det bästa som jag har bidragit med är nog idén Sällskapspanelen. Aldrig mer kommer denna redaktion att bidra med något skönt.
Sedan är det detta oss "misslyckade journalister" emellan. Johan G kommenterar och visar vad han tycker rätt in i forumet, om hur pass fel jag har och hur han återigen ska ge alla sin syn på hur vissa saker är konstigt. Har jag någonsin kommenterat dina saker? Har jag någonsin sagt att jag tycker vissa saker om dina texter - och jag har tyckt saker, men jag yttrar mig inte. Något en "s.k. skribent" ska ha är självförtroende. Utan det är man som ÖIS just nu. En trupp som håller HÖG superetta-klass men spelar som ett lag i div I.
Hur nu han väljer att tackla det vet jag inte och jag bryr mig inte det lilla minsta för det. Men en sak är säker. Det är en tidsfråga innan jag kastar in handduken. Och jag hade gjort det för längesedan om det inte vore för Gabriel och Max som behöver stöd.
Sedan har ju varje redaktion ett forum. Vad ska jag säga om vårat? Ibland diskuterar ni vettiga saker, och ibland inte. Jag känner bara hur jag kan garva i timmar av dubbelmoralen ni tidigare har visat. Först var jag världens idiot, en nolla som helt och hållet inte har någonting med skrivande att göra och som är fullkomligt värdelös, och när min räddande ängel Max skriver i forumet att jag gör ett jävla jobb och allt sådant så ändrar ni eran syn totalt. Jag är inte blind. Jag har två ögon ifall ni inte visste det, och det är flera personer som visat en grov dubbelmoral. Jag vill bara spy på vissa av er.
Här försöker man vara proffsig, skriva ner sin erfarenhet av fotboll på ett bra sätt. Och framför mig har jag bara klagomål. Det är en annan sak att få pengar för det - då måste jag prestera. Men inte hos en ideell verksamhet som kräver mycket fri tid och jag lägger fan inte ner min dyrbara fritid för att höra en bunt besservissars synpunkt när dom själva begår det största felet av dem alla. Dubbelmoral.
Gellerman fick mig att inse en sak. Vem du än är, och trots att man är "vänner" så finns det ingen man kan lita på. Man får ändå pajen rätt i ansiktet. Man är den lilla fjädern men någon gör den till en höna. Fy, vad jag mår dåligt.
Men vet ni vad? Jag bryr mig inte.
Jag bryr mig inte ett piss om vad ni nu kommer att skriva och all skitsnack som kommer att bryta ut efter denna "artikel" (som säkert inte ens duger för er).
Jag kommer ändå inte att läsa forumet, troligen blir detta det sista jag skriver på väldigt länge. Ni får jättegärna prata med mig på matcherna (om vi nu ses), men för guds skull prata inte om skrivandet. För det är fullt med skit. Skit som det bara är så likt som våra guldbruna bortatröjor. Skit. Fullt med kritik.
Jag har hela mitt jävla liv vart ödmjuk. Men jag har lärt mig att ödmjukhet har en viss gräns. Den passerade jag idag. No more mr. nice guy.
Jag önskar Sambadefensiv all lycka, det är det bästa jag läst på länge. Martin - du är kung. Tack för allt jobb du har gjort, Tomas.
Gabriel och Maxi, ring mig när ni vill så pratar vi.
Ni andra, lycka till på matcherna. Jag säger bara en sak som aldrig mer kommer att försvinna från mitt hjärta.
Dubbelmoral.
"Trevliga" ÖIS-hälsningar.
Armin Samandi - avgående "redaktör". (som om det ens spelade någon roll)
