E-zine-bloggen: Klockan stod på 06.10
Skribenterna diskuterar allt HIF-relaterat.
Rasmus Jönsson hade precis avgjort matchen mot Chelsea med ett mål från den högre skolan, ett sådant mål som var menat att vevas i vinjetten till Sportspegeln under några decennier. 1-0. HIF stod som segrare och var i det närmsta klart för avancemang i den tuffaste av alla tuffa turneringar för fotbollslag, Champions Leauge. Klockan stod på 06.10, klockan ringde och jag ville bara snabbt "snooza" mig tillbaka till Stamford Bridge och glädjen på bortasektionen. Men det var tyvärr inte möjligt. Jag var tvungen att lämna ett regnigt London och bege mig ut i en av de få dagar om året då solen skiner när man lämnar lägenheten. Bittert. Jag hoppas att jag får möjlighet att återvända till en bortasektion i Champions Leauge-land inom en snar framtid.
Det går inte att undvika faktum längre, det faktum att HIF för tillfället fram tills dagens datum är Sveriges bästa fotbollslag 2010 och nu är bara frågan om man fortfarande är det när November närmar sig och avgörandet ska ske. Första steget mot Stamford Bridge tas först där och då, tyvärr inte här och nu.
Det går inte heller att säga annat än att truppen ser oförskämt bra ut i dagsläget, våren visade att vi hade en trupp av hög klass, högre än vad de flesta av oss anade och inte blev det sämre av att Gerndt anlände. Nu är det bara att invänta fönstrets stängning, sedan behöver jag bara oroa mig för korsband, frakturer och annat smått och gott som vi förhoppningsvis ska klara oss undan.
Men det återstår en lång väg att vandra innan vi når vårat mål, men aldrig har den smått genialiska och på något vis lätt tragikomiska ramsan " Vi är på väg" varit mer rättvisande.
Nästa gång jag befinner mig på en av de större europeiska scenerna för fotboll och följer HIF så hoppas jag att jag inte behöver "snooza" för att stanna kvar hela natten på bortasektionen och fira...
