Elfsborg - Djurgården
2 - 2

Åtminstone inte kryss mot Trollhättan

Ett ihållande regn, Tobias Mikaelssons högerdoja och det faktum att ÖIS tydligen kan spela annat än oavgjort. Så kan höjdpunkterna från bortamötet med FC Trollhättan på Edsborg ikväll sammanfattas.

Det var väl inte med någon större entusiasm som de flesta ÖIS-are såg fram emot kvällens bortamatch mot Trollhättan. Efter 15 oavgjorda matcher, alldeles för få poäng för en Allsvensk plats 2011 och ett konstant regnande under hela dagen kändes det liksom inte så sexigt att sätta sig på bussen mot Håkan Milds födelsestad. Inget guld och gröna skogar stod således på menyn inför kvällens match, snarare en vissen höstgul sol utan nog lyskraft att överträffa den senaste tidens ekonomiska mörker.

Det blev heller inte någon sprudlande tillställning för de Rödblå på Edsborg, Trollhättans hemmaplan. Matchen började i vad som knappast kan beskrivas som något annat än ett riktigt lustempo, där hemmalaget som tog tag i taktpinnen under den första kvarten. Efter ett tag jämnade spelet dock ut sig och ÖIS började vinna lite fler närkamper utan att det resulterade i mycket mer än fler långbollar från backlinjen mot en stillastående Santos på topp.Trots detta fick de rödblå en del riktigt bra lägen i och kring straffområdet, men undermålig teknik och en mycket regntung plan ledde till att några avslut aldrig blev av.

Efter 10 starka minuter i matchen kämpade hemmalaget sig in i matchen igen och i den 31:a minuten spelade ex-öisaren Boyd Mwila fram Tobias Mikaelsson som bombade in 1-0 bakom en chanslös Peter Abrahamsson, en ledningen som stod sig halvleken ut.

I halvtid fick Jakob Olsson och Markus Gustafsson chansen att komma in istället för Santos och Valter som båda gjorde en mycket blek första halvlek. Det hjälpte dock inte. Istället gjorde seriejumbon 2-0 på hörna genom Petter Digneus i den 52:a minuten.

Efter målet tog rödblått dock tag i spelet igen och bara någon minut efter 2-0-målet slog Pavel Zavadil en perfekt frispark mot bortre delen av straffområdet där David Leinar dök upp och skallade in 1-2. I den 72:a minuten tackade dessutom Gustafsson för förtroendet genom att slå fram en fin passning till Anklev som precis hann före Gustaf Segerström i hemmalaget och elegant kunde chippa in kvitteringen. Lyckan skulle dock bli kortvarig. För som så många gånger förr den här säsongen hamnade ÖIS på efterkälken i en spelvändning och efter ett fint inlägg kunde tvåmålsskytten från förra mötet, Viktor Sköld, skalla in 3-2 till seriejumbon. Att sedan Petrit Zhubi dessutom gjorde 4-2 i den 79:e matchminuten var snarare av akademiskt intresse. Segern var rättvis och betydde kvalkänning och hopp om fortsatt spel i Superettan nästa år för hemmalaget. Gott så.

ÖIS gjorde en av säsongens absolut sämsta matcher och visade upp ett speltempo som knappast skulle hålla ens i division 1. En av de viktigaste lärdomarna för lagledningen ifrån årets katastrofsäsong är att det inte går att spela fotboll utan snabba spelare som löper sig fria utan boll. För er som inte tror mig, fråga Hamrén.

Nu vill jag inte skriva om dagens match längre Vi glömmer eländet och blickar framåt istället. För nu börjar kampen på allvar.