Med svartvitt för ögonen:
Analys av Sixtens utspel
Sarp Yesil bloggar om ÖSK i synnerhet och allsvenskan i allmänhet.
Under gårdagen kunde rapporterades det om att Sixten har tankar på en utlandsflytt. Han medger att han har kontakt med en agent och fått förfrågningar tidigare.
Min första reaktion till denna intervjun var "synd". Det är uppenbart att finnen håller på att bygga något stort i Örebro och med de rätta värvningarna och tiden kan den efterlängtade SM-bucklan kanske hitta hem till Närke. Men ju mer man tänker på Boströms uttalanden desto mer undrar man vilka intentionerna han hade. Sixten har knappast gjort sig känd för att vara glapp i käften, han säger inte saker i onödan och är i övrigt väldigt återhållsam. Men helt plötsligt avslöjar han för Fotbolldirekt att han har tankar på att arbete utomlands.
Som om Sverige och Finland vore samma land.
Men faktum är att de flesta spelare och ledare har ambitionen att testa sitt kunnande i större klubbar i större ligor. Det är ingen hemlighet. Samtliga i ÖSK A-trupp utan några få undantag vill nog testa lyckan utomlands. Det är dock inget man behöver gå ut med då det skadar förtroendet man byggt upp mellan ledning, supportrar och spelare.
Jag ser tre möjliga och tydliga scenarion till varför Sixten säger som han gör:
- Sixten vill offentliggöra sin annonsering och dra till sig intressenter.
- Pressa ledningen i ÖSK till större satsning eller nytt kontrakt.
- Ett ärligt men klumpigt uttalande.
Men värt att tänka på är att det blir extra känsligt när just tränaren uttalar sig på detta vis. Det känns som att tålamodet och kraven för lojalitet för tränare är lägre än vad det är för spelare. Hade t.ex. Sixten inte velat skriva på ett nytt kontrakt som i Porokaras situation hade kritiken mot honom kommit som en storm.
Lojalitet från ledare tas möjligen för givet samtidigt som trofasthet från spelare blivit allt mer sällsynt och därmed mer accepterat.
