Malmö FF - Örgryte IS 0-1

Främst genom en stark defensiv insats kunde ÖIS ta med tre poäng hem från Malmö Stadion. Främste försvararen Johan Anegrund fick också nöjet att göra segermålet.

[Spelarkritik]

Det har skrivits en del efter den här matchen om hur mycket tur ÖIS hade som kunde vinna. Visst, lite tur ingick kanske, men segern bärgades till största delen av egen kraft. Tro inget annat!

Matchbilden stod ganska klar redan från början. Malmö hade lite mer boll än ÖIS, men inte så mycket mer. De skapade en del lösryckta chanser, och de chanserna var riktigt heta, men inget sammanhängande tryck. Faktiskt etablerade Malmö ingen allvarlig press mot ÖIS på hela matchen, förutom ett par minuter strax innan slutsignalen då ÖIS backade lite väl långt i försvar av sin ledning. I övrigt stod de rödblå upp bra och kännetecknades framför allt av ett mycket bra, uppoffrande försvarsarbete över hela planen. Det som skapades i offensiv riktning var frukten av snabba spelvändningar, oftast efter att ha vunnit bollen på mittfältet. Dessa kontringar såg riktigt bra ut, ÖIS rullade bollen såväl snabbt som vägvinnande och kom oftast fram till målchans. Undantaget från den här matchbilden var några korta perioder i första halvlek, då ÖIS tryckte på rejält och Malmö backade för långt, med resultat att alla andrabollar blev rödblå och en press etablerades. ÖIS verkar för övrigt mycket bra på att skapa sådan press i år, när man väl fått till ett ordnat spel på offensiv planhalva. Vi har sett samma sak även i de två tidigare matcherna.

Försvarsarbetet var som sagt mycket bra, och i detta föll inte en enda spelare ur ramen utan alla gjorde sitt, från anfallare ner till målvakt. Men extra plus utdelas ändå till backlinjen, som var mycket stabilare än vi sett dem tidigare i år. Johan Anegrund var en gigant och styrde upp även de andra till en väl fungerande maskin.

Malmö hade ett par heta chanser, 3-4 stycken i första halvlek och lika många i andra, men dessa tillkom varken genom försvarsmissar (med något undantag) eller genom att MFF tryckte på, utan var enstaka incidenter. Många av dem kom till genom fasta situationer, t ex petade Ijeh en boll upp i ribbans överkant efter en vidareskarvning på en hörna. En annan möjlighet uppstod då Jörgen Ohlsson suveränt snyggt bröstade vidare en lång boll direkt in bakom backlinjen, där Ijeh sprang i precis rätt ögonblick. Ren med Dick Last placerade han den lågt bredvid honom, bara för att bli snuvad av en närmast omänsklig fotparad av Dicken. (En räddning för övrigt som fått alldeles för lite uppmärksamhet efteråt, det pratades bara om "Ijehs miss".) Ytterligare någon Malmö-chans eller två skapades av individuella prestationer, företrädesvis då av Samba-Erik, och i slutminuten hade Hans Mattisson ett skott i ribban efter lite oordning i straffområdet. (Den chansen var väl den enda som man skulle kunna klassa som försvarsmiss.)

Men detta var i princip summan av Malmös chanser. De som man hade råkade bli heta, men så oerhört många var det inte. I gengäld hade ÖIS förutom målet bl a ett friläge inne i straffområdet för Fredholm, efter att Majstorovic för en gångs skull hamnat på fel sida. Patrik höll mycket starkt ifrån sig all uppvaktning, men missade tyvärr skottet. Vidare hade Hemberg bl a en livsfarlig nick och ett bra avslut ur fritt läge, men ur lite för dålig vinkel. Källa hade något "nästan-avslut" inne i straffområdet, Ulander kom helt ren i slutet men fick inte till det, Lohm hade ett hårt skott tätt över, Fredholm var framme ytterligare någon gång... Det var i det närmaste jämnt i chansligan, kort sagt. Faktiskt var det ovanligt många heta chanser åt båda håll för att bara bli ett mål, men i gengäld var det färre halvchanser än vanligt. En lite lustig match på det sättet. Bollinnehavet slutade 51-49 i MFF-favör, efter att de haft lite större innehavsövervikt i första halvlek än vad ÖIS (faktiskt!) hade i andra.

Målet, som kom redan efter 22 minuter, bör kanske beskrivas också. Det började med att Fredholm hade bollen nere vid höger hörnflagga. Han vände och vred med sin uppvaktning och drog med honom in mot straffområdet. Strax utanför detsamma, fortfarande ute till höger, blev han fälld. Frisparken slog förstås Jeffrey Aubynn, det var ett hyggligt läge för hans vänsterfot. Många Öisare var inne i straffområdet, men Jeff valde att skjuta direkt. Lee Baxter, lite störd av solen i nyllet, kunde inte hålla skottet (det borde han nog ha kunnat) utan stötte bort det till hörna från höger. Även den slogs förstås av Jeff, men han missade lite och hörnan blev alldeles för låg. Men stackars Matias Concha vid främre stolpen, som i övrigt gjorde en riktigt bra match, missade bollen helt när han skulle rensa den, och den gick rakt in i gröten precis framför mål. Därifrån rullade den sedan ett par meter rakt ut, rakt i gapet på Anegrund som utan att tveka dundrade upp den i nättaket.

Totalt sett var ÖIS mycket bra defensivt i den här matchen, som redan nämnts. Precis vad som behövdes för att lugna ner såväl spelarna själva som oss supportrar efter de två tidigare betydligt svajigare insatserna. Offensivt fungerade kontringsspelet utmärkt, men i övrigt finns en hel del att önska. Kantspelet fungerade nästan inte alls. Varken Aubynn, som hade stora problem med Matias Concha, eller Ulander kom runt sin back någonting. (Ulander skar i gengäld framgångsrikt in i mitten ett par gånger.) Enda bra kantspelet stod David Marek för, han gjorde inte bara en defensivt stark insats utan var också träget och framgångsrikt med framåt på sin vänsterkant. Lite bättre var spelet centralt i banan, där Magnus Källander var offensivare än vanligt (utan att för den skull försumma sina defensiva plikter). Men tveklöst kan ÖIS spela betydligt bättre anfallsfotboll än så här. Det vill vi t ex se på måndag mot AIK!


(ÖIS-betygen nedan är klåfingrigt satta av undertecknad, trots att det egentligen är hemmaredaktionens privilegium.)

0 kommentarer