Stark insats i Sundsvall

Trots att vi - med god hjälp av Sundsvall - kvitterade med enbart fem minuter kvar känns det bittert ikväll. Vi borde ju vunnit och avgjort matchen redan i första halvlek.

ÖSK tog ett ganska tidigt kommando i matchen och spelade precis enligt den plan vår tränartrojka plockat fram till matchen mot Sundsvall. En plan som i mångt och mycket gick ut på att finna de öppna ytor som uppstår framför Sundsvalls ytterbackar med tanke på att de spelar ett offensivt 4-3-3-system. Främst firade vi stora triumfer på högerkanten där Micke Steen var oerhört pigg. Ett härligt formbesked från vår högerspringare som sett lite seg, tung och oinspirerad ut under säsongens upptakt.

Vi hade ett kompakt grepp om den första halvtimmen av matchen men det smånätta, finurliga och kvicka spelet på mittfältet omsattes alltför sällan i några riktigt heta målchanser. Återigen var den sista passningen aningen för lång, lite för hård eller något för hög för att vår anfallsduo skulle kunna hitta på något vettigt. Understödet från mittfältet var heller inte det bästa och när vi kom till så många fina inläggslägen som vi ändå gjorde hade det varit önskvärt att Nordback, Per Andersson och Anttonen följt med in i straffområdet i större omfattning. Nu kunde Tuomela och unge - mycket duktige - Stefan Ålander i hemmalagets mittförsvar utan större problem hålla undan.

Per Andersson, Mikael Danielson och Paul Oyuga hade dock alla var sitt jätteläge att ge oss en tidig ledning. Men Fredrik Sundfors visade sig på en väldigt styv lina och höll sin nolla oerhört intakt.

GIF hade väldigt lite att stoltsera med offensivt i första halvlek men man hade ändock halvlekens hetaste chans och jag sjönk resignerat ihop när Fredrik Lundkvist rundade Anders Karlsson och bara hade att lägga in bollen i öppet mål. Men på något lika märkligt som underbart sätt plockade "Ankan" fram all den rutin han besitter och slängde ut en lång arm och höll målet fritt från påhälsning. Upphovet till denna målchans var en snabb boll i djupled från Cain Dotson och en missad offsideställning av Chris Pozniak. Strax därefter krutade en GIF-spelare på en frispark en bit utifrån som gick rakt igenom muren och som orsakade "världens bästa Karlsson" en del problem.

Föga överraskande gjorde Sundsvall en förändring i pausvilan då man måste ha varit ordentligt missnöjda med vad man åstadkom - eller snarare INTE åstadkom - i första halvlek. In kom tunge norrmannen Öyvind Svenning och ut klev enormt bleke Mattias Thorsell. Genast blev hemmalagets offensiv giftigare och Marko Tuomela visade prov på sitt mycket fina huvudspel då han medelst ett enormt "häng i luften" kunde knoppa in en ledningsboll för Giffarna på Cain Dotsons hörna. Detta mål tände norrlandslaget som blev vassare, något som måste varit avhängigt med Svennings inträde på banan och de större ytor som uppstod då vi flyttade fram i planen för att få till en kvittering.

Snudd på omedelbart efter målet borde vi dock utjämnat matchen då Paul Oyuga skarvade Micke Steens låga och precisa inlägg just utanför Sundfors bortre stolpe. Men det var Sundsvall som i detta skede av matchen hade hyfsad kontroll på händelserna utan att för den del skapa några riktigt vassa farligheter. Ett par halvkluriga skott av Joel Cedergren och Tommy Bergersen var det enda på chanskontot och de orsakade egentligen inte "Ankan" några större problem.

Med tio minuter kvar valde Jingblad att slänga in Jelecák och Kuhi för att få till lite mer bett framåt och resultatet lät inte vänta på sig. Kuhi stressade hemmalagets högerback Mats Barkemo till att dra på sig ett billigt inkast på egen planhalva och när man har en sådan långkastare som Patrik Anttonen i laget kan dessa leda till riktiga farligheter. Patriks långa inkast skarvades först av Tomas Andersson och sedan av Marko Tuomela(!) in bakom en chanslös Fredrik Sundfors. Inte alls oförtjänt men målet var riktigt turligt då Tuomela mer eller mindre bara fick bollen på sig och styrde olyckligt in den i egen kasse.

Strax därefter kunde Herrish Kuhi blivit matchhjälte då han mycket fint tog med sig Paul Oyugas passning in i straffområdet och kyligt chippade bollen över en utrusande hemmamålvakt. Dessvärre valde bolluslingen att gå i stolpen och ut till inspark i något som skulle visa sig bli matchens sista chans.

Summa summarum: Återigen står vi för en klockren insats defensivt och släpper till väldigt få chanser. Mittfältet fungerade mycket bra även om jag gärna sett att Anttonen fått mer boll i matchen då han hade rejält med spring i benen. Vi anföll mestadels på högerflanken och även om Micke Steen var riktigt bra hade jag gärna sett att vi utnyttjat Anttonens speed i större omfattning mot ett tämligen långsamt GIF-försvar. Nordback var återigen strålande i det defensiva jobbet och i kombination med Per Andersson såg man till att spelskickliga lirare såsom Tommy Bergersen, Hasse Bergh och Cain Dotson förblev overksamma och snudd på osynliga matchen igenom. Offensivt hade Jon Lundblad det jobbigt men jag hoppas att han får chansen även mot Elfsborg på torsdag. Paul Oyuga var som alltid oerhört nyttig och ligger bakom i stort sett alla våra anfall.

Återigen kan man bara konstatera att vi förmodligen gjort allsvenskas bästa värvning i år i Mikael Danielson. En av de absolut bästa idag igen och ett prickfritt defensivt jobb kombinerat med några farliga frisparkar och hörnor och ett par härliga individuella prestationer gör att vi utser honom till bästa ÖSKare. Främst i konkurrens av Micke Steen, Freddie Nordback och Anders Karlsson.

Betygen nedan är satta av Sundsvallsredaktionen.

0 kommentarer