HIF vidare i svenska cupen
Trots ett föga imponerande spel lyckades HIF vända och vinna mot Häcken när svenska cupen var framme vid åttondelsfinalerna.
Det var laget från Hisingen, BK Häcken, som kontrollerade matchen inledningsvis. HIF var ängsliga, nervösa, tillsynes ringrostiga. Det skulle dröja innan man tilläts komma in i matchen. Långa djupledsbollar tycktes vara HIF: s huvudsakliga anfallsvapen denna afton. Tålamodet lyste med sin frånvaro. Efter drygt femton spelade minuter på Olympia skapas första farliga målchansen. Den för HIF stundtals oumbärliga Ardian Gashi slår en känslig passning i djupled som letar sig förbi den sista utposten av Häcken-försvarare och fram till giftiga Erik Sundin som nu har ett gyllene läge. Denne springer emellertid hur vinkeln och kan endast avlossa ett tämligen tamt skott som tar i burgaveln.
Matchbilden svängde snabbt. Efter att HIF för en stund kontrollerat bataljen tog Häcken återigen hand om taktpinnen. Det tidigare så disciplinerade försvarsspelet, som tidigare var HIF: s signum tycktes nu bortblåst i den milda vårbrisen.
Den första halvlekens mitt var en sömnig historia. De båda lagen samsades demokratiskt om att vara kontrollanter av matchtempot. De enades uppenbarligen om att behålla det låga tempot. HIF envisades med djupsledspassningar. Dessa hade alltför sällan rätt adressat. När de för ovanlighetens skull hade det, högg Erik Sundin rappt. Detta gjorde han även i den fyrtioförsta matchminuten då han serverades just en djupledsboll. Sällsynt nog, lämnades han däremot inte ensam på offensiv planhalva. Marcus Bergholtz och Ardian Gashi gav understöd. Bergholtz fick bollen av Sundin, tittade upp och förlängde till Gashi som efter ett par tillslag avlossade ett skott som gick endast några ynka centimeter över Häcken-målvakten Christoffer Källqvists ribba.
Det råder, i första halvlek, en märkbar saknad av generalen klädd i rött, Marcus Lantz. Aggressiviteten var borta. Varken Marcus Bergholtz eller Ardian Gashi var nämnvärt företagsamma. Både i det offensiva och defensiva spelet fattades någon som likt en magnet drog andrabollarna till sig. Detta brukar Marcus Lantz göra.
Andra halvlek inleds med att den i första halvlek inbytte Vinicius fintar och fullständigt förnedrar Marcus Nilsson. Brassen har nu ett friläge. Hans efterföljande skott är bra, men Pär Hansson parerar skickligt. Inte långt därefter skarvar Mattias Lindström vackert en passning vidare till Erik Sundin som skjuter på halvvolley. Skottet tar i undersidan av ribban och studsar därefter ner retligt nära mållinjen.
HIF gör, inom loppet av drygt tio minuter, två byten. I det första går Fredrik Liverstam, som inte haft sin bästa dag på jobbet, ut i förmån för Erik Wahlstedt varpå Markus Holgersson ersätter Liverstam på mittbacksplatsen och Wahlstedt går in på en högerbacksposition. I det andra bytet ersätter Abdul Khalili Christoffer Andersson. Istället för att gå in på Anderssons vänstermittfältsposition tar Khalili istället en position som offensiv mittfältare. Rasmus Jönsson går nu ner på vänstermittfältspositionen.
Inte heller den andra halvlekens mitt bjuder på någon underhållning av klass. Det skulle nämligen dröja till den åttionde innan nästa målchans skapas. Detta läge signeras John Chibuke som avlossar en riktig kanon. Lyckligtvis står Pär Hansson i vägen och tippar bollen till hörna. Det hörs en kör av lättnandens suckar från sektion 37. Minuten senare får Rasmus Jönsson bollen på sin nyfunna yttermittfältsposition, går förbi den bevakande försvararen och slår ett inlägg som Erik Sundin skarvar vidare till Erik Wahlstedt vars efterföljande nick tippas i stolpen och ut av Christoffer Källqvist. Hörnan blir fruktlös.
I den åttiotredje minuten händer det som legat i luften länge. Häcken tar ledningen. Avancemanget ter sig som en avlägsen prick i fjärran. John Chibuke gör, föga förvånande, målet. HIF lyckades aldrig tygla den duktiga Chibuke.
Dyrbara minuter rinner därefter iväg. Inga chanser skapas. De flesta av Olympias 5053 åskådare hänger med huvudet. Conny Karlsson gör ett desperat byte. In går Porcellis. Ut går Marcus Bergholtz.
I den nittionde minuten får Erik Edman inkast från höger. Det långa inkastet skapar vissa komplikationer för Häcken-försvaret som i blindo nickar undan bollen. Men förväges. Istället avlossar Mattias Lindström ett skott från 20 meter som letar sig in i nätmaskorna bakom Christoffer Källqvist. Målet är inte helt olikt det han gjorde i premiären mot Brommapojkarna; målen görs från samma avstånd och i samma matchminut.
Matchen verkade gå mot förlängning. Men Porcellis, Mattias Lindström och inte minst Erik Sundin ville annat. Alla tre var inblandade i HIF: s ledningsmål i den fjärde och sista tilläggsminuten. Målet tillkommer efter att Porcellis i sann brasiliansk anda släpper bollen till Sundin som släpper bollen tillbaka till Porcellis som vidarebefordrar den vidare till Lindström. Denne skickar direkt in bollen mot straffområdet och den framrusande Sundin som inte gör några som helst misstag och skickar in bollen i mål. Sundins glädje vet inga gränser. I all sin eufori sliter han av sig sin tröja och tilldelas således ett gult kort. Detta är troligtvis ingenting han ångrar.
Trots denna oerhört viktiga vinst, där flera stycken – bland annat de tre nyss nämnda – visar sig vara riktiga karaktärsspelare, är Conny Karlsson inte jublande glad.
- Vi vänder och vinner, det är positivt. Men vi är långt ifrån så bra som vi tidigare har varit, säger han på den efterföljande presskonferensen.
Att Conny Karlsson uttrycker sig på detta vis är förståeligt. HIF var, om sanningen ska fram, inte speciellt bra. Endast det faktum att HIF vinner utan imponera imponerar.
