Malmö FF - HIF 2-0 (1-0)
Inför var det tal om att Helsingborgs rutin skulle vara en fördel gentemot Malmös unga lag. Väl på plan var det dock HIF som såg ut som juniorer.
Det var bäddat för fest, Skånes två storheter HiF och MFF skulle som tvåa och etta göra upp på ett fullsatt Stadion. Klyschorna kan hagla. Men ni vet utgången och det jag tänker på såhär dagen efter är bland annat hur jävla rätt Marcus Lantz fick när han kommenterade huruvida Helsingborgs rutinerade garde (läste att Andersson, Lindström, Edman och Lantz har över tusen allsvenska matcher tillsammans, medans hela Malmös elva hade runt sexhundra) skulle ha ett övertag med tanke på vilken rutin man besatt i laget. Lantz höll med men avslutade att det också fanns något som kallades ungdomlig entusiasm.
Igår gjorde den här ungdomliga entusiasmen så att HIF stundtals såg ut som att det inte visste vad det skulle ta sig till. Tempot var anmärkningsvärt högt, framförallt inledande tjugo minuterna, och det var Malmö som höll i taktpinnen och vågade ta initiativ. Följdaktligen kom också 1-0 för hemmalaget, bara sjutton minuter in i matchen. I Agon Mehmetis och Daniel Larssons frånvaro hade Guillermo Molins och Dardan Rexhepi fått inleda på topp. Det var den sistnämnde (född -92, värt att påpekas ett par gånger) som slog in bollen bakom Hansson.
Sista kvarten av första halvlek jämnades spelet ut, i takt med att tempot sjönk, utan att för den skullen bjuda på några chanser. Malmö tvingades dock till ett byte. Yago Fernandez, som redan hunnit med att dra på sig ett gult kort, skadade sig och tvingades byta mot Pontus Jansson.
Andra halvlek började minst lika intensivt som den första och på de inledande tio minuterna tvingades Eriksson visa tre gula kort.
I den sextionde minuten kom så HIFs stora och första chans för matchen. Alexander Gerndt fick med sig i bollen och serverade Mattias Lindström som helt ren inne i straffområdet med Dahlin drog bollen en bra bit över. Tilläggas kan att Lindström (dessvärre) var matchens sämste spelare, missen var egentligen helt på sin plats, och han byttes rättmätigt ut tio minuter senare mot Erik Sundin.
Conny fortsatte försöka skapa tryck mot Malmö men mittfältet var förlorat, och med det en fundamental del i det offensiva spelet. Gashi och Lantz jagade skuggor. Förutom Sundin kastades May Mahlangu och Rafael Porcellis in. Faktum är att HIF avslutade matchen med fyra anfallare på plan. Det var dock inte förrens när klockan tickat upp på nittio som HIF skulle skapa sina första (halv)farliga chanser i jakten på en kvittering. Först hade Porcellis vänt på en femtioöring och försökt trycka in bollen, bara för att få tårna på den. Sen hade Ramus Jönsson, förmodligen HIFs bäste idag och som fått gå ned på vänsterkanten i och med Sundins inhopp, en bredsida mot bortre men skottet var för löst även den här gången.
Som ett sista god natt skulle ju dock MFF givetvis hinna med att göra 2-0. I ett skede, långt in på stopptid, 94+, ställde Malmö om efter ett tafatt anfallsförsök. Försvarsspelet skulle dock visa sig bli än mer tafatt och tillsist fick Wilton Figueiredo helt rent skicka in tvåan.
Förstaplatsen är Malmös. För tillfället. Årets HIF är inte vad vi är vana vid att se, och det är sju matcher kvar. Att vi i två så viktiga matcher som mot Örebro och Malmö blivit så pass utspelade är givetvis ett illavarslande tecken, men efter nästa omgång kan det lika bra vara utjämnat igen. Djurgården är formstarka och Mjällby bortasvaga. Något säger mig att det här inte är över riktigt ännu.
- - -
HIF XI (4-4-2): Hansson; Holgersson (Mahlangu 80'), Nilsson, Ekstrand, Edman; Lindström (Sundin 70'), Lantz, Gashi, Andersson (Porcellis 88'); Jönsson, Gerndt
MFF XI (4-4-2): Dahlin; Halsti, Fernandez (Jansson 39'), Andersson, Ricardinho; Hamad (Aubynn 72'), Pekalski, Figueiredo, Durmaz; Rexhepi, Molins
Mål:
MFF - 17' Rexhepi
MFF - 95' Figueiredo
Gula kort:
MFF - 25' Fernandez
HIF - 33' Edman
HIF - 43' Holgersson
HIF - 48' Lindström
MFF - 51' Rexhepi
MFF - 53' Pekalski
HIF - 77' Gashi
Domare:
Jonas Eriksson
Publik:
23,743
