Gif Sundsvall - Umeå 1-0 (0-0)
Efter två hemmamatcher kan man som ”läktarcoach” börja urskilja det spelsystem som Per Joar Hansen och Patrick Walker försöker införa hos Gif Sundsvall. Lördagen bjöd på match mot Umeå och även om inte spelet hjälpte till mot iskylan var 1-0 segern aldrig i fara.
Laget spelade som följer:
Sundfors
Barkemo - Svensson - Ståhl - Oscarsson
Bergersen - Cedergren - Östlund
Thorsell - Dotson - Staaf
Under andra halvlek kom Markus Olofsson (Cain ut), Johan Melander (Thorsell), Daniel Theorin (Oscarsson) och Mika Granholm (Barkemo) in.
Det ska sägas direkt, Umeå gjorde en mycket bra match och ska ha all heder av sin insats. Dock finns det mycket kvar att jobba med för Giffarna som bland annat har svårt att komma till farliga avslut.
Matchen bjöd på tämligen mediokert spel från Giffarna. Innermittfältet hade förvånansvärt svårt att få tag på bollen och de allra flesta framstötarna gick om intet utan att Giffarna ens kommit till avslut. Från Gävlematchen saknades Fredrik Lundqvist, Marko Toumela, Daniel Näsholm och Öyvind Svenning och jag tycker att Näsholm och Svenning var de som saknades mest.
Backlinjen var felfri i defensiven och Magnus Svensson var tillsammans med Kalle Ståhl bäst på plan. Offensivt är det framför allt ytterbackarna, i denna match Barkemo och Oscarsson, som skall understödja mittfält och anfall och det är tydligt hur svårt de har att hitta passningsalternativ när motståndarlaget är samlat.
De tre mittfältarna, Joel Cedergren, Dennis Östlund och Tommy Bergersen hade inte någon större dag. Östlund var den som ville mest offensivt och även om han gjorde en del bra saker i anfallet tycker jag att man kan skall kunna kräva ännu mer mot ett motstånd av Umeås kaliber. Joel Cedergren gjorde en rent dålig match. Som balanspelare kom han inte alls in i matchen och jag tyckte även att han gjorde sig osynlig i uppspelen, trots att Per Joar åtskilliga gånger skrek att han skulle visa sig. Tommy Bergersen spelade ungefär som mot Gävle, han gjorde många bra saker och försökte vara kreativ varje gång han fick bollen. Dock hade han alltför lite boll den här matchen och visade även prov på mycket dåligt humör. Först knuffade han till en Umeåspelare efter att han fått frispark och sedan sparkade han vilt mot Magnus Henrysson som han tyckte var alltför hård i en närkamp. Med en annan domare hade dessa efterslängar mycket väl kunnat sluta med ett gult och ett rött kort. Efter dessa incidenter i andra halvlek försvann Bergersen helt ur matchbilden och vi får hoppas att han bara hade en dålig dag och inte är så lätt att plocka bort.
Cain Dotson var den av anfallarna som var mest anonym men han hade också en mycket otacksam roll i mitten med få riktiga bollar att jobba på. Thorsell må se ut som Bambi på hal is men han har en spelstil som jag tror Per Joar och Patrick tycker om. Han springer mycket i djupet och även om han slår bort en del pass och missar sina dribblingar ibland brukar han komma till inlägg ett par gånger per match och är ju även målfarlig. Den enda riktigt farliga chansen i första halvlek kom till när Thorsell löpte på djupet och slog in bollen till Bergersen som kom fint mot bortre stolpen men nickade över. Jonas Staaf har svårare än Thorsell att hitta sin rätta position och i första halvlek var han knappt med i spelet överhuvudtaget. I andra halvlek kom han över på avbytarbänkens sida och Per Joar coachade honom mycket aktivt. Ofta såg Staaf vilsen ut när han inte riktigt förstod vad Per Joar menade men han gjorde en klart godkänd andra halvlek och fick även göra målet. Det är ingen tvekan om att Staaf har kvaliteter men han verkar ha svårt att få ut dem ordentligt under match.
Att Per Joar och Patrick, åtminstone nu, är inställda på en 4-3-3 uppställning är helt klart. Spelet går i stora delar ut på att en av ytterforwards kommer runt på kanten och slår inlägg. Detta är en taktik som bygger på att bollen förflyttar sig snabbt från försvar till anfall och just den detaljen sitter inte riktigt än. Det finns också en tendens att ”gröta ihop” spelet på kanterna eftersom backarna hela tiden envisas med att spela bollen långt längs linjen och när motståndarförsvaret är väl samlat finns ingen yta för ytterforwards att löpa på. Under de båda matcher jag har sett har det funnits stora, outnyttjade ytor för innermittfältarna.
Hittills har den mesta träningen ägnats åt att få försvarsspelet att fungera och när man väl börjar träna på anfallsspelet tror jag att vi kommer att få se att mer bollar går via innermittfältet och då speciellt Tommy Bergersen. Det finns, som jag ser det, egentligen bara ett stort frågetecken just nu och det är hur innermittfältet skall formeras. Av det vi sett hittills är nog Daniel Näsholm och Tommy Bergersen givna men vem som skall komplettera dessa två är osäkert. Offensiva Dennis Östlund, defensiva Joel Cedergren och allroundspelaren Fredrik Lundqvist är de alternativ som ligger närmast till hands och vem man väljer kommer nog att bero på vilket motstånd som bjuds. Jag röstar på Fredrik Lundqvist även om det nog är det minst troliga valet för Walker och Hansen.
daniel.sjostedt@sundsvall.nu
