ÖIS-Elfsborg 3-2

ÖIS-publiken bjöds på såväl seger som bitvis riktigt fint spel i genrepet inför premiären. Men en och annan skönhetsfläck fanns också att anmärka på.

[Spelarkritik]

Örgryte IS - IF Elfsborg 3-2 (2-1)
Nya Ullevi, måndag 1 april

Publik: 942

Mål:
1-0 Robert Bärkroth (15)
2-0 Joachim Karlsson (24)
2-1 Hans Berggren (34)
2-2 Martin Strömberg (60)
3-2 Morgan Nilsson (76)

Varningar:
Andreas Klarström (15)
Markus Johannesson (48)
Martin Ulander (64)
Morgan Nilsson (67)

Laguppställning, ÖIS:

Bra start av ÖIS
ÖIS dominerade första halvlek med eftertryck och pausledningen borde varit större. Magnus Källander inledde chanserna med ett skott som gick till hörna och Markus Johannesson hade frispark från bra läge, men fick ingen ren träff. Efter detta kom Elfsborg med sin enda rejäla farlighet under första 30. Det var Hans Berggren som ostört fick ta ned bollen och skjuta mitt framför mål, men skottet hamnade i Dick Lasts famn.

Christian Hemberg hade sedan två chanser, där han visade prov på sin snabbhet, men avsluten var inte av högsta kvalitet. Första målet kom i stället när Jeffrey Aubynn slog en frispark från högerkanten efter att Martin Ulander blivit neddragen. Bollen skar rätt igenom straffområdet till Robert Bärkroth, som smugit sig upp och på volley stötte in 1-0. Fem minuter senare var det mycket nära ett nytt ÖIS-mål. Johannesson slog en djupledsboll mot Joachim Karlsson, som fick bollen efter ett misslyckat försök till rensning av målvakten. Joachim lyfte dock utanför det tillspillogivna målet.

Mera mål
I 20:e minuten var det i alla fall dags. Ett fint anfall där Källander spelade Aubynn, som slog en långboll mot Christian Hemberg. Christian drogs ned av en försvarare och bollen gick i stället till Jocke, som kom ensam och säkert sköt in bollen förbi Johan Wiland. Efter målet försvann det fina spelet från ÖIS sida och resten av halvleken blev jämn. Reduceringen till 2-1 kom när Andreas Klarström fint tog sig fram på vänsterkanten och slog ett lågt inlägg till Hasse Berggren, som hårt sköt in bollen i mål.

Händelserikt
I andra halvlek byttes en hel del spelare in och spelet blev som så ofta ganska svajigt från båda håll. Det var också lite grinigt på plan och t ex Andreas Klarström hade säkert fått sitt andra gula kort om det varit något annat än en träningsmatch. Elfsborg åkte på en jobspost i inledningen, när Fredrik Stenman skallade ihop med Martin Ulander och fick ledas ut, till synes ganska groggy. Boråsarna, som inte hade övertygat före paus, spelade nu bättre fotboll ledda av Andreas Drugge och Jurica Siljanoski. Drugge var igenom ÖIS försvar en gång, men när han rundade Dick Last kom han så långt ner åt kortlinjen att han bara fick en hörna mot de fyra jagande försvararna. Kvitteringen kom när Atli Thorarinsson var alldeles för snäll i en närkamp mot Martin Strömberg, som kunde förvalta passet från Jurica Siljanoski till 2-2 efter att ha rullat bollen bredvid Dick Last.

Målet fungerade som tändvätska för ÖIS, som nu skapade flera fina lägen. Först hade Jocke Karlsson en tuff duell med Johan Wiland, men blev avblåst precis när han skulle rulla in bollen i tomt mål. Sedan hade Morgan Nilsson ett direktskott utanför efter inlägg av David Marek. Det skulle ändå bli 3-2 och det var ett synnerligen grannt anfall. David Marek bröt in i banan från sin högerbacksposition och passade Patrik Elmander. Patrik klackade bollen till Patrik Fredholm, som direkt spelade tillbaka till Elmander och hans pass nådde Morgan Nilsson, som kunde stöta in bollen i mål.

Patrik Elmander hade sedan en bra chans själv, men hans skott från 16 meter fick ingen fart och Johan Wiland kastade sig och räddade. I slutet hade Elfsborg två jättechanser. Lars Nilsson kom helt fri från mittlinjen, men avslutade svagt och Dick Last räddade. Andreas Klarström kunde också ha gjort mål när David Marek halkade, men skottet gick en bit över ribban.


Kommentar
Jämfört med GAIS-matchen senast var detta ett stort steg framåt. (Något annat hade inte varit möjligt!) Stora delar av matchen (första halvtimmen, sista tjugo) visade ÖIS upp ett rappt och konstruktivt spel, skapade en hel del chanser och verkade dessutom hyfsat stabila bakåt. Båda anfallarna såg alerta ut och framför allt gjorde Jeffs återkomst underverk för kantspelet. Allting blir verkligen mycket roligare om man inte bara försöker anfalla genom mitten hela tiden!

Å andra sidan visade Elfsborg så stora brister i försvaret att det inte krävdes något större anfallsspel för att skapa målchanser. Släng in bollen i straffområdet bara och flåsa backarna lite grann i nacken, så var det genast full panik. Tacksamt förstås, men kanske också vilseledande inför stundande matcher mot riktiga försvar.

När det nu gick såpass lätt så var det desto onödigare att bjuda in Elfsborg i matchen igen efter 2-0. Enstaka försvarstabbar kan ju hända, men måste verkligen hela laget gå ner i varv bara för att man leder? OK, bytena i och efter paus förryckte en del, men nedgången var ett faktum långt innan dess.

Tabbarna, ja. Första IFE-målet kom efter att ÖIS tappat bollen i uppspelsfasen på mittplan. Precis sånt där som en tränare hatar att se! Något oklart vem som tappade den, de var flera som höll på att dutta planlöst en stund, men när IFE väl vann den så var det tomt bakom Marek, som var högt uppe. Ingen skugga över honom, han skall vara med där uppe när ÖIS anfaller. Det var själva bolltappet som var boven i dramat! Elfsborg utnyttjade sedan luckan skickligt.

Andra målet kom på en riktig Rembrandt av Atli, som lät fi ta emot bollen och gå förbi i straffområdet. Dessutom var det svindlande nära ett tredje slarvmål i slutet av matchen, när ÖIS pressade hårt och siste backen Valter blev för ivrig och gick för högt upp, så att en långboll friställde Lars Nilsson. Dicken gjorde dock en fin räddning.

Det hade varit grymt onödigt om vi hade tappat segern där. Men två mål på försvarstabbar är redan två för många. Detta är något ÖIS har lidit av länge, och det är bara att hoppas att vi löser det. Det kan annars kosta många dyra poäng även i år.

Totalt sett dock ett bra genrep, där ÖIS visade att man kan spela såväl effektiv som publikfriande anfallsfotboll, där en del spelare visade utmärkt form inför premiären, och inte minst där Jeffrey Aubynn visade att han är tillbaka igen. Bäva månde Hammarby!

För spelarkritik från matchen, se separat artikel.

0 kommentarer