HIF - MFF, ett livslångt förhållande
Det finns en typ av hatkärlek mellan Helsingborgs IF och Malmö FF. Det har alltid funnits och ger sig uttryck på flera sätt. Varför det är så kan man ju fråga sig.
Och du får säkert olika svar beroende på vem du frågar. En anledning kan vara att det är de största lagen från Skånes största städer. Det ligger prestige i det helt enkelt. Särskilt som de respektive supportrarna ofta möts på arbetsplatser och det kan bli livliga diskussioner där. En annan är att man som supporter gärna vill ha en speciell "fiende" som man helst av allt vill slå. Luke Skywalker har Darth Vader, Stålmannen har Lex Luthor och HIF har MFF.
Det ultimata för supportrarna måste ju vara det som skedde säsongen -99. Då HIF vann allsvenskan och värsta Motståndaren åkte ur den. Men det var ju nåt som inte stämde ifjol. Det blev inga derbyn och man kunde inte häckla den där arbetskamraten som envisas med att bära en himmelsblå tröja varje gång Malmö vunnit. Så, trots de motbjudande känslorna har MFF ändå saknats.
Antagligen kände MFF likadant då HIF låg och harvade i de lägre divisionerna. Därför gjorde det ingenting att Ingvar Wenehed tog med sig först en och senare ytterligare två Malmö-spelare då han blev ordförande åt di röe, målvakten Janne Möller, mittfältaren Anders Jönsson och mittbacken Björn Lilius. Det blev succé direkt och det året vann HIF div 2. Och ett par år senare tog man steget upp till allsvenskan igen, delvis tack vare de före detta MFF-spelarna. Ordningen var återställd och derbyna mellan HIF-MFF första året slog publikrekord.
Helt klart behöver lagen varandra. Men det betyder inte att man måste tycka om varandra för det. Det har man aldrig gjort. John "Bill" Pettersson, HIF:s förste ordförande, var t ex en gång tvungen att, i egenskap av ordförande även för Skåneboll, dela ut en guldmedalj till MFF:s ordförande, Eric Persson. Det blev inga vidare gratulationer utan bara ett kort "Här har du!". Men, tro det eller ej, spelarna verkade inte ha så mycket emot varandra. Visst kunde det gå hårt till under derby-matcherna men efteråt brukade man gå ut och käka på restaurang tillsammans. Det skulle vara otänkbart idag. I vart fall så hade inte supportrarna accepterat det.
En anledning till att "Bill" Pettersson kände så för Malmö kan vara att han insåg vilket hot laget från Skånes största stad var. HIF hade funnits sedan 1907 och spelat sin första SM-final 1914. Man hade tagit två guldmedaljer när Malmö FF lyckades kvalificera sig till högsta serien för första gången. Och snart var man på samma nivå. Men då HIF föll ur allsvenskan 1968 höll sig MFF kvar och fick ståta som Skånes bästa lag i ett kvarts sekel.
Nu är den tiden förbi och HIF har tagit ett grepp om sin placering i allsvenskan som ett topplag och tänker inte lämna den ifrån sig så lätt. Det kommer att dröja ytterligare år innan Malmö kommer upp i samma klass. Men som vanligt kommer derbyna att bli jämna och häftiga tillställningar, för så är det ju när man möter sin värsta fiende.
Källa: Sagan om HIF - laget i våra hjärtan av GeBe Andersson, Knut Knutsson och Ken Olofsson
