HIF E-zine presenterar laget.
Sjunde delen: anfallet
Nummer 10, Hans Eklund
En legend inom svensk fotboll, ja så får man nästan beskriva Hasse Eklund. Med 123 mål på 276 matcher i Allsvenskan kan man inte bli annat än imponerad. Hasse har alltid varit hyperfarlig innanför straffområdet och har en speluppfattning som heter duga. Han är en bra ledargestalt på plan och ger alltid hundra procent.
På minuskontot ser vi att han inte är så snabb, inte heller är han det mest tekniske av spelare. Men han kompenserar för det med sina andra fördelar. Möjligen är det så att Eklund har passerat toppen av sin karriär, han är trots allt inte purung längre. Men ännu kan gubben (nåja..) spela fotboll och målsinne är inget man förlorar över en natt. Förra året vann han också HIF:s interna skytteliga.
Vi tror att Eklund kommer att ha ett betydligt tuffare år i år än vad han hade förra året. För första gången i sin karriär (åtminstone de senaste tio åren) riskerar han faktiskt att få nöta bänk en hel del. Hasse är dock en perfekt spelare att ha som inhoppare, med hans målfarlighet blir vi inte överraskade om han ändå gör en hel del mål i år.
Nummer 20, Rade Prica
Rade flyttades upp till A-laget för fyra år sen efter att ha fullkomligt pepprat sönder motståndarnas mål under sin tid i U-laget. Han spåddes också en fantastisk framtid och det var många supportrar som ställde höga förhoppningar till denna Ljungby-son. Och till att börja med infriade han dessa. Var säsong blev han bättre och närmade sig en ordinarie plats i A-laget. Men så förra året var det plötsligt stopp. Han missade frilägen i varje match, sköt utanför bara två meter från målet och det syntes lång väg att han inte trivdes. Förklaringen hette omförflyttningar i laget! Ena matchen spelade han från start som yttermittfältare, nästa satt han på bänken för att så småningom komma in som anfallare. Han fick ingen trygghet i laget eller i sitt eget spel och resultaten blev därefter.
I år har 21-åringen fått spela som anfallare i nästan samtliga matcher. Och nu trivs han. Det syns på hans spel och på hans lysande ögon. Den där tigerblicken är tillbaka och Rade verkar bli hur farlig som helst i år. Faktum är att han gjort fler mål än sin lagkamrat, Álvaro, om man ser till rena spelmål. Nu är självförtroendet som det ska och nu sätter han sina frilägen. Rade säger själv att han känner sig säkrare och därför vågar vara kyligare i sina avslut.
Vi tror att Rade kommer att få sitt riktiga genombrott i år. Han har legat på gränsen i några år och det är dags nu. Sett till träningsmatcherna så håller han internationell klass och det är inte omöjligt att han kan bege sig ut i Europa redan i år. Han har redan 2 A-landslagsmatcher på sitt samvete och fler lär det bli. Álvaro tippas av många som skytteligavinnare i Allsvenskan i år. Frågan är om inte Rade blir hans största konkurrent. Så har det i alla fall sett ut på försäsongen.
Nummer 18, John Pelu
John Pelu fick avsluta förra säsongen med att göra sitt första mål i Allsvenskan, något som han säkert längtat efter att göra. Han har inte fått många chanser, men framtiden ligger för honom.
Pelu är en oerhört snabb spelare, han har ett löpsteg som inte många hinner med och dessutom är han väldigt målfarlig. Hans teknik är oerhört välutvecklad och det enda han egentligen saknar är tuffhet och styrka. Han väger lite för lätt för att kunna slå sig in i en allsvensk startelva. Åtminstone än så länge, för John Pelu är ett namn som vi kommer få höra om i Allsvenskan i framtiden. På meritlistan ser vi både junior- och pojklandskamper.
Vi tror att John mest får agera bänknötare eller åskådare i år, men om det blir skador eller avstängningar är han en utmärkt spelare att ha som inhoppare. Får han bara chansen...
Nummer 9, Álvaro Santos
Förra året förstördes Álvaros försäsong av skador. Det tog tid för honom att komma i form igen och just när det såg bra ut så råkade han ut för nästa skada. Men i år är han skadefri. Denna härliga brasse som Olympiapubliken tog till sina hjärtan när han kom hit som en virvelvind och ställde till oreda i försvaret hos flera europeiska storklubbar verkar ha fått tillbaka samma form som han hade i Champions League 2000. På åtta matcher har han gjort åtta mål plus två mål i straffläggningarna mot Bayern München och Feyenoord. Han har fått förtroendet från start i alla matcher som han varit frisk nog att spela och det ser ut som om självförtroendet är på topp. Nu råkade han ut för en smäll på knäet i tredje matchen i La Manga, men han tvingades bara vila sig en vecka o lär inte ha tappat så mycket.
Álvaros främsta fördelar är hans, med svenska mått mätt, irrationella spelstil. Han är uppväxt med det brasilianska sättet att se på fotboll och det innebär en enorm offensivlusta och härlig teknik. Han är som gjord för fotboll. Hans kvicka steg, hans lätt böjda kropp som på nåt konstigt vis täcker bollen från alla kanter när han stormar fram genom försvaret och hans skarpa ögon som hela tiden söker efter målchanser. Redan för ett år sen hade han lärt sig tala och förstå svenska och gör kommunikationen med medspelarna betydligt enklare. Álvaro blir bara bättre och bättre och frågan är om han inte redan är för bra för Allsvenskan. Men så länge han är här kommer publiken på Olympia att älska honom och vilja se så mycket som möjligt av honom.
En så specialiserad anfallare som Santos måste naturligtvis ha svagheter. Och det är så klart det defensiva spelet som inte håller lika hög klass. Men han har blivit bättre på det sen han kom till Sverige och dessutom är det inte i försvaret han ska spela. I övrigt gör hans suveräna fotarbete till att huvudspelet inte fått samma klass. Han kan nicka, men vinner inga nickdueller.
Fyra frågor till Álvaro:
Vilka förhoppningar och mål har du på dig själv och laget i år?
- Vinna Allsvenskan! Det är målet, ingenting annat. Det är mitt personliga mål också.
Vem kommer att bli årets utropstecken i HIF?
- Det finns många bra unga spelare nu, Andreas Dahl, John Pelu. Också Rade visar mycket bra form nu.
Vem vinner Allsvenskan i år?
- Vi hoppas på HIF. Jag tror på det. Jag tror på HIF.
Hur många mål kommer du att göra i år?
- Jag vet inte. Kanske många, kanske inte. Vi får se.
