Potatisen kan användas till allt
Här kommer rapport nr 2 från frukostmötet med Giffarna, skrivet av Patronernas nya skribent Daniel Sjöstedt.
I går morse hade Gif Sundsvall sponsorträff. Walter Rönnmark och Urban Hagblom berättade om Giffarnas ekonomi, Per Joar Hansen och Patrick Walker presenterades och de nya spelarna fick visa upp sig. Det var lagom intressant, lite snack om elitlicens, lite snack om budgetar och sponsorintäkter och lite snack med spelare och ledare om hur det känns, hur det kommer att gå och om hur de trivs.
Vanliga frågor, vanliga svar ända tills Öyvind Svenning fick tag i en mikrofon. Han presenterade sig själv som en "bonnegutt" och på frågan om vilken position han spelade sa han att han i Norge kallades för "Potatisen", - Jag kan användas till allt. Svenning tog för några ögonblick över showen och visade att han nog kommer att bli en stor tillgång inte bara på planen utan även i omklädningsrummet.
Lite senare var det pressvisning av arenan. Restauranger, omklädningsrum, pressläktare och kontor, allt blir givetvis tiptop. Per Persson och Anders "Tjacka" Söderberg pratade om namnet de tagit fram, Sundsvall Park Arena, och om hur "Parken" kan användas till andra arrangemang än fotboll. De passade samtidigt på att släppa nyheten att Rapsody In Rock kommer att hålla en konsert där i vår.
Efteråt stod jag i en grupp som pratade lite med Urban Hagblom och här är vad som kom fram:
*Om ståplats blir kvar är inte klart än.
*Intresset från näringslivet är större än någonsin.
*Enligt Urban finns det just nu ingen enskild spelare man är ute efter. "Vi kollar runt och har bra kontakter men det finns inget konkret namn vi jobbar med".
*Det finns inget datum satt för när Mikael Brundin måste bestämma sig.
*Det blir fyra olika reklamplatser på magen. Fem spelare var till Sydkraft (f.d. Norrlands Energi), Sundsvalls kommun, Norrporten och Peab.
Dessutom ska nämnas att Urban hela tiden kom tillbaka till hur mycket Patronerna betyder för Giffarna och även om det kanske inte står i tidningen läser ni det här.
På tal om ingenting...
Häromdagen, när jag gick igenom mina videoband, kom det sig att jag började kolla på ett VM 94-band. På golvet (!) i studion satt Jane Björk och Anton Glanzelius och i slutet av sändningen vankades det "personlig" betraktelse av Glanzelius. En ensam tioåring, en boll och ett mål. Anton berättar med långsam, konstnärlig röst om hur han brukade leka VM final, att Sverige alltid fick straff när det var en minut kvar och att han en eftermiddag blev världsmästare sjutton gånger.
Då, precis när jag känner mig som mest obekväm, trillar polletten ner. Varför lämnar Claes Åkesson Champions Leauge, Spanska Ligan och Hockey VM för Barbados-Magnus och Brandsta City Släckers? Är han trött på Håkan Södergren och Thomas Nordahl? Är han kär i Kristin Kaspersen? Nej, troligen inte. Han måste helt enkelt ha blivit lovad jobbet som ankare vid fotbolls VM. Åkesson är stabil, kunnig och trygg och han kan framför allt bära en direktsändning. Något som till exempelvis Mats Nyström (eller för den delen Anton Glanzelius) har ganska svårt för.
SVT satsar självklart hårt på VM. Man har bland annat kontrakterat Cris Härenstam från Eurosport som kommentator och Kenneth Andersson som bisittare, och när Claes Åkesson ändå springer i korridorerna vore det närmast tjänstefel att inte använda honom. Åkesson borgar för kvalitet och med honom i studion kan Micke Leijnegard få ta det där sommarjobbet på Packat och Klart.
Läs även Kalenderbitare Byströms rapport från mötet -->
