Lundblad: Vi mot världen
Olyckskorparna kraxade. Knivarna var vässade. Sågarna slipade. Och så vidare. Efter 1-2 mot Häcken och Malmös programenliga vinst mot bottenlaget AIK fanns det en risk att HIF skulle leda allsvenskan med endast två poäng (oj oj!) efter matchen mot Häcken på Olympia.
Och de satt där ikväll - i Malmö, i Mjällby, i Kalmar och i Örebro. De satt där och hoppades att HIF skulle tappa nya poäng mot den eviga mardrömsmotståndaren från Hisingen. Men efter att Lantz missat sin straff och Edman varit ute och plåstrats om så fick de allsvenska toppkonkurrenterna se sitt nyvunna hopp sjunka som en sten.
Ja, i Örebro sjönk inte bara hoppet om att HIF skulle tappa poäng idag. Där slutade gulddrömmen 2010 i tårar för bortalaget IF Elfsborg – för boråsarnas chans att vinna allsvenskan efter 0-3-debaclet på Behrn Arena är minimal. Det kanske inte ens räcker med full pott i de avslutande 14 matcherna för den fallna guldfavoriten.
Nog om andra lag. Efter den obehagliga inledningen mullrade HIF-maskinen ännu en gång igång på Olympia. Det var tredje gången i årets allsvenska som HIF låg under i en hemmamatch – och det slutade som det slutat även de tidigare gångerna. I ett läge där ett ”normalt” lag (eller det vanliga HIF vi brukat se på senare år) påverkats negativt av den pressade situation som man rimligen borde känt av, bet HIF i vanlig 2010-stil ihop, och svarade på 0-1-målet och övriga allsvenskans jubel med att göra en av sina bästa insatser för säsongen.
Under 70 minuter spelade HIF ut detta Häcken, som vållat di röe stora problem i de två tidigare mötena i juli månad. I kontrast till den andra halvleken på Hisingen, där HIF inte lyckades skapa en enda målchans, kom nu HIF fram till lägen överallt och kunde vunnit med betydligt fler mål.
För idag visade HIF en viktig orsak till årets framgångar – de många verktygen i verktygslådan, den stora mängden poängspelare och valmöjligheter i anfallsspelet. Man kan göra skapa farligheter och göra mål på en mängd sätt. Man kan kombinera sig igenom i mitten via giftiga axeln Rasmus Jönsson-Ardian Gashi (som vid 1-0). Man kan ge bollen till trixige Mattias Lindström ute på kanten och skapa kaos hos motståndarnas vänsterförsvar. Man kan låta vänsterduon Edman/Chrisse (seriens bästa kant?) göra det farligt med sina inlägg. Eller så kan man slå en djupledsboll på den evigt löpande Erik Sundin (som vid 2-1). Eller göra mål på en fast situation (som vid 3-1).
Markus Holgerssons 3-1 var faktiskt det femte backmålet för HIF i årets allsvenska - det säger en hel del om hur giftiga man är på fasta situationer.
Men det finns andra viktiga pusselbitar i detta vinnande HIF. Idag var det inte bara Erik Sundin som klev fram, utan även Pär Hansson som nekade vasse Jonas Henriksson att göra ett potentiellt matchvinnande 2-1-mål i början av den andra halvleken. När försvarsspelet sviktar har HIF en klassmålvakt att plocka fram – det visar sig gång på gång.
******
Men det bestående minnet från den här matchen blir självklart Erik Sundins båda mål. Den nyttige djupledslöparen och presspelaren från Stockholm har haft problem med målskyttet i årets allsvenska, men idag fördubblade han sin målskörd denna säsong. Det var två suveräna klassavslut som han bjöd på, och framför allt andra målet var imponerande. Först pressade och stressade han Mattias Östberg på sedvanligt vis. Den senare misslyckades med sin undanrensning, Sundin fick tillbaka bollen, tog sig förbi Emil Friberg och placerade sedan in bollen bakom Källqvist. Genom hela denna sekvens hann han visa upp klassaktioner gång på gång. Det är ett så ohyggligt snyggt fotbollsmål att jag blir helt salig. HIF:s bästa mål 2010, vågar jag påstå.
Kanske är Sundin för övrigt på väg att få igång en lika fin målproduktion som förra sommaren i Europa League, allsvenskan och svenska cupen, då han gjorde sex mål på åtta matcher (varav flera inhopp)?
******
Vad kan stoppa det här vinnande HIF-tåget då? Ja, kanske bortaspelet? HIF har vunnit fyra av åtta bortamatcher, men spelet har egentligen inte någon av dem varit på topp. Bakåt har det oftast sett bra ut, men anfallsmässigt finns mycket att förbättra. Det kommer att behövas, för HIF har kvar att spela mot Malmö, IFK Göteborg, Örebro och Elfsborg borta.
Sen är det ju det här gamla vanliga med den månad som börjar på söndag. De senaste två säsongerna har HIF tappat guldchansen i vedervärdiga augustimatcher, och sedan den allsvenska comebacken 1993 har man vunnit 26 augustimatcher, spelat oavgjort i 21 och förlorat 28. Detta kan jämföras med 205 vinster, 142 oavgjorda och 117 förluster totalt.
…men å andra sidan har vi nu besegrat vårt bogey team BK Häcken två gånger på ett par veckor – och då ska vi väl kunna vinna ett par matcher i augusti också?
