Gästkrönika: Vad är det egentligen som händer?
Signaturen "OCF-Robbie" bidrar med en gästkrönika till HIF E-zine.
Vad är det egentligen som händer ?
Tid: 3 April 1985
Plats: White Hart Lane, N17 London
En mor och hennes 12-årige son står utanför Tottenhams hemmaarena samma dag som hemmalaget skall ta över ledningen från Everton, i dåtidens Division Ett.
Matchen var sedan länge utsåld och hoppet om att komma in stod till de svartabörsförsäljare som flockades runt arenan. Modern, som under en längre period hade varit bosatt i London, var vältalig och gav sig snart på ett försök att köpa två biljetter, gubben var dock svårflörtad och ville ha betydligt mer betalt än vad som erbjöds. Sonen och modern samtalade på Svenska och gubben såg lätt förvirrad ut, dock blev han betydligt mer förvirrad sekunden efter när sonen på klockren Cockney kläcker ur sig något i stil med att:
Trodde fram tills nu att myten om att Spurs har många ”Jews” bland sina supporters varit överdriven, men att han med den inställningen kunde fara & flyga långt åt Highbury.
Detta funkade tydligen på gubben som började skratta hysteriskt och sedermera också sålde biljetterna till priset som vi erbjudit, 10 minuter senare äntrade jag White Hart Lane för första gången i mitt liv. Det enda som jag kommer ihåg från matchen är dock att Spurs förlorade med 2-1, samt att gubben som satt två rader framför mig och oavbrutet under matchens 90 minuter ägnade sig åt att skrika ”Fuck Galvin”. Tony Galvin såldes till Sheffield Wed. två år senare, men gubben sitter garanterat fortfarande kvar på samma plats än idag.
Fotbollen har ändrats/utvecklats en hel del sedan 1985 och tur är väl det på ett sätt. En sak som jag dock har lite svårt att acceptera är den ”fria marknaden” som infriades i och med utgången av Bosmanfallet 1996. Följden har blivit att spelare flyttar på sig oftare än förr, dels för att möjligheten numera finns, men tyvärr också för att höja lönen. Det är idag inte längre en garanti att man känner igen spelarna när säsongen åter drar igång. Spelare som Ola Nilsson som under denna säsong gör sin 500:e match för HIF är i dagens fotboll unika och bör också hyllas därefter.
Största faran mot den inhemska fotbollen anser jag dock är dessa penninghungriga agenter som jagar unga talanger för en underskrift och sedan säljer dem till skitklubbar innan de ens fått en chans att utvecklas färdigt. En utväg för klubbarna att undvika detta är att själva agera agenter (som MFF i Zlatan affären) där man istället erbjuder spelaren en fast %-sats av själva övergångssumman. Hoppas att fler, däribland HIF tar efter det exemplet.
Spelarlönerna bekostas i slutändan av oss supportrar och kostnaden för att se fotboll idag är betydligt högre än för bara några år sedan, Allsvenskan är tack o lov än så länge ej så drabbad som andra ligor. Vågar inte ens fantisera vad den årliga kostnaden blir att följa lag som Manchester Utd, Real Madrid, Bayern München etc, speciellt inte när jag häromdagen läste att om man köpte det billigaste årskortet hos Tottenham, så betalade man i snitt £29/Match (ca SEK 435:-), räkna med att gubben som sålde biljetterna till mig 1985 har dragit sig tillbaka och idag lever ett liv i lyx.
Att följa matcherna på så kallad ”pay-per-view” har blivit nya grejen, kostnaden motsvarar en ståplatsbiljett och du kan följa flera matcher simultant. Spelschemat har man lagt så att det i praktiken är omöjligt att följa ditt lag på plats (såvida man inte håller på Bajen och har 10 av 26 matcher förlagda på lördagar, plus några på söndagar). Detta till trots så fortsätter bara intresset att öka för Allsvenskan och i år spår man nya publikrekord på de allsvenska arenorna, stick mig den ekvationen – Einstein ?
Så var det det här med HIF…
Inför säsongen får man en ny tränare i form av Sören Cratz som under föregående år gjorde Hammarby till Svenska mästare. I träningsmatcherna formligen krossar man allt motstånd och visar upp ett innovativt spel och en härlig inställning. Spelare som under föregående säsong varit totalt ur slag vaknar upp och visar takter som man inte ens trodde de hade, allting verkar lovande och man börjar ana att det här året kommer revanschen.
Sen inleder man serien med en brakförlust, följer upp den med en seger varpå man veckan efter igen förlorar, den enda röda tråden i samtliga matcher är att det fina spel som man uppbringat under försäsongen är som bortfluget. Tafattheten, osäkerheten och bristen på fantasi har återvänt och de spelare som inlett så lovande i år, ser nu återigen ut som de gjorde under långa perioder förra säsongen. (Nej, detta är inte Knutssons krönika, fortsätt läs..)
Det är nu det gäller för oss supportrar att stötta vårt lag, det är nu de behöver oss allra mest.
Jag är helt övertygad om att den här svackan inte kommer att bli något som håller i sig hela säsongen, spelet kommer att bli bättre och segrarna kommer att bli fler och fler allt eftersom säsongen pågår. Spelarna/Ledarna/Fansen är inte nöjda och det skall vi inte heller vara – Vi är Helsingborgs IF, vi kan betydligt bättre än så här.
Söndag 28/4 kl. 15:00 HIF – Kalmar FF
Klacken står i högra hörnet (närmast Sek.37) på Södra ståplats, kom dit och gör din röst hörd du med, för det är verkligen NU det behövs.
Avslutar med en läcker liten story som jag hittade i Aftonbladet:
"Stan Collymore was attempting to present the Radio 5 phone-in last night taking calls from the thickest football fans Britain has to offer. However, my faith in the public was restored when one guy phoned in to say: "Stan, I really think you should be picked for the England Squad".
"Cheers", said Stan, "Why's that?"
"Because you're the only one who knows anything about beating Swedes."
Ps. Sen kan man ju som Tottenham fan inte undgå att glädjas med ARSEnal som äntligen fått byggnadslov till sin nya Arena – på en gammal soptipp.
