Elfsborg - IFK Norrköping
Dagen före ödesmatchen
Nu är det bara en enda dag kvar till den match som kan komma att avgöra om drömmen om ÖIS i Allsvenskan nästa år lever vidare eller om de rödblå har kryssat sig till ytterligare ett år utanför fotbollens finrum. Platsen för dramat är Gamla Ullevi och motståndarna heter Syrianska.
I fotboll är det vanligt att man talar om viktiga matcher. Det kan röra sig om Cupfinaler, kval till högre serier, eller kanske gruppspelsmatcher i VM. Och visst är sådana matcher viktiga, det är alltid viktigt att vinna, att stå högst upp på pallen och lyfta den där bucklan mot skyn i vild segerglädje. Men det finns de matcherna som är viktigare än viktigare. De som betyder så mycket mer än bara 15 minuter i rampljuset och ett bad i Poseidon efteråt. Det finns ödesmatcherna.
Dessa matcher handlar om mer än bara seger och ära. De handlar om lättnad, tacksamhet och okonstlad glädje med gråten i halsen över att ha klarat sig i helskillnad över den där bottenlösa ravinen som tycktes öppna sig mer och mer för varje nytt steg ut på den alltför tunna linan. Bill Shanklys klassiska citat "Fotboll är inte ett spel på liv och död, jag kan försäkra er att det är mycket viktigare än så" övertolkas alltför ofta. Inte minst av de våldsamma individer som i huliganismens ljussken profiterar på den glädje och det engagemang det gröna fältets schack ger oss som älskar.
För mig är det dock inte våld, hat eller ilska över en missad straff eller ett självmål Shankly talar om som viktigare än livet. Istället är det det hopp och de drömmar om något stort och bättre åt det/dem vi älskar som Shankly avser. Helt naturligt då kärlek alltid är större än livet självt. Samtidigt är kärleken skör och bräcklig och gör ondare att förlora än någonting annat. Förlorar man kärleken förlorar man också sitt hopp och sina drömmar och vad finns då kvar? Eftersom en människas hopp och drömmar ibland kan rymmas i, eller till och med definieras av en fotbollsklubb, kan fotbollen kanske på ett sätt vara viktigare liv och död. Det är också detta ödesmatcher handlar om. Att inte förlora, att behålla hoppet och drömmarna om någonting större och bättre för det man älskar, för dem man älskar.
Och för oss som älskar ÖIS och allt vad det innebär är det därför en ödesmatch som väntar imorgon klockan 18 på Gamla Ullevi. ÖIS möter Syrianska och måste vinna om drömmen om Allsvenskan skall leva vidare, om drömmen om en plats för de rödblå i den finaste av alla fotbollens serier skall bli sann. Då spelar de ingen roll att Robin Jonsson är avstängd eller att Janne Andersson sitter på läktaren. Då spelar det ingen roll att ÖIS har kryssat elva matcher eller tappat ett otal ledningar. Då spelar det ingen roll om spelet eller backlinjen inte har fungerat. Imorgon klockan 19.50 måste Rödblått stå där som segrare i tårfylld lättnad. Då lever hoppet och drömmarna vidare.