- -
Gruvlig poängförlust på grusigt Ullevi
Örgryte visade återigen prov på sin exceptionella förmåga att tappa poäng på individuella misstag. Trots massiv press och en uppsjö av chanser att avgöra lämnade matchen inget annat än en bitter eftersmak av ineffektivitet och oförmåga att avgöra matcher.
Att Ullevis gräsmatta matats med sand hjälpte föga. Det är en styggelse att spela fotboll på elitnivå, på en plan som inte skulle certifieras för grönbete. En tröst i bedrövelsen är att dock att de båda lagen spelar med samma förutsättningar, vilket innebär att planfrågan kan läggas därhän, för en stund.
Första halvlek
Örgryte och dubbeljanne valde att ställa upp på klassiskt 4-4-2-manér med en bekant backlinje framför Abrahamsson i mål. På mittfältet hade den skadade Anderbergs bytts ut mot Alex, och på topp härjade Luka, något överraskande, från start, tillsammans med Alvaro. Landskrona praktiserade som tidigare någon form av Barcelona-formation i ett 4-3-3 med två breda ytterforwards.
Örgryte inledde matchen positivt, uppenbarligen hade Janne förordat kraftig press för att på så vis stressa fram misstag på den gropiga planen. Redan i minut nummer två lyckades Santos något turligt snubbla sig förbi sin markerande försvarare men avslutat smet en dryg meter utanför. Under de tio första minuterarna fortsatta de rödblå en hög press och ett snabbt spel som i första hand gick genom Zavadil, som i sin tur fördelade boll längs med kanterna till MarGus och en uppenbart spelsugen Alex, som just denna afton lämnat överstegsfinterna hemma på hatthyllan.
I tionde minuten hände dock något som mer eller mindre blivit karaktäristiskt för det Örgryte vi sett de senaste säsongerna. En fullkomligt huvudlös tillbakapass från von Brömsens högerfot. Elementärt vid spel på gropig plan bör vara att i största möjligt mån minimera bakåtpass i pressade lägen, något Tommy fullkomligt missat. Peter sparkar hål i luften och efter en bra räddning följer ett par misslyckade rensningsförsök, varpå bollen trillar ner framför fötterna på Fredrik Olsson som stöter in 1-0 för Landskrona.
Efter baklängesmålet agerar ÖIS chockat och kommer av sig i pressen, varpå spelet öppnar upp sig, och Bois tillåts rulla boll. Tio minter senare lyckat samma Fredrik Olsson missa öppet mål från en famns avstånd efter ett rödblått försvar som återigen agerat apatiskt i eget straffområde. Efter denna händelse verkar det som att hemmaspelarna väcks ur koman de försatts i efter bortledningen, och man tar återigen kommandot över matchen.
Alvaro visar klass genom hela matchen och lyckas på egen hand i tjugofemte minuten uppehålla landskronaförsvaret och vränga flinten av ytterbacken Max Mölder, avslutet hamnar dock i gaveln. Resten av halvleken präglas av öispress, med tydlig idé att komma runt på kanterna via Alex och Anklev. I halvtid får dock Örgryte acceptera ett underläge, efter att inte lyckats muta in bollen i nät.
Andra halvlek
Andra halvlek tar vid där första slutade. Massiv press av ett jagande Örgryte, anförda av Zavadil som under hela matchen, fråntagen dess sista tjugo minuter, letar spelvägar centralt och längs med kanterna. Kapten Björn och MarGus vägspelar sig framgångsrikt längs med sin flank och skapar en hel del oroligheter i Landskrona, som vid det här laget backat långt ner på egen planhalva och ägnar sig åt försvarsspel.
I sextiotredje minuten sker då det förlösande, eller åtminstone vad som borde vara förlösande för ett frustande, jagande sällskap. Efter en misslyckad utboxning från Landskronas målvakt Karlsson hamnar bollen slutligen hos Alex efter några sekunders kaos. Denne lättar bollen bortåt Björn som placerats sig i vänstra delen av straffområdet, omarkerad sätter han skallen till, och i mitten dyker en framstormande Alvaro upp. Kvitteringen är ett faktum efter en distinkt nick, otagbart för den lille målvakten, 1-1.
Bara två minuter senare skapas återigen en chans mer eller mindre ur tomma intet. MarGus och Santos hamnar ensamma mot en lämnad mittback, men passningen till Alvaro är under all kritik, låt oss skylla på gräset, och när vår brasilianare slutligen får bollen under kontroll och skall placera in bollen blir han rammad bakifrån. En solklar straffspark menar jag, men tyldigen inte mannen med pipan. I ren frustration bildas en böghög på straffpunkten med indirektfrispark som resultat. En föga tröst som självklart inte leder till något.
Efter denna händelse bestämmer sig helt sonika båda lagen för att sluta spela fotboll. Tempot går ner det, under förutsättningarna, fina passningsspel som de rödblå presterat är som bortblåst, och ersätts nonchalens och ett alltmer uppgivet försök till en sista anstormning, som uteblir. Inhoppare Leinar ställs på topp men förmår inte bidra till något i anfallsväg. Matchen falnar ut med bitter eftersmak, då intresset för ett vinstmål de sista tio minuterna mer eller mindre verkar obefintligt.
Eftertanke
Slutsatserna efter kvällens kamp känns logisk och självklar. Vi lyckas inte omvandla vårt spelövertag till tillräckligt många chanser, och vi lyckas inte omvandla de chanser vi år, till mål. Talande och typiskt för säsongsinledningen. Örgrytesyndromet att släppa in de mest märkliga mål på individuella misstag och fullkomigt katastrofala ingripande verkar även det vara något vi inte blir av med. Och dubbeljanne, angående Tommy? Det gör ont att se honom spela fotboll för tillfället, och att Adam Eriksson inte fått chansen ännu är för mig en gåta.
+ Alvaro visar återigen att han är en spelare av klass. Lyckas visserligen inte förvalta samtliga sina chanser, men vem skall göra målen om inte Santos gör det?
- Resten. Bedrövig tillställning på många vis. Det får inte se ut som det gör just nu.
Matchen:
´10 0-1 Fredrik Olsson
´63 1-1 Alvaro Santos