Varannan Öisarnas
Efter förlust mot Molde och seger mot Lillestrøm blev det ny førlust mot Bodø/Glimt.
Förlustmatcherna har två saker gemensamt; jag har sett dem och Perstedt har stått. Jag vet definitivt att det inte är Perstedts fel, han har varit rätt så bra i båda matcherna. Alltså är frågan om ni vill att jag ska kolla på nästa match?
Matchen mot Bodø var bättre genomförd av Örgryte än den mot Molde, även om man då ställdes mot ett bättre motstånd. Bodø/Glimt spelade lite annorlunda än de flesta andra norska lag. Speluppbyggnaden gick varvat via innermittfält eller direkt med en längre boll på yta för yttermittfältarna som sedan gick på inlägg eller spelade in längs marken centralt. Örgryte hade matchen igenom ganska bra koll på Bodø/Glimt och hela laget såg tämligen välorganiserat ut defensivt. Framåt hände det inte så mycket däremot - det som fanns av konstruktivitet i anfallsväg kom på vänsterkanten genom Kuzev, Källander och Prytz (den senare gjorde en bra match både offensivt och defensivt), utan att egentligen komma till några riktiga farligheter. Skottet från Elmander kom också från distans och såg ut att kunna hållas av målvakten men den letade sig ändå in.
I den första halvleken skapas ett fåtal målchanser av norrmännen, som även de försöker mest via vänsterkanten. Perstedt får göra en ytterst kvalificerad räddning vid ett tillfälle, annars är det skott utifrån som är melodin hos båda lagen. I slutet får norrmännen efter ett snabbt snyggt anfall en straff för en fasthållning som är en kopia av den Björkqvist råkade ut för åtta minuter tidigare utan domaråtgärd.
Halvlek två ser två nya ansikten; Lohm och Turner. Lohm in och Johannesson ut innebär att det raka mittfält man hade i första blir diamantliknande med Lohm längre fram och Källa väldigt (för?) långt ner. Örgryte tappar mycket inledningsvis, de första tio i andra halvlek är helt och hållet Bodøs som också tidigt gör 3-1 efter hörna. Jag vill inte påstå att det beror på mittfältsuppställningen, men laget spelar mycket bättre när Lohm åker på en skada och man återgår till ett bredare mittfält. Aubynn kommer in till vänster och utmanar flitigt, kommer till inlägg några gånger. Två spelare som verkligen kom igång i andra var Drobac till höger - som vågade ta för sig mycket mer och inte bara försöka hitta en medspelare direkt - och Kuzev som fick vara med mer i spelet när han flyttade in i mitten. Det blev en injektion för ÖIS som fick igång ett bättre anfallsspel, såväl på kanterna som från mitten.
Matchens sista femton minuter ser ett högt tempo och bättre omställningsspel. ÖIS spelar mer varierat, byter kanter och visar större fantasi än tidigare i matchen. Det rinner ofta ut i sanden när forwards får lägen, det tar för mycket tid för Turner och Elmander och man saknar en större offervilja (och kunnande?). Goda möjligheter saknas inte, främst yttrarna serverade vid en handfull tillfällen åtminstone hyfsade lägen.
Störst plusbetyg ger jag till Drobacs andra halvlek och till Valter Tomaz Jr som var mycket bra hela matchen. Han agerar med ponus och säkerhet, väljer rätt lägen att stöta och falla. Prytz bra, Källander kunde ha valt att variera uppspelen en smula och ligga högre upp i banan i andra halvlek men ändå bland de bättre.
