Spelarnas år 2001
Fjärde och sista delen i granskningen av årets spelarprestationer granskar anfallsspelarna.
Vilken lagdel är viktigast i ett lag för att nå
framgång? Målvakterna är alltid viktiga. Försvaret är
givetvis också av yttersta vikt då det alltid är en
fördel att inte släppa till målchanser framför
målvakten. Mittfältet är enormt viktigt, eftersom de
spelar stor roll både offensivt och defensivt. Med ett
bra mittfält har man ofta grepp om spelets
händelseförlopp. Och till slut då anfallarna. Vi vet
alla vad bra anfallsspelare kan ställa till med, både
på egen hand och i samspel med sina kollegor ute på
plan. Det är viktigt att ett lag har åtminstone en
anfallare som är en riktigt duktig målskytt, en
spelare som gör minst tio mål per säsong. För det
mesta har också de riktiga topplagen detta.
Även HIF har spelare som gör tio mål eller mer. I år
var det Hasse Eklund som var den som producerade flest
mål, nämligen 11 stycken. Ett antal av dessa var dock
straffar och inte rena spelmål.
Betyg och motiveringar:
Hans Eklund: 7
Som främsta målskytt spelade Eklund givetvis en stor roll i det HIF presterade framåt. Tyvärr användes han dock även en del som mittfältare. Det vore också en lögn att säga att Eklund gjorde en jämn säsong. Precis som hela laget hamnade han i en ganska djup svacka och hade svårt att "komma till skott", men faktum är att när han väl kommer till skott blir det ofta farligt. Målkänslan finns där. Det är bara flytet som saknas. Till nästa år är Eklund revanschsugen och det lär märkas i målprotokollet!
Alvaro Santos: 6
Att en spelare av Alvaros kaliber bara presterar 5 mål i Allsvenskan är givetvis på tok för dåligt. Därmed inte sagt att han gjort en dålig säsong. Han har istället för målskyttet legat bakom flest målgivande passningar i HIF. Han har liksom hela laget pendlat kraftigt mellan toppar och dalar. I början av säsongen såg det allra trögast ut och under hösten såg det bäst ut. Om Alvaro bara kan bygga idare på den fina form han visade upp under säsongens avslutning kan det bli riktigt bra. Det går ej att ignorera det faktum att han var skadad under stora delar av försäsongen i år.
Rade Prica: 6
Stundtals mittfältare, stundtals anfallare. Mestadels avbytare. Det tär givetvis på Rades självförtroende, något som märks främst i avgörande situationer. Rade kan vara hur lysande som helst i en match för att sedan missa ett friläge och därefter tappa självförtroendet helt och då försvinna ur matchen. Han är en humörspelare och då är det klart att han spelar bättre ju bättre hela laget spelar. När då laget spelar dåligt gör även Rade det, något som märks tydligt. En heltänd Rade med inspiration måste vara en mardröm för Allsvenskans försvarare att möta. Tyvärr var det allt för sällan i år som vi såg denna sidan av honom. Ändå blev det 7 fullträffar.
John Pelu: 6
Under årets säsong fick talangen John Pelu inte bara göra Allsvensk debut utan även sätta sitt premiärmål, nämligen i matchen mot Göteborg, den som avslutade säsongen. Dessförrinnan hade han bara fått visa upp sig vid ett fåtal tillfällen, men uppenbarligen tycker publiken om vad de sett för Pelu verkar ha blivit något av publikens favorit. Han har mycket stora möjligheter att faktiskt slå sig in i startelvan nästa säsong om inte övriga anfallare piggnar till och skärper sig.
Fotnot: Marcus Ekenberg är som bekant utlånad till Mjällby men återkommer vid nyår. Frågan är bara var han spelar nästa säsong. Ska vi tippa att han hamnar i Listerlandet igen om klubbarna bara kan enas om övergångssummor och annat?
