Djurgården - Jönköpings Södra
0 - 0

Stabilt GIF tog viktig seger i Degerfors

En riktig fotbollsfest i bra väder inför en riktigt bra fotbollspublik. Tre otroligt viktiga pinnar i Superettans toppstrid. En fotbollseftermiddag kan inte vara mycket bättre än dagens.

Känslor inför avspark
Innan matchstart infann sig en déjà vu-känsla hos undertecknad. Senast jag satt i full GIF-mundering på ett annat lags läktare var en vacker sommardag i Norrköping 2007. Resultat? 0-5-förlust. Jag hade alltså inga höga förväntningar när domaren blåste igång dagens match.

Första halvlek
GIF Sundsvall inledde matchen nervöst. Ett antal bolltapp på egen planhalva ställde till det och GIF-spelarna, inte minst David Myrestam, kunde tacka Fru Fortuna för att hemmalaget inte skapade någon riktigt farlig chans. Framåt såg det bättre ut. Degerfors tycktes inte vara beredda på spelet som Giffarna använde sig av. Wallerstedt kunde gång på gång ohotat nickskarva bollen till Aziz, som vid flera tillfällen sånär fick rena frilägen. Den sistnämnda firade stora triumfer på egen hand och Degerforsförsvaret såg inte helt stabilt ut. Aziz spelade som Aziz gör när han är som bäst. Ingen, tyvärr inklusive medspelarna, visste vad den tekniske gambiern skulle hitta på. Efter att Giffarna stått emot första kvarten började jag inse att den här matchen skulle bli mycket jämnare än jag hade förutspått och att små marginaler skulle skilja mellan två jämna lag.

Två osäkra försvar, Giffarnas på vänsterkanten och Degerfors i mitten, gjorde första halvlek chansrik och underhållande. Samtidigt stod båda lagen stundtals för fin anfallsfotboll och att Giffarna fick problem på vänsterkanten berodde delvis på att Christophe Lallet visade att han är en av Superettans bästa högeryttrar. Degerfors anfall avslutades nästan uteslutande med inlägg från högerkanten mot Peter Samuelsson, som var Degerfors stora orosmoment under hela matchen. De riktiga jättelägena lyste dock med sin frånvaro för båda lagen. Även Giffarna skapade de flesta farligheterna från högersidan, där Billy Berntsson stundtals kom fram bra.

Mot slutet av en jämn första halvlek började Degerfors ta över alltmer och Giffarna blev alltför passiva i presspelet och lät hemmalagets mittbackar driva upp bollen över mittlinjen för att oattackerade kunna måtta in passningar. Framförallt Jonas Wallerstedt föll för långt ner i banan. Gudskelov var inte passningskvalitén alltid den bästa från hemmalagets försvarsspelare.

När lagen precis skulle gå till pausvila med ett rättvist oavgjort resultat (Degerfors sammantaget något bättre) kom ett för matchen avgörande moment. Ari Skúlason kunde, från en position i mitten av offensiv planhalva på högerkanten, hitta Jonas Wallerstedt på den bortre stolpen. Wallerstedt gjorde inga misstag på det inåtskruvade inlägget. Nicken satt säkert i målvaktens vänstra hörn och Giffarna kunde gå till pausledning med siffrorna 1-0.

Andra halvlek
Den andra halvleken inleddes med ett ofrivilligt byte för vardera lag. Degerfors bytte, på grund av skada, ut nyttige Niklas Klingberg mot Erik Nilsson. En klar försvagning, i mina ögon. I GIF mådde Jonas Wallerstedt dåligt och fick ge plats för Hannes Sigurdsson och spelsystemet blev mer likt ett renodlat 4-4-2.

Frågan är vad som sades till GIF-spelarna i halvtid. Man kom ut som ett helt annat lag i andra halvlek. Ett sämre. Aggressiviteten som under första halvlek åtminstone varit bra nere vid eget straffområde var som bortblåst. Degerfors tilläts skapa några jättelägen i början av halvleken. Ett spelmässigt underlägset GIF växte emellertid in lite i matchen. Degerfors stod alltjämt för allt framåt, men skapade åtminstone inga jättelägen. Just när mitt matchsällskap yppat orden "och det värsta är att kvitterar de nu kan de mycket väl göra fler mål och det vore inte orättvist heller", fick Hannes Sigurdsson bollen i vänsterinnerposition. Den store islänningen tog sig, bland annat med hjälp av en tunnel, förbi ett flertal hemmaförsvarare innan han, ensam med målvakten, enkelt kunde placera in ett mycket oförtjänt, men ack så viktigt, 2-0-mål.

Efter målet kontrollerade GIF matchen och var närmare 3-0 än Degerfors en reducering. Robert Lundström var närmast att utöka ledningen, men missade sitt friläge och sköt returen tamt utanför. DIF skapade visserligen några lägen, men riktigt nära att bli en spännande avslutning var det egentligen aldrig. Ändå vågade jag inte ta ut segern förrän domare Strömbergsson blåste av matchen. GIF mötte nämligen ett mycket bra Superettalag.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis var det här en väl genomförd bortamatch från GIF, där hemmalaget var spelförande, men inte skapade särskilt många riktiga farligheter. Oavgjort hade varit rättvisast och Degerfors var laget som stod för den något bättre fotbollen. Ändå kunde man som Giffare gå ifrån matchen som segrare och jag fick till och med ta emot gratulationer och byta några ord med flera i den trevliga hemmapubliken. Degerfors erbjuder verkligen den miljö en fotbollsmatch ska spelas i. En stor dos fotbollskultur, ett fint fotbollsmuseum och en engagerad hemmapublik som man ändå som bortasupporter kan stå ibland utan att utsättas för det minsta spott eller spe. Inte heller domarna fick utstå minsta glåpord. Degerfors kan verkligen sägas ha en positiv supporterkultur!

Matchens absoluta höjdpunkt kom kanske ändå efter slutsignalen, när GIF-spelarna kom ut och tackade oss bortafans. Sammanlagt var det kanske bara 10-15 Giffare på plats. Vi som blev tackade efter matchen var sex pers, som hade hållit en låg profil mitt på en fullproppad Degerforsläktare. Förmodligen var det min blåa GIF-tröja och en tumme upp till Wallerstedt som fick GIF-laget, med kaptenen och Christian Brink i spetsen, att uppmärksamma att det överhuvudtaget fanns Giffare på läktaren. Aldrig har ett tackande av publiken efter en match känts så personligt!