Gästkrönika: Fotboll i Rostock
Tack vare fyra forna HIF-spelare befinner sig Hansa Rostock på rätt sida om nedflyttningsstrecket i Bundesliga. Svenskarna är ryggraden i Hansa och är populära på nybyggda Ostseestadion, där publikstödet fortfarande är starkt.
Det är inte långt mellan Helsingborg och Rostock, ungefär som till Göteborg. Och trots att en färjeöverfart krävs tar det inte mer än några timmar att ta sig till den nordtyska hansestaden. Med tanke på detta och att det liras fotboll i en av Europas bästa ligor i staden, och med fyra framgångsrika i hemmalaget, är det förvånande att inte fler fotbollsintresserade från Nordvästskåne gör utflykter till Rostock.
Höstrusket så här års, och det för länge sedan avvecklade DDR-samhällets grå image, skrämmer förmodligen bort en och annan. Men för den som lider av fotbollsabstinens och inte nöjer sig med vad TV-skärmen har att erbjuda är en utflykt en lämplig medicin. Härom veckan gjorde jag en sådan utflykt.
Abstinensen botades omgående.
Hansa Rostock hemma på Ostseestadion mot Hertha Berlin är något av ett östderby. Lillebror från den av hög arbetslöshet präglade kustregionen mot storebror från den nyrika tyska huvudstaden. Visserligen tillhörde aldrig Hertha den östtyska ligan, men det är ändå titeln "Bäst i öst" som gäller när de två lagen möts. Cottbus räknas liksom inte på riktigt allvar.
Det som lockar en nordvästskåning till delstaten Mecklenburg-Vorpommerns största stad är inte i första hand några turistattraktioner, billig shopping eller ens den välbryggda ölen.
Nej, det är fyra tidigare spelare i HIF - Andreas Jakobsson, Marcus Lantz, Peter Wibrån och Magnus Arvidsson - som drar.
Den svenska kvartetten är populär bland Hansa-fansen. Redan före kickoff mot Hertha syns flera blågula fanor i havet av blåvita Hansa-halsdukar. Omgång efter omgång kvitterar de fyra ut bra eller mycket bra betyg när ansedda fotbollstidningar som Kicker eller andra delar ut sina poäng.
Andreas Jacobsson är försvarets libero och dirigent; hans auktoritet är tydlig i den här matchen och han kompletterar detta med att ge sig ut på långa offensiva utflykter. Vid fasta situationer utnyttjas Andys nickförmåga. En annan svensk, Marcus Lantz, tar då över det defensiva uppdraget.
Lantz är Hansas bäste spelare i matchen. Han löper mycket, river och sliter och är en utpräglad balansspelare. Tacklingarna är fräna, kamplusten stor och självförtroendet orubbat. Marcus Lantz är sådan vi minns honom från Olympia, men snäppet vassare efter ett par års tuff ligafotboll. Varför han inte återfunnits oftare i en svensk landslagstrupp är det nog bara Lars-Tommy som kan svara på.
Peter Wibrån är också sig lik. Efter en tid ute i kylan är han återigen i god form. Han löper minst lika mycket som i ungdomens år, fördelar bollar och är målfarlig. Magnus Arvidsson, som varvar kantlöpningar på vänsterkanten med spel på topp, försvinner ibland ur matchen men sliter sig ibland loss och vaskar fram ett par riktigt heta målchanser. En nick tätt över ribban och sånär ett elegant mål sedan han gjort en tunnel på en Hertha-back.
Hansa Rostock är det lite bättre laget, visar den bästa viljan och tar över matchen efter paus. Hertha-spelarna verkar tagna av Uefa-cupmatchen tidigare i veckan, borta mot Servette. Bäst i Hansa, förutom nämnde Marcus Lantz, är kvicke högeryttern René Rydlewisz, brytningssäkre mittbacken Rayk Schröder och Markus Beierle längst fram. Hansa Rostock är ett lag utan riktigt stora stjärnor, och håller bara medelgod allsvensk klass. Bristerna är för stora - särskilt ytterbackarna är darriga, åtminstone i den här matchen.
Hemmalaget borde ha vunnit, men matchen slutar 1-1, sedan Rydlewisz gjort mål på straff och Hertha kvitterat på en kontring i slutskedet.
Nordöstra Tysklands bidrag till Bundesliga har inte spridit någon glädje bland fansen den senaste tiden. Det har mest blivit oavgjort och senast en förlust mot bottenlaget Nürnberg. Det hela påminner om ett inte obekant rödblått lag under samma år, och i motsats till vad detta lags coach gjorde, har Hansa Rostocks chefstränare Friedhelm Funkel, utan att beklaga sig i media, accepterat att han blev sparkad så sent som för ett par dagar sedan (efter helgens bortaförlust mot Wolfsburg).
Det är därför inte mer än drygt halvfullt på läktarna. Lite mer än 15 000 åskådare, varav ett par tusen kommer från Berlin. Något fler, uppemot tretusen, ingår i Hansa-klacken i arenans nordöstra hörn. Ytterligare några hundra på motsatta kortsidan (Rostocks eget Raggeline?) bidrar till en stämning som endast undantagsvis upplevs på Olympia.
Hansa Rostocks arena invigdes i samband med ligapremiären, så sent som i augusti i år. Den ersatte därmed den gamla Ostseestadion som låg på samma plats, en betongbunker som såg ut ungefär som en större version av Värendsvallen, ritad av DDR-arkitekter.
Nya Ostseestadion är en riktig kanonarena! Den är inte särskilt stor, tar 28 000 åskådare, men den är toppmodern och det är en ren fotbollsarena. Intim och kompakt med tak över alla åskådarplatser. Intressant är att tre av fyra hörnsektioner - ungefär som ”tårtbitarna” på Olympia - har reserverats för ståplatspublik. Hansas fans håller till på en av dem, bortalagets supportrar på en annan.
Biljettpriserna är låga. Ståplats finns från 15 mark och en bra sittplats i hörnsektion kostar 25 mark (eller cirka 8 respektive 13 euro från februari).
Hansa Rostock har supportrar över stora delar av det forna Östtyskland, i första hand i Mecklenburg-Vorpommern, men det finns supportergrupper spridda över hela landet. Efter tysk modell är fanklubbarna uppdelade på en massa småklubbar på olika orter. En del är stora, andra har kanske bara en familj eller ett kompisgäng som medlemmar. Tro det eller ej, men Hansa har just nu 77 sådana klubbar!
Den egentliga supporterklubben, den mest livaktiga, är Hansa-Fan-Projekt som anordnar tifon, pubträffar, arrangerar resor till bortamatcherna och ger ut en egen klubbtidning.
Till Rostock tar du dig enklast med färja från Trelleborg, antingen på dagen via Sassnitz (tolv mil till Rostock) eller direkt med nattfärjan till staden. Upp till nio personer i bilen om de ryms... Weekendbiljett fredag-söndag går på knappt 900 kronor med Scandlines. Utan bil (och möjlighet att proviantera) blir det förstås lite billigare och katamaranen från Trelleborg är framme på knappt tre timmar.
I Rostock och hamnstaden Warnemünde finns massor av, särskilt så här års, billiga pensionat för övernattning.
Fotboll, en och annan bajer samt möjligheten att bli populär av den enkla anledning av att du är landsman med Hansas tongivande spelare - det är onekligen en resa värt så här års!
Intressanta länkar:
www.fc-hansa.de är länken till Hansa Rostocks utmärkta och välmatade hemsida (tysk text)
www.hansafanprojekt.de är supporterklubbens sajt
och på www.rostock.de/stadtverwaltung/tourismus/ hittar du information om och länkar till logi m.m.
