Larsson håller låg profil
Två mycket bra insatser mot tungt europeiskt motstånd, straffräddning och utmärkelsen "bäste målvakt", det hade fått vem som helst att växa en decimeter och bli lite stöddig. Men inte HIFs målvakt, Fredrik Larsson.
- Nä, jag har mycket kvar att bevisa. Det här var bara två träningsmatcher som inte gällde så mycket. Det är ingen merit som jag kan leva på senare.
Hela laget gjorde ett imponerande intryck nere i Mas Palomas, med tanke på att ni just börjat träningen. Alla verkade mycket motiverade. Hur kommer det sig?
- Vi är ju väldigt revansch-sugna och ville verkligen visa vad vi kan. Sen att det var så bra motståndare sporrade så klart extra. Men man ska nog inte lägga för mycket vikt vid resultaten där nere. Det var trots allt bara träningsmatcher. Men, visst kändes det som att vi gjorde en stabil insats. Särskilt vårt försvarsspel kändes väldigt stabilt. Och det var ju inte bara backlinjens förtjänst. Även mittfältet och anfallet var bra på att hjälpa till i defensiven.
En sak som man kunde lägga märke till när man såg matcherna på TV var att ni ropade väldigt mycket till varandra. Särskilt din stämma kunde man höra. Men du är ju lite av en gröngöling i laget. Lyssnar verkligen "gamlingarna" på dig?
- Visst, det måste dom göra. Det är ju inte som jag bossar över dom, utan snarare hjälper. Jag har bäst överblick över spelet där bak och kan ropa till spelarna vad som händer bakom ryggen på dom. Tack vare att vi ropar så mycket, hjälper vi varandra att läsa passningar och vara förutseende. Det är mycket viktigt att vi hjälper varandra och det är helt klart nånting som vi ska jobba på för att bli bättre.
Nu var det ju inga problem att höra varandra i Mas Palomas, kan jag tänka, men hur blir det när ni spelar inför fullsatta läktare? Gör inte publiken det omöjligt för er att kommunicera?
- Det blir ju definitivt svårare då. Men jag ropar ändå. Det hör helt enkelt till mitt spel att jag ska hjälpa mina medspelare. En del av det jag ropar kommer fram och en del inte. Men man gör i alla fall vad man kan.
Du blev vald till bäste målvakt i turneringen. Det måste kännas bra?
- Det är jättesmickrande. Helt klart.
Finns det risk för att du blir stöddig och lite övermodig nu?
- Nej, absolut inte. Jag vet att jag inte är nån stjärna. Visst är det skönt att ha det här i ryggen, men samtidigt måste man se framåt. Det går inte att leva på gamla meriter. Jag får istället försöka att hålla samma nivå framöver också. Jag har inte bevisat nåt än.
Men du är själv nöjd med din insats i Mas Palomas?
- Ja, det är jag väl. Det får jag väl vara.
Du fick göra en straffräddning också. Det för ju osökt tankarna till San Siro-Sven Andersson. Är det jobbigt att hela tiden bli jämförd med honom?
- Det går inte att jämföra mig med Sven. Men samtidigt förstår jag att det är nåt som jag får lära mig att leva med. Man kommer alltid att få kritik för det man gör. Jag kommer att göra bra matcher och även en del sämre matcher och då blir man såklart kritiserad. Visst lyssnar man på kritiken, men samtidigt gäller det att inte ta åt sig för mycket. Samtidigt som det gäller att vara ödmjuk när det går bra för en.
Efter den här tuneringen så har ju definitivt förväntningarna på HIF höjts. Är det rätt att ha höga förväntningar på er i år?
- Jag tycker det är rätt. Vi har själva höga förväntningar. Men samtidigt måste man ha i åtanke att det är långt kvar. Mycket kan hända. Vi vet inte vilka skador vi kan råka ut för eller vad som händer. Men jag tycker definitivt att vi ska vara i toppen i år. Den inställningen måste vi ha.
Sen läste jag på Hasse Eklunds hemsida nånting om att han fått besök av en jultomte som var väldigt lik dig?
- Hahaha, det var tomten, inte jag!!!