Elfsborg - Helsingborg
1 - 0

Örgryte IS - Jönköping Södra 0-1: tafatt ÖIS torskade

Nej, det blev ingen tredje raka seger för ÖIS. Jönköping Södra gick och skrällvann med 1-0 och tog tre viktiga poäng i botten. Matchens enda mål inprickades av Pär Cederqvist direkt efter paus.

Förutsättningarna fanns alla där. Två raka segrar hade givit råg i ryggen, kapten Anklev var tillbaka, vädret för fotboll var absolut perfekt. Trots det utvecklades det här till en kväll man så snabbt som möjligt vill glömma. Inte heller publiksiffran gladde nämnvärt. Trots Gothia Cup så kravlade sig siffran precis över 3400, och känslan så här efteråt är att tillfället till en högre publiksiffra slarvades bort.

Innan matchen kändes allting bra. Men under tillfällig sinnesförvirring på grund av ett lätt stänk av hybris efter de senaste två omgångarna så glömdes en elementär faktor bort när man ska gå och kolla på ÖIS: att det är just ÖIS. Ingenting är klart på förhand. Ett lågmärke kan komma när som helst, hur som helst. Mot vem som helst.

Spelmässigt så inleddes matchen i klar rödblå dominans och en ledning in i omklädningsrummet i halvtid hade inte alls varit orättvist. ÖIS spelade i inledningen med en härlig frenesi och skapade bland annat flertalet hörnor under den första tiominutersperioden. Någon utdelning på dessa fick man dock inte, och när man kollar på statistiken efter matchen kan man konstatera att vi totalt blev tilldelade tolv stycken hörnor - men inget mål mäktades med, knappt heller någon riktigt farlig målchans.

Santos, Eriksson och Gustafsson testade alla från distans men avsluten var för klena och seglade antingen flertalet meter utanför eller så letade sig bollen till målvaktens händer. En riktigt vass chans vaskades fram efter knappa halvtimmens spel. Sebastian Johansson vann boll på mittfältet och kom i ett fint omställningsläge. Bollen spelade han ut till Markus Gustafsson, som var pigg i den första halvleken. Markus spelade i sin tur in bollen längs marken mot den bortre stolpen där Björn Anklev dök upp. Anklev hade i princip öppet mål och satte foten till. Delar av publiken påbörjade firandet, och jodå, bollen hittade nätet, men tyvärr fel sida av det.. Kapten Anklev borde helt klart ha förvaltat det läget betydligt bättre. När vi i efterhand summerar matchen kan vi inte blunda för att ett mål där och matchen hade fått en helt annan karaktär och utgång.

Jönköping då? Jodå, de var inte helt ofarliga utan skapade några fina lägen. Främst i omställningsspelet skördade de framgångar och ytan mellan vårat mittfält och backlinje hittades vid ett flertalet tillfällen. Kristoffer Fagerkrantz hade ett rungande skott utifrån som vållade Abrahamsson vissa problem, men i övrigt var det ganska så lugnt. Många omställningslägen fick de som sagt men i de flesta fall var Jonsson, Leinar eller någon annan lagkamrat i vägen, alternativt så slarvade bortaspelarna bort lägena.

Trots alla målsumpningar kändes det ganska komfortabelt in till den andra halvleken. J-Södras försvarsspel var helt under isen och att målen skulle komma rådde det inga större tvivel om hos merparten av åskådarna. Istället gick J-Södra och gjorde matchens enda mål till publikens förtret och ljudliga missnöje. Schabbel på mittplan av ÖISarna resulterade i en spelvändning där bollen till slut letade sig fram till Pär Cederqvist. En spelare av sådan kaliber missar inte sådana lägen. 0-1!

Följande 40 minuter skulle man kunna anta blev en jakt utan dess like på en kvittering. Icke! Ett oerhört höglöst ÖIS mäktade knappt med någonting i offensiv väg. Några skott utifrån samt en väldig massa lyror in i straffområdet som antingen fastnade på en försvarare eller inte ledde till någonting. Jönköping Södra var faktiskt det lag som var närmast ett mål då Fagerkrantz fick ett fint skottläge inne i straffområdet alldeles i slutet av matchen men han fick se sitt avslut segla strax över.

Det är bara att konstatera att ÖIS i kväll var numret för litet. Spelarna agerade håglöst och till synes utan direktiv eller idéer i den andra halvleken och var inkapabla till att få in en kvittering. Santos, Anklev, Mellqvist med flera spelade alla långt under sin kapacitet. Santos verkade inte alls intresserad och bidrog inte med mycket. Att Luka Mijaljevic endast fick tio minuters speltid när matchen såg ut som den gjorde övergår mitt förstånd, likaså att vi låg kvar med en fyrbackslinje ända till minut 81. Att Mellqvist inte byttes ut tidigare ska även det ifrågasättas, tränarduons agerande i kväll var med andra ord inte direkt klanderfritt. Bristen på naturliga kantspelare gjorde sig återigen påmind och att inget gjorts för att täta de luckorna innan säsongen är.. minst sagt märkligt. Anderberg och Elving saknas som vatten i Sahara, och det är bara att hoppas att de tillfrisknar så snart som möjligt.

Sammanfattningsvis så borde spelövertaget innan paus ha resulterat i ett mål eller två och en stängd match. Istället var det vi som fick ägna oss åt jaga. Till ingen nytta.